Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Steg för steg under 2000-talet har allt mer av lärarnas arbetstid gått åt till att dokumentera och rapportera, skriver debattören. Bild: Stina Stjernkvist / TT
Steg för steg under 2000-talet har allt mer av lärarnas arbetstid gått åt till att dokumentera och rapportera, skriver debattören. Bild: Stina Stjernkvist / TT

Lärplattformar gör större skada än nytta

Dokumentationshysterin i svensk skola är extrem. De dyra digitala system som införts underlättar inte nämnvärt – tvärtom. Lösningen är att minska kraven på dokumentation och stärka läraryrkets professionella ställning, skriver Johanna Jaara Åstrand, ordförande Lärarförbundet.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Vad gör en lärare? Alla som gått i skolan vet svaret. Lärare undervisar. De förbereder sin undervisning och följer upp den efteråt. I grova drag. Trodde ni! Steg för steg under 2000-talet har allt mer av lärarnas arbetstid gått åt till att dokumentera och rapportera. Allt fler krav har tillkommit gällande moment som ska ingå i undervisningen och allt mer detaljerat tvingas lärarna dokumentera elevernas kunskapsutveckling.

Kraven har beslutats om av politiker i regering och riksdag. Ibland kräver myndigheterna Skolverket och Skolinspektionen än mer specifik rapportering av skolorna. Ibland är det skolornas huvudmän, det vill säga kommuner och friskolor, som får för sig att lägga till egna krav på rapporter och dokumenterande. I praktiken landar kraven i lärarnas knä.

Måste ändras

Lärarförbundet har under många år krävt att det rensas rejält i dokumentationskraven och att lärarnas ställning och professionella autonomi stärks i lagar och författningar. Det behövs politiska initiativ för att det ska ske, men inget händer.

Varför? Det undrar många lärare också. Skulle inte lärartiden kunna användas till lärande och elevtid? Det som alla tror att läraryrket går ut på.

I stället görs stora investeringar i digitala system för att möta den växande dokumentationen. Miljardbelopp har under senare år pumpats in i så kallade lärarplattformar. Syftet har varit att underlätta, men inte sällan har det i stället gått ut över resurserna till läromedel, klasstorlekar och kringstödet runt läraren.

Inget stöd

Lärarförbundet har med hjälp av Kantar Sifo frågat ett representativt urval av lärare hur de ser på lärplattformarna. Sex av tio lärare anser att lärplattformen inte är ett stöd i lärandet.

Fler än sju av tio lärare berättar också att de för egen dokumentation över elevernas kunskapsutveckling utanför lärplattformen. Då dokumentationskraven i lärplattformen inte upplevs som ändamålsenliga väljer lärarna alltså att, vid sidan av, dokumentera det som de anser att de verkligen behöver i sin yrkesutövning. Den ålagda dokumentationen upplevs enbart som betungande och tidskrävande.

I undersökningens öppna svar är vittnesmålen många om att den ålagda dokumentationen varken fyller en funktion för dem själva, för eleverna eller för vårdnadshavarna och att inte ens rektor tar del av den. Timmar av värdefull lärartid går till spillo.

Majoriteten av lärarna uppger att de sällan eller aldrig har tid att följa upp dokumentationen. Hälften svarar att de inte skulle använda lärplattformen om de inte var tvungna.

Lärarna önskar det friutrymmet och mandatet. Nog är det märkligt att våra beslutsfattare anser sig veta bättre vad lärare behöver än vad lärarna själva gör.

Genomgående i lärarnas svar är att de själva vill bestämma över vad som ska dokumenteras och hur det ska göras. Lärarna önskar det friutrymmet och mandatet. Nog är det märkligt att våra beslutsfattare anser sig veta bättre vad lärare behöver än vad lärarna själva gör.

Lärplattformar kan naturligtvis utformas så att de bidrar positivt till kommunikation med vårdnadshavare och även till dokumentation av elevernas kunskapsresultat. Förutsättningen är, för det första, att de fungerar och är lätta att arbeta med. För det andra måste omfattningen av dokumentationen vara hanterlig och styras av lärarna själva. I dag svämmar den över av krav som ställs av andra än lärarna vilket stjäl tid och kraft från det som läraryrket egentligen ska handla om – elevernas lärande.

Om ingen ordentlig upprensning sker kommer det allmänna svaret på vad en lärare gör att förändrats: En lärare dokumenterar i lärplattformen och däremellan blir det i mån av tid lite undervisning också. Är det den skola vi vill ha?

Johanna Jaara Åstrand, förbundsordförande Lärarförbundet