Sveriges regering har tystnat i frågor där Europa behöver vara starkt – utrikespolitiken, den gemensamma säkerheten och den öppna handeln – samtidigt som den genom passivitet och oförnuft öppnat dörren för europeiskt inflytande över svensk socialpolitik och arbetsmarknad.
När en boll är satt i rullning är det svårt att bestämma dess riktning och därför är det ofta bäst att låta bollen vara ur spel. När Stefan Löfven (S) i november 2017 välkomnade EU:s stats- och regeringschefer till Göteborg för att diskutera social- och arbetsmarknadspolitik varnade vi moderater för att den svenska modellen kan bli föremål för kompromissande med Italien, Polen och Spanien.
Att initiativet skulle innebära en maktförskjutning mot EU avfärdade Löfven som en skröna, men Löfvens sociala toppmöte satte bollen i rullning och har sedan dess använts som språngbräda för förslag och beslut om bland annat gemensamma regler för föräldraförsäkring, anställningsformer och en europeisk arbetsmarknadsmyndighet. Lagförslag efter lagförslag som formar svensk arbetsmarknad och svensk välfärd.
Initiativet riskerar i förlängningen att leda till EU-lagstiftning om arbetslöshetsförsäkringar, pensioner och sociala trygghetssystem
Nu kommer ytterligare ett steg i denna utveckling som Löfven går i bräschen för.
Föremål för kompromissande
Inom kort kommer nämligen EU-kommissionen att lägga fram en avsiktsförklaring som innebär nya former för hur beslut fattas när det gäller socialförsäkringar, arbetsmarknad och anställningsvillkor; från dagens krav på enhällighet till majoritetsbeslut, vilket skulle göra svenska modellen till föremål för kompromissande bland övriga EU-medlemsstater och europaparlamentariker.
Initiativet riskerar i förlängningen att leda till EU-lagstiftning om arbetslöshetsförsäkringar, pensioner och sociala trygghetssystem. I dag lagstiftas detta nationellt eftersom förutsättningarna och utmaningarna ser olika ut i olika länder. Det finns heller ingen förväntan eller vilja hos vare sig svenskar eller andra att flytta besluten till EU. Den sociala agenda som Löfven drivit inom EU har bidragit till chimären att den europeiska social- och arbetsmarknadspolitiken behöver likformas.
Löfven hade chansen att markera mot detta initiativ när han besökte Europaparlamentet den 3 april, men valde tvärtom att uttrycka stolthet över den så kallade europeiska sociala pelaren. Han menade att det var en förutsättning för social trygghet i Europa, som om medlemsstaterna inte har det ansvaret.
Löfven borde ha markerat lika tydligt som Sveriges Kommuner och Landsting, Sveriges Byggindustrier eller Svenskt Näringsliv, som i sina remissvar till EU-kommissionens initiativ konstaterar att ökat EU-inflytande över svensk arbetsmarknad inte är förenligt med den svenska partsmodellen.
Kräver gemensamma beslut
EU stiftar lagar och EU har framgångsrikt öppnat upp marknaderna för energi, telekom, forskning, försvarsindustri, kapital och den finansiella sektorn. Den gemensamma inre marknaden kräver gemensamma beslut och det möjliggör ett starkt EU där EU behöver vara starkt.
Svensk social- och arbetsmarknadspolitik är dock ingen gemensam utmaning. Att likforma dessa områden gör inte medlemsstaterna starkare, utan försvagar dem och flyttar besluten längre ifrån de människor som de berör.
Försvagat svenska modellen
Löfven har genom att lägga socialpolitiken till den europeiska agendan försvagat Sverige och den svenska modellen, men stärkt de politiska krafter som vill göra arbetsmarknadspolitiken till en fråga för EU. Sveriges regering har ett ansvar att värna svenskt självbestämmande över social- och arbetsmarknadspolitiken och sätta ner foten mot alla initiativ som syftar till att möjliggöra majoritetsdrivna kompromisser. Löfvenmodellen är ett hot mot den svenska modellen.
Gunnar Hökmark (M)
Europaparlamentariker