Replik
Vårdval mödravård, 14/9
Svensk mödra- och barnsjukvård är en framgångssaga. Framgången ska tillskrivas alla duktiga barnmorskor och läkare, liksom de vårdprogram och riktlinjer som utformar vården.
Samtidigt som vården utvecklats har även samhället utvecklats. Vi ställer större krav på individanpassade tjänster och är mera medvetna konsumenter. Vården ska alltid vara behovsstyrd, men den offentliga sektorn måste ändå kunna möta denna utveckling.
Ett vårdval inom mödrahälsovården, som bygger vidare på de senaste årens framgångar, möjliggör en utveckling som möter det moderna samhället. Det kommer att bidra till att vården kan fortsätta utvecklas och i än högre grad möta behovet, men också möta önskemål om kvalitet, tillgänglighet och service. I ett vårdval kommer krav att ställas för att slå vakt om en fortsatt hög kvalitet och kompetens. En vårdgivare som vill etablera sig måste minst uppfylla dessa krav. Detta skapar förutsättningar för att kunna ge alla blivande föräldrar samma möjlighet till god vård.
Sporrar varandra
I brist på sakliga argument pratar kritikerna om vinstmaskiner i vården. Men i ett vårdval kan inte en vårdgivare påverka ersättningen, då den fastställs av Västra Götalandsregionen och är lika för alla. Var finner du då en vinstmaskin? Var finner du då en mottagning driven av profiterande barnmorskor?
I ett vårdval kan en barnmorskemottagning inte konkurrera med pris, utan bara med kvalitet, bemötande och service. I Stockholm, där blivande föräldrar kan välja mellan olika utförare, sporrar mottagningarna varandra att bli bättre och utveckla sin verksamhet. Det handlar om allt från flexiblare öppettider, möjlighet att välja barnmorska, utvecklad verksamhet för överviktiga kvinnor till mobila tjänster. Ett annat exempel är Mama Mias regnbågs-projekt, med mödravård för HBTQ-personer.
Många av riskerna som lyfts fram är svagheter som redan finns i dagens mödrahälsovård, som problem med sammanhållna journaler och kvalitetsuppföljning. Andra risker handlar om gränsdragning gentemot specialistmödrahälsovården och säkrad geografisk tillgänglighet.
Vi kommer att belysa och hantera risker innan vi fattar ett beslut om vårdval och vi är trygga med att det finns goda lösningar. Den översyn som nu görs ger oss också chansen att se över angelägna utvecklingsområden, såsom familjecentraler och stöd för samhällets mest utsatta blivande föräldrar. Därför väljer vi att fortsätta arbetet med att öka valfriheten för blivande föräldrar och att öka möjligheten för fler att bidra till mödrahälsovårdens utveckling.
Jonas Andersson (L)
ordförande Hälso- och sjukvårdsstyrelsen
Tony Johansson (MP)
förste vice ordförande Hälso- och sjukvårdsstyrelsen