Den djupt tragiska dödsskjutningen av en polis i Biskopsgården aktualiserar frågan om hur Göteborg ska få bukt med det parallellsamhälle som fått fäste i flera av stadens områden. Det är ett parallellsamhälle som skapar sina egna lagar, med en egen variant på rättssystem. Det har etablerats en överlevnadslogik i form av krigsmentalitet, där personer inte tvekar att skjuta oskyldiga.
För att möta utmaningen måste flera extraordinära åtgärder till. Polisens befogenheter och resurser är helt avgörande. Därutöver lyfts ofta bostadsbolagens och fritidsverksamheternas trygghetshöjande insatser fram. Dessa behövs, men kan vara verkningslösa om inte gängmentalitetens grogrund hanteras från pudelns kärna. Vi behöver förstå drivkraften till att välja att leva sitt liv utanför lagen om rätt insatser ska få prioritet.
Återupprätta framtidstron
Göteborgs Stad har gett ett ansvar till bostadsbolagen att hantera våra utsatta områden genom att avsätta 3,5 miljarder till AB Framtiden, för att kunna ha lokal närvaro sju dagar i veckan, trygghetssäkrade fastigheter, trygghetsvärdar, med mera. Det är bra insatser som stödjer de personer som väljer att leva sina liv på rätt sida om lagen. Men det som långsiktigt råder bot på parallella samhällens framfart är att återupprätta framtidstron på att det lagliga samhället är till för alla, med lika spelvillkor.
Om vi ser problematiken på aggregerad nivå med dess socioekonomiska mönster och ställer frågan vad som fattas för att göra skillnad mer än på marginalen, så finns det ett svar: egen försörjning.
Synen behöver förändras från passivt beroende till aktivt deltagande.
För att unga ska känna framtidstro är det viktigt att kunna skapa en identitet och social status. I vårt samhälle är status något som ofta nås genom en yrkeskarriär eller kändisskap. Att bli "någon" i ett socialt sammanhang är ett djupt mänskligt behov. Nås det inte på laglig väg så tar en del i stället steget till kriminalitet.
Föräldrar som förebilder
Att ha en identitet och framtidstro är något alla behöver, inte bara unga i utsatta områden. För den som är uppvuxen i en privilegierad miljö kan det vara svårt att relatera till situationen för barn som har föräldrar som fastnat i ett långvarigt försörjningsstöd. Det finns ingenting stärkande i att varje månad behöva vända sig till socialtjänsten för sin försörjning, utan att kunna påverka sin situation just för att de individuella förutsättningarna att få ett arbete saknas. När föräldrarna förlorat sig själva i en utsiktslös framtid - var finns förebilderna då?
För att hantera utsatta områden måste socialtjänstens arbete gå i takt med parallellsamhället. Ett sätt är att skapa bättre förutsättningar för socialtjänsten att hantera de människor som uppbär försörjningsstöd. Under år 2020 fanns det sammanlagt 7 224 hushåll i långvarigt försörjningsstödsberoende i Göteborg.
Krav på motprestation
Socialtjänstlagen medger att ställa krav på en motprestation för rätt till försörjningsstöd. Men finns arbetshinder som hänför sig till personliga eller sociala skäl finns inte samma möjligheter att kräva medverkan till att kunna bli självförsörjande genom, till exempel, rehabiliterande insatser.
Intentionen i lagen är god, men de växande klasskillnaderna och integrationsbehoven gör det nödvändigt att ställa frågan om det matchar samhällsutvecklingen? Vi börjar se facit nu av de vägval som samhället gjort årtionden sedan.
Synen behöver förändras från passivt beroende till aktivt deltagande. Balansen mellan den enskildes rätt till självbestämmande och samhällets rätt att ställa krav är ständigt debatterad. Om motivet för att ställa krav på motprestation för att få ersättning är att trycka ner medborgare är det naturligtvis avskyvärt, men om motivet är inkludering och bryta ett utanförskap blir det något annat. Målet måste vara glasklart – ingen ska lämnas utanför.
Specialutformade samhällstjänster
I många fall kan personer ta enklare arbeten och direkt komma in på arbetsmarknaden om arbetstillfällen erbjuds tillsammans med god introduktion. Men för dem som står långt från den ordinarie arbetsmarknaden behövs fler former av specialutformade samhällstjänster, där var och en bidrar efter förmåga till en hållbar välfärd och samtidigt får språkträning och rehabilitering när det behövs. Föräldrar kan på så vis bli förebilder för sina barn genom att visa att det finns utvecklingsmöjligheter.
Alla kan ta steg mot ökad självständighet och en bättre ekonomi. Detta skulle kunna bli den viktigaste av socialtjänstens förebyggande insatser på strukturell nivå för att unga inte ska välja ett liv i kriminalitet. Göteborgs Stad behöver i så fall möjliggöra att sådana tjänster och insatser finns att tillgå.
Angela Aylward, sociolog och miljöpartistisk lokalpolitiker i Göteborg
LÄS MER:Misstänkte 17-åringen begärs häktad efter polismordet
LÄS MER:Regeringen skulle knäcka gängen – läget har förvärrats