Härom veckan höll Miljöpartiet kongress och antog sitt manifest inför riksdagsvalet i september. Ett av de mer förvånande och omdebatterade beslut som klubbades är kravet att Sverige inte längre ska sträva efter att skapa ekonomisk tillväxt. Det innebär i praktiken att vårt land ska byta ekonomiskt system.
MP grundades en gång i tiden just på kravet att byta ekonomiskt system, bort från ekonomisk tillväxt och frihandel till ett samhälle bestående av lokala ekonomier och närproducerade varor och tjänster. Det har alltid funnits en strömning inom miljörörelsen som ifrågasatt ekonomisk tillväxt. Men med åren har MP försökt tvätta bort de största stollerierna från partiets barndom. Men nu kommer de alltså tillbaka, och inte i något visionsdokument av utopisk karaktär utan i partiets valmanifest.
Låt oss utgå ifrån att Sverige inte skulle ha någon ekonomisk tillväxt, alltså det samhälle MP-kongressen vill uppnå. Hur skulle då våra pensioner se ut? Jag har ställt denna fråga till Pensionsmyndigheten.
Sedan pensionsreformen på 1990-talet betalar vi som arbetar idag en del av pensionen för våra föräldrar, och våra barn kommer att betala en del av pensionen för oss. Men det finns inte någon garanti att vi får ut de intjänade pensionspoängen, undantaget de fonderade medlen i premiepensionerna, när vi går i pension. Det bestäms av hur reallönerna och därmed tillväxten i ekonomin utvecklas.
Direkt effekt
Ett samhälle utan tillväxt skulle slå direkt mot pensionerna, men hur mycket? När fem partier i början av 1990-talet tog fram det nya pensionssystemet, som hade ett mycket brett stöd i riksdagen, så utgick man ifrån att det skulle finnas tillväxt i framtiden. Man trodde också att flertalet pensionärer under den relativt långa pensionstiden hellre skulle vilja ha relativt jämn köpkraft än en låg första pension och avsevärt hög pension de sista åren.
Man införde därför ett förskott på den framtida antagna tillväxten, som sedan räknas av. Antagandet sattes lite i underkant och blev 1,6 procent per år under pensionärstiden. Den första pensionen blir då klart högre än den annars skulle vara och varje år blir indexeringen löneökningarna minus förskottet på 1,6 procent.
Om Sverige skulle gå från en real tillväxt på dagens ca 2 procent till nolltillväxt, så kommer köpkraften i de utgående pensionerna varje år behöva minskas med 1,6 procent. Under ca 20 år pensionstid blir den sammanlagda minskningen väldigt stor.
Dramatisk sänkning
Men om Sverige inte skapar ekonomisk tillväxt så försvinner ju möjligheten att använda förskottet som motsvarar en förväntad tillväxt på 1,6 procent.
Jag har bett Pensionsmyndigheten räkna fram hur en framtida förstaårspension skulle bli utan någon förväntad framtida tillväxt. Deras svar är att i så fall behöver den sänkas med ca 17 procent. En förstaårspension på idag 14000 kr/mån skulle sänkas till 11620 kr/mån, det vill säga 2380 kr lägre. Vid dessa lägre nivåer ökar förstås trycket på garantipensionen och bostadstilläggen, vilket inte heller är oansenliga utgifter i den svenska ekonomin. Eftersom tillväxten därmed uteblir så kommer också pensionerna därefter att hållas oförändrade i köpkraft.
De befintliga pensionärerna har redan fått detta förskott utbetalat det första året. Men om inte ekonomin ger tillväxt så kommer de se en årlig minskning av sin köpkraft med 1,6 procent eftersom denna avtrappning mot förskottet inte balanseras av någon tillväxt i ekonomin.
En gåta
Priset för ett genomförande av Miljöpartiets valmanifest skulle således bli en sänkning av förstaårspensionerna med 17 procent och försvagad köpkraft med 1,6 procent årligen för alla andra pensionärer. Samtidigt lovar Socialdemokraterna pensionärerna sänkt skatt med 50 kronor i månaden. Hur de rödgröna ska få så disparata ställningstaganden att gå ihop är en gåta.
Det är viktigt att väljarna får besked inför höstens val. MP måste därför förklara varför ett Sverige med lägre tillväxt, och därmed sänkta pensioner skulle vara att föredra framför det ekonomiska system vi har i dag.
Fredrik Malm (FP)
riksdagsledamot
