Konstnärer visar k-k-n för mig

Att ovälkomna bilder av penisar är kränkande för mottagaren har hittills inte behövt någon närmare förklaring. Och att koppla den slags bilder till yttrandefriheten har hittills inte gjorts. Men när konstnärer målar erigerade penisar på husfasader låter det annorlunda.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

”Män visar k-k-n för mig” är Caroline Hainers uppmärksammade bok från förra året om dickpics – bilder som män skickar på sina penisar till kvinnor. Penisbilden har varit ett grundtema i metoo-debatten, och att fenomenet är kränkande mot mottagaren tycks aldrig ha behövt någon närmare förklaring. Uppenbarligen förstår de flesta intuitivt att den som skickar en ovälkommen bild på sitt kön kränker mottagarens privatsfär, som vilken blottare som helst. Expressens Jens Liljestrand konstaterade till exempel i en recension av Hainers bok att ”män kränker och trakasserar genom den löjliga men samtidigt laddade handlingen att helt enkelt visa snoppen.” Kvinnans svar blir, skriver Liljestrand, att hon ”blundar, tittar bort, försöker radera det hon nyss såg ur minnet.”

ANNONS

Under metoo-debatten har jag aldrig sett invändningen att ovälkomna dickpics faktiskt ingår i yttrandefriheten, och att den som uppfattar dem som obehagliga är moralister som behöver bli mer sexbejakande.

Men det kanske beror helt på vem som ligger bakom bilden?

Onsdag morgon trängs jag i Stockholms kollektivtrafik bland en grupp lågstadiebarn på utflykt. I min telefon är en bild på en stor, erigerad penis, blåfärgad men i övrigt naturtrogen. Det är Göteborgskonstnären Carolina Falkholt, känd för att göra målningar av könsorgan på offentliga platser, som nu har målat en flera våningar hög erigerad penis på en husfasad i Stockholm. Det är den som dykt upp i mitt nyhetsflöde på mobilen. Tidigare har hon målat samma erigerade penis i rosa på en husfasad i New York, och gjort en väggmålning av en vagina på en högstadieskola i Ystad.

Eftersom jag är bland folk, och framför allt bland barn, skrollar jag omedelbart bort bilden. Det finns ord för folk som står bland barn och håller upp bilder på erigerade kön.

Men Falkholts dickpic är offentlig konst, och gör inte skillnad på mottagare som bett om att se den eller inte.

”Unga tjejer som passerade kände sig väldigt stärkta av vad de såg,” säger Falkholt i en intervju.

ANNONS

Man undrar hur unga tjejerna är som känner sig stärkta av bilden. Fem? Åtta? Elva?

Och hur känner för övrigt 80-åriga kvinnor?

Falkholts bild har försvarats med argument om yttrandefrihet och konstens frihet, som om varje invändning mot konst i det gemensamma rummet skulle vara en fråga om mänskliga rättigheter. Här spökar Muhammedteckningar, och en helt annan fråga: nämligen rätten att ägna sig åt påstådd blasfemi utan att leva resten av livet med livvaktsskydd.

Nu blev det tyvärr en svensk kompromiss. Falkholts bild ska få bli kvar en vecka, efter protester från grannarna. I New York var samma dickpic övermålad efter ett dygn.

Paulina Neuding

journalist och jurist, chefredaktör för tidskriften Kvartal

kommenterar politiken ur ett borgerligt perspektiv

ANNONS