Den borgerliga alliansen vill inte diskutera vinster i välfärden utan de vill istället diskutera kvalitetsfrågorna. Generellt sett har konkurrensutsättningen förbättrat kvaliteten, hävdar de.
Men att mäta kvalitet i offentliga verksamheter är mycket komplicerat. Det är mångfacetterade verksamheter där förutsättningarna skiljer sig kraftigt åt. De få vetenskapliga studier som finns finner inga mätbara effekter av privatisering och marknadsutsättning.
När det gäller skolan är alla ense om att kvaliteten har gått nedåt. Resultaten i PISA, till exempel, har rasat från mycket goda till under genomsnittet. Nedgången gäller alla skolor både kommunala och fristående och nedgången har kommit efter 1990-talets marknadsutsättning av skolan.
I brist på forskning får man gå andra vägar för att se hur det står till med kvaliteten.
Ett sätt kan vara att ställa upp ett antal kriterier som utmärker hög kvalitet och sedan undersöka hur väl en skola uppfyller dessa kriterier. Det kan vara lärartäthet, andel behöriga lärare, antal speciallärare/specialpedagoger per elev samt resurser som går till elevvård. Alla dessa kriterier är ett mått på kvalitet. Ju högre desto bättre förutsättningar har en skola att hålla god kvalitet.
Mäter man på det sättet har de kommunala skolorna den högsta kvaliteten och de fristående den lägsta. Bland de fristående utmärker de vinstdrivande aktiebolagsskolorna sig med den i särklass lägsta kvaliteten.
Ett annat sätt kan vara att undersöka de drivkrafter som finns i systemet. Enligt marknadsförespråkarna skulle marknadskrafterna driva fram bättre kvalitet. Låt oss därför se hur marknadskrafterna i skolan fungerar och vilka effekter de får.
Det fria skolvalet utnyttjas mest av de välutbildade föräldrarna och det innebär att eleverna sorteras till olika skolor efter socioekonomiska faktorer. Det leder till segregation som i sin tur sänker de samlade resultaten. Det fria valet leder också till att fler elever byter skola. Enligt skolforskaren Hattie finns det ingen enskild faktor som är så negativ för elevernas kunskaper som byte av skola.
Skolpengssystemet gynnar skolor som vinner elever och missgynnar de som förlorar. Då skolpengen dessutom oftast är lika per elev överkompenserar den skolor som har ett positivt segregerat elevurval och underkompenserar skolor som har ett negativt. På en förlorarskola sänker både den negativa segregationen och den försämrade ekonomin kvaliteten. På skolor som överkompenseras går inte resurserna till elevernas undervisning utan de går till vinster. Skolpengssystemet sänker således kvaliteten.
Inom Skolverkets regler om kötid med mera bestämmer de fristående skolorna själva vilka elever de tar in. När lärarförbunden och LO undersökte hur intaget fungerade visade det sig att systemet med kötid förstärkte segregationen. Ju längre utbildning föräldrarna har desto längre är kön till skolan. Och segregation sänker skolans kvalitet som vi påpekat ovan.
Enligt aktiebolagslagen ska aktiebolagsskolor gå med vinst. För att klara det måste de ha ett positivt segregerat elevurval och det är elever med välutbildade och skolintresserade föräldrar. De eleverna presterar bra även med låg lärartäthet. Skulle aktiebolagskolorna ha samma elevsammansättning som de kommunala skolorna måste de ha högre lärartäthet för att få verksamheten att fungera och då blir det inte mycket över till vinst. Aktiebolagens vinster kräver således en segregerad skola och dessutom försvinner stora resurser från skolan till vinster vilket sänker kvaliteten.
Med aktiebolagen har vi också fått konkurser och snabba skolnedläggningar vilket tvingar många elever att byta skola. I gymnasieskolan är det dessutom en del elever som helt hoppar av sin utbildning vid en konkurs. Konkurser och skolbyten sänker kvaliteten.
Även betygssystemet påverkas av konkurrensutsättningen. I dagens system är betygsinflation lönsamt, alla tjänar kortsiktigt på att betygen höjs. Men för kvaliteten i skolan är betygsinflationen förödande. Eleverna invaggas i tron att de kan, de får ju höga betyg, men i verkligheten sjunker deras kunskaper.
Med marknadsutsättningen har även följt en kraftigt utbyggd kontrollapparat. När allt större del av lärarnas arbetstid måste läggas på prov, dokumentation och administration minskas tiden för elevernas lärande. När tilliten till lärarna ersätts med kontroller och detaljstyrning sänker det effektivt arbetsglädje och motivation. Allt talar för att det sänker kvaliteten.
Även marknadsföringen kostar stora summor varje år och den bidrar till att sänka kvaliteten. Pengarna borde ha gått till elevernas undervisning.
Till sist har insynen i de offentliga verksamheterna drastiskt försämrats sedan marknadsutsättningen. De privatanställda får inte säga något och de kommunalanställda, som har grundlagsskyddad yttrandefrihet, de vågar inte längre säga något. Brist på insyn och tystnad från de anställda bidrar till att sänka kvaliteten.
Summerar vi de kriterier som anger god kvalitet finner vi dem hos de kommunala skolorna. Summerar vi de drivkrafter som finns i dagens konkurrensutsatta skola finner vi att allt drar nedåt. Vi kan inte finna någon drivkraft i en marknadsskola som höjer kvaliteten.
Debattörerna:
Sten Svensson
utredare Katalys och medlem av Nätverket för en likvärdig skola
Daniel Suhonen
chef vid fackliga idéinstitutet Katalys