Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Benjamin Andreasson

Kommunen begränsar mitt liv!

Kommunen måste göra det möjligt för dem som har en synnedsättning att kunna göra aktiviteter utanför hemmet. Låt LSS-ledsagning åter bli den självklara insatsen, låt oss själva kunna välja ledsagare och ge oss förutsättningar att kunna använda ledsagningen till rätt saker, skriver Alireza G Alipour, Synskadades Riksförbund Göteborg.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

För oss som har en synnedsättning är tillgången till en ledsagare en förutsättning för frihet och självständighet. Men kostnader, begränsningar och avslag på ansökningar gör att vi inte får samma möjlighet som andra till hälsa och delaktighet.

För att komma dit man vill och göra sådant som annars vore omöjligt behöver kommunen bevilja insatsen ledsagning. Det kan med fördel göras genom Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade (LSS), en insats som dessutom är ämnad för just synskadade och dövblinda men blivit alltmer ifrågasatt. Ledsagning enligt LSS ger fler timmar, insatsen är avgiftsfri och möjliggör goda levnadsvillkor där valfriheten för den enskilde är i fokus.

Oflexibelt system

Ledsagning kan också beviljas som insats genom Socialtjänstlagen (SoL), men SoL tillåter kommunen att göra flera begränsningar och ska enbart garantera skälig levnadsnivå. Vad är skälig levnadsnivå när det inte ens handlar om så basala saker som att läsa posten eller sortera högar av papper i pärmar? 6 av 10 av landets kommuner tar exempelvis betalt för ledsagning enligt SoL, vilket visas i en ny Sifo-undersökning som Synskadades Riksförbund presenterat. I Göteborg är insatsen förvisso avgiftsfri, dock är det ett stort problem att hemtjänsten utför ledsagningen. Det är ett oflexibelt system där man varken får välja ledsagare, vad man ska göra eller hur och när saker ska utföras.

Får vänta på någon granne

För undertecknad blir det återigen en sommar utan att kunna använda tandemcykeln, komma till badstranden samma dag som solen visar sig eller få åka till Brännö när molnen skingras. I stället får jag vänta på att någon granne eller kompis ska göra något roligt så att jag kan hänga på.

Att kunna göra aktiviteter utanför hemmet ger bättre fysisk/psykisk hälsa och förstärker ens känsla av frihet vilket undertecknad och många med mig saknar i dagsläget. Kommunen måste ansvara för att skapa system som möjliggör och inte begränsar en sådan utveckling.

Låt LSS-ledsagning åter bli den självklara insatsen som den var tänkt att vara, låt oss själva kunna välja ledsagare och ge oss förutsättningar att kunna använda ledsagningen till rätt saker. Då kanske vi kan återgå till att läsa posten, cykla tandem för att få en bättre fysik och även besöka badstranden en solig dag.

Alireza G Alipour

distriktsordförande Synskadades Riksförbund Göteborg