Klimatlagen måste få samma genomslag som förbudet mot barnaga

Att som miljö- och klimatminister vifta bort den dramatiska sänkningen av reduktionsplikten och den lika dramatiska höjningen av utsläppen är både häpnadsväckande och felaktigt. Det står i direkt strid med den svenska klimatlagen från 2017.

Sverigedemokraterna har naturligtvis inte varit sena att tala om att det inte är deras uppgift att styra mot klimatmålen. SD har ju aldrig stått bakom det klimatpolitiska ramverket; bestående av klimatlag, klimatmål och ett klimatpolitiskt råd. Då måste frågan ställas till regeringen; Hur tänker ni säkerställa att vi följer vår egen klimatlag, att ert arbete “bidrar till att skydda ekosystem samt framtida och nutida generationer mot skadliga effekter av klimatförändring”?

Helt andra hänsyn

En snabb genomläsning av budgetpropositionen ger vid handen att regeringens förslag till riksdagen utgår från helt andra hänsyn än att minska utsläppen och motverka klimatförändringar. När kommer den ambitiösa miljö- och klimatpolitiken att läggas fram? Och hur ska den hindra de negativa effekterna på klimatet av de i budgeten framlagda förslagen?

Sverige har ställt sig bakom en klimatlag som anger att regeringar ska agera kraftfullt för att “förhindra farlig störning i klimatsystemet” och att politiken ska styra mot överenskomna klimatmål. Nu har vi i stället en regering som väljer att öka de fossila subventionerna, halvera anslag till åtgärder för värdefull natur liksom anslag till kompetenslyft för klimatomställning. En halv miljard mindre pengar till folkbildningen kommer att försvåra en rättvis omställning.

Nu har vi istället en regering som väljer att öka de fossila subventionerna, halvera anslag till åtgärder för värdefull natur liksom anslag till kompetenslyft för klimatomställning

Det finns inga sanktioner i klimatlagen, den är byggd som ett slags kontrakt för att öka styrning, effektivitet och kraft i klimatpolitiken. Den ger civilsamhälle och medborgare möjlighet att granska huruvida ansvarig regering lever upp till sina åtaganden. Den är alltså ett viktigt demokrativerktyg.

1979 införde Sverige som första land i världen en lag mot kroppslig bestraffning av barn i uppfostringssyfte, den så kallade anti-agalagen. Argumenten bakom var att även lättare fysiska tillrättavisningar riskerar att skada barns utveckling och syftet med lagstiftningen var att bidra till att stärka opinionen och på det sättet minska antalet fall av barnmisshandel.

Förändrat synen

Lagen kombinerades vid införandet av omfattande informations- och upplysningskampanjer. Den svenska anti-agalagen har förändrat synen på barn och deras rättigheter. Barns ställning i samhället har stärkts. Resultaten måste sägas vara ett lyckat exempel på utvecklingsarbete. Reformer genomfördes i dialog mellan politik, akademi och civilsamhälle. Det var långsiktigt och systematiskt och hade en bred förankring. Klimatlagen måste få samma genomslag.

Anti-agalagen har inga straffbestämmelser knutna till sig. Den vilar likt klimatlagen på övertygelsen att beteenden går att förändra. Med anti-agalagen lyckades samhället moderniseras, genom samarbeten där inte minst civilsamhällets närhet till och förståelse för människors livsvillkor spelade en helt avgörande roll.

På väg att misslyckas

När det gäller klimatet är vi på väg att misslyckas. Och det kommer inte att bli ett litet misslyckande. Det riskerar att bli en katastrof. Innan nästa års slut ska regeringen presentera en klimatpolitisk handlingsplan. Den ska redovisa utsläppsutvecklingen, planerade utsläppsminskande åtgärder samt behov av ytterligare åtgärder för att nå målen.

Handlingsplanen måste innehålla breda reformer för att vända utvecklingen. All politik är klimatpolitik och det är fortfarande möjligt att få människor med sig. Med Sveriges starka folkbildnings- och folkrörelsetradition finns många civilsamhällesorganisationer beredda att bistå i omställningsarbetet. På arbetsplatser, i studiecirklar och föreningsliv finns människor som vill ta ansvar. Inte bara för sig själva utan för kommande generationer, människor i fattiga länder och för jordens överlevnad.

Eva Svedling, senior rådgivare på tankesmedjan Global Utmaning