Replik
Lennart Bengtsson, erfaren atmosfärforskare, skriver att klimatförändringarna ”inte behöver ses som en ödesfråga, utan något som människan kommer att kunna anpassa sig till”. Vi kan luta oss tillbaka och andas ut. Eller? Texten är i själva verket djupt vilseledande.
”Klimatdebatten har ställt vetenskapen åt sidan”, säger Bengtsson, samtidigt som avgörande fakta lyser med sin frånvaro i hans framställning. Anmärkningsvärt är att han inte nämner de självförstärkande effekter som kan orsaka en okontrollerbar utveckling. Parisavtalet 2015 slog fast att uppvärmningen måste stanna under två grader och helst under 1,5 grad. Ett budskap som sedan har styrkts och skärpts, bland annat i forskningsstudien Trajectories of the Earth System in the Anthropocene, (PNAS, 2018), som visar på att en tvågradig uppvärmning kan trigga en kaskad av länkade skeenden, bland annat tinande permafrost, förlust av polaris och rubbade havsströmmar, med resultat att medeltemperaturen hamnar på uppemot fyra-fem grader och en värld där fortsatt mänskligt liv blir mycket svårt.
Förändringarna måste tas på allvar
20 av de varmaste åren på planeten sedan mätningar inleddes har inträffat under de senaste 22 åren. Detta bekymrar inte Bengtsson. Men en alltmer sammanbiten forskarvärld tar febersymptomen på stort allvar och menar att utsläppskurvorna måste böjas drastiskt nedåt på mycket kort tid. Bengtsson talar om människors oro för ett förändrat väder. Det som oroar allt fler är inte ”väder” utan vatten- och livsmedelsbrist, artdöd, torka, bränder, översvämmade kuster, markkonflikter, massflykt av människor, kollaps av hela samhällssystem. Något som människan kan anpassa sig till?
Det finns ingen motsättning mellan politisk handling på global skala och enskilda medborgares agerande, som Bengtsson anser är ”symboliskt” i betydelsen verkningslöst. Klimatrörelsen har hämtat betydande inspiration från den globala antiapartheidrörelsen. Forskning har visat hur rörelsen genom konsumentbojkotter som skapade ett massivt tryck underifrån pressade stater och överstatliga institutioner till sanktioner, och tvingade banker och företag att avbryta sina ekonomiska relationer till Sydafrika. Av detta kan vi lära att den nödvändiga omställningen förutsätter en bred handlingsrepertoar. Det krävs både medborgerligt vardagsengagemang och politisk handling på lokal, nationell och global nivå.
Kristina Ros, dramaturg och aktiv i Fridays for Future och Extinction Rebellion Göteborg
Håkan Thörn, professor i sociologi, Göteborgs universitet, bland annat redaktör för boken Climate Action in a Globalizing World (2017)