Kaoset i Belarus kan få värre konsekvenser än pandemin

Massivt och brutalt polisvåld. En diktator som håller sig gömd och försöker låtsas som att den skådeprocess av kriminellt fusk som genomfördes i söndags var ett val. Ett folk som blir allt mer frustrerat över decennier av förtryck och fattigdom. Nu måste Sverige och EU rikta tydliga sanktioner mot de som brukar våld mot det belarusiska folket, skriver Gunnar Hökmark, tankesmedjan Frivärld.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS

Drygt 80 mil från Stockholm i ett grannland till våra grannländer på andra sidan Östersjön ser vi nu ett mönster som vi sett många gånger tidigare, där den exploderande ilskan mot förtrycket övertrumfar förtryckets hämningslösa våld. Lukasjenko står efter ett det så kallade sammanräkningsresultatet på 81procent, han såg till att vara 2 procent starkare än Putins 79 procent, svagare än någonsin.

Svagare bland folket men kanske viktigare; svagare bland de egna som nu inser att hans svaghet hotar också dem och deras framtid. Parallellerna med Ukraina 2014 är betydande och bör av det skälet inte leda oss vilse, men likväl göra oss beredda på en framväxande konflikt som också kommer att påverka nordisk och svensk säkerhet.

ANNONS

Demokratirörelsen starkare

Det är ingen tvekan om att demokratirörelsen står starkare än tidigare i Belarus. Den folkliga mobiliseringen nu visar det. Det finns också betydande positiva tecken på att oppositionen, i landet liksom de som är i landsflykt, står mer enade än tidigare.

Det finns heller ingen tvekan om att för Putin och den ryska regimen, som är en annan av Europas sista diktaturer, är Belarus av stor betydelse i det nationalistiska perspektiv som är basen för Putins propaganda. Det är självfallet också så att det finns inget som Putin räds mer än ännu en framgångsrik demokratirörelse på gränsen till det Ryssland, som han vill hålla fritt från opposition, demokrati och rättsstat.

Upptagen med Kina

Det är också uppenbart att den amerikanska administrationen är upptagen, på goda grunder, med det Kina som utmanar den fria världen inte bara i Sydostasien utan världen över. Det gör att det amerikanska perspektivet handlar mer om Kina, än om det Ryssland där Trump tror sig ha en ledare han kommer överens med. Samtidigt som presidenten själv är upptagen med att hantera pandemin genom verbala utfall, svartmåla sina politiska motståndare och bestämt hävda att Ryssland inte alls söker påverka amerikansk politik.

Den som inte ser riskerna med att Ryssland väljer att gå in i ännu ett grannland, där en diktatur håller på att falla allt medan USA har blickarna på andra håll, torde vara blind. Vi har redan sett att ryska legosoldater tidigare i augusti har blivit gripna av de belarusiska myndigheterna.

ANNONS

Den som inte ser riskerna med att Ryssland väljer att gå in i ännu ett grannland, där en diktatur håller på att falla allt medan USA har blickarna på andra håll, torde vara blind.

Frågan är vad Sverige och EU kan och bör göra.

För det första måste tydliga sanktioner riktas mot dem som nu ansvarar för kriminellt våld mot fredliga demonstranter och mot det belarusiska folket. Det samma gäller alla dem som på ansvariga positioner gjort valet till diktaturens skådespel.

För det andra måste EU återuppliva det Östra Partnerskapet i sin helhet, för att den vägen mobilisera en vilja till ökat samarbete med Europa inte bara i Ukraina utan också i Moldavien, Azerbadjan, Georgien, Armenien, och Belarus. Närmare samarbete och ekonomisk integration måste vara tydligt för ledarna i alla dessa länder men framförallt för dem som bokstavligen kämpar för demokratisk utveckling där.

Straffa rysk inblandning

För det tredje bör EU klargöra att en rysk inblandning i Belarus inte kommer att accepteras, utan kommer leda till nya och förstärkta sanktioner mot ansvariga beslutsfattare i Ryssland. Putinregimen måste få klart för sig att en intervention kommer att mötas med än starkare reaktioner än invasionen i Ukraina.

För det fjärde måste stödet till de baltiska länderna och Polen vara klart och tydligt. EU-länder bör inom ramen för Natos insats stärka dessa länders gränser, för att klargöra att Ryssland inte kommer att tillåtas hota eller provocera, eller genomföra begränsade militära operationer i gränsområden. Inte minst måste Litauen känna säkerhet i den stund Putin skulle få för sig att skapa en korridor till Kaliningrad.

ANNONS

Omfattande hot

För det femte bör det svenska försvaret nu vara berett på omfattande hot mot stabiliteten i hela Östersjöregionen. Hot som direkt, än mer än invasionen i Ukraina 2014, påverkar förutsättningarna för svensk säkerhet.

För det sjätte bör regeringen nu ge försvarsmakten de förutsättningar som en högre beredskap och förmåga kräver. I den linjen måste regeringen nu också se till att vi får ett försvarsbeslut som uppfyller Försvarsberedningens krav och behovet av ytterligare styrketillväxt.

Det som nu sker kan få väsentligt större konsekvenser än pandemin. Alternativet till att nu agera är passivitet senare, försvarad med den sedvanliga formuleringen om att vi var naiva är inte acceptabelt.

Gunnar Hökmark, ordförande i tankesmedjan Frivärld och tidigare Europaparlamentariker

comments

Kommentarer

Vad tycker du?

Här nedan kan du kommentera artikeln via tjänsten Ifrågasätt. Märk väl att du behöver skapa ett konto och logga in först. Tänk på att hålla god ton och att inte byta ämne. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Inlägg som bedöms som olämpliga kommer att tas bort och GP förbehåller sig rätten att använda kommentarer i redaktionellt innehåll.

ANNONS