Fredsam, ett nätverk för fredsorganisationer i Göteborg, arbetar aktivt för få partierna att tydliggöra sin syn på den hotfulla kärnvapensituationen i den pågående valrörelsen. I mars skickade vi fem frågor till partierna i riksdagen och Feministiskt initiativ. Svaren är avslöjande.
Frågorna handlade om lag om förbud mot kärnvapen på svensk mark, kärnvapenfria zoner i Norden och Arktis, FN:s avtal om förbud mot kärnvapen och Natos kärnvapenstrategi. Sedan har vi jämfört svaren med hur de behandlade frågorna i riksdagen.
Det parti som sticker ut mest är Miljöpartiet. I enkäten svarar partiet att de är för en lag mot kärnvapen på svensk mark, kärnvapenfria zoner i Norden och Arktis och förbud mot kärnvapen. Men när frågan var uppe i riksdagen i slutet av maj månad röstade de emot alla dessa förslag.
Socialdemokraterna å sin sida verkar ha olika ståndpunkter i utrikesdepartementet och försvarsdepartementet. Margot Wallström (S) har ett långt engagemang mot kärnvapen och Peter Hultqvist (S) är en pragmatisk försvarsminister med stark rädsla för Ryssland som militär kraft men lika stark förespråkare för Natosamarbete. Socialdemokraternas svar på Fredsams frågor blir därför genomgående ” kan varken svara ja eller nej”. När riksdagen behandlade de här frågorna i maj visste man emellertid vad man skulle svara – det blev nej till alla de förslag som vi frågat om i vår enkät.
Inte juridiskt bindande
I riksdagen framhåller alla partier att Sverige sedan lång tid till exempel i FN hävdat att vi inte tillåter kärnvapen på svensk mark. Men sådana uttalanden är inte juridiskt bindande. Det är därför vi behöver en lag i likhet med Finland. Riksdagen påtalar att värdlandsavtalet är avhängigt av nationell lag och bindande internationella åtaganden. Men det finns inga garantier för att värdlandsavtalet innebär att inga kärnvapen kan införas på svenskt territorium. Tvärtom står det i avtalet att det bygger på Natos doktrin och Nato har en kärnvapendoktrin.
Centern motionerade i riksdagen 2014 om att tiden är därför mogen för Sverige att tillsammans med likasinnade länder gå vidare och arbeta för en konvention om förbud mot kärnvapen. Nu är man emot ett sådant avtal. Centern vill också att när vi är med i Nato så ska vi liksom Norge ha undantag för kärnvapen på eget territorium. Men det gäller bara i fredstid och är således ingen garanti.
Avfärdar kärnvapenfria zoner
Det är sorgligt att riksdagen så lätt avfärdar kärnvapenfria zoner. Kärnvapenfria zoner har blivit en kraftfull men lite uppmärksammad manifestation på vägen mot en kärnvapenfri värld menar Jan Prawitz, fd ambassadör och expert på kärnvapenfrågor. 119 stater plus andra territorier med tillsammans 1,9 miljarder invånare ingår i kärnvapenfria zoner. FN tog 2010 beslut om att verka för en zon fri från massförstörelsevapen i Mellanöstern. Anser riksdagen att det vore oväsentligt? Varför skulle inte Arktis i likhet med Antarktis vara en kärnvapenfri zon? Eller Norden?
Det är uppenbart att frågor om en lag om kärnvapenförbud på svensk mark och kärnvapenfria zoner står i konflikt med svenskt militärt samarbete med kärnvapenstater.
Moderaterna och Liberalerna har inte svarat på våra frågor – de partier som är de mest pådrivande när det gäller svenskt medlemskap i Nato. Ett medlemskap innebär att man måste acceptera Natos kärnvapendoktrin, vilket deras allianspartners har insett. Men det får vi alltså inget svar på från M och L.
Kristdemokraterna och Vänsterpartiet är konsekventa i hur de agerar i riksdagen och svaren på våra frågor – med deras svar är diametralt olika.
Vänstern är mot Natomedlemskap och svarar ja på alla frågor om att begränsa kärnvapen. KD är för Natomedlemskap och vill inte att Sverige agerar i någon av frågorna om lagstiftning eller kärnvapenfri zon.
Sverigedemokraterna ligger nära allianspartierna i sina svar.
Under många år hade Sverige nedrustningsambassadörer framför allt inriktade på kärnvapen; Alva Myrdal, Inga Thorsson och Maj Britt Theorin. Varför har vi ingen sådan förespråkare i internationella sammanhang i dag?
Återuppta tidigare engagemang
Sverige måste återuppta sitt tidigare engagemang mot kärnvapen. 2020 har FN:s icke-spridningsavtal funnits i femtio år. Hittills har kärnvapenstaterna inte uppfyllt sin del av avtalet, det vill säga avskaffat kärnvapnen. Det är hög tid att sätta press på dessa stater för en kärnvapenfri värld.
Sverige röstade sommaren 2017 för ett förbud mot kärnvapen i FN. Det ledde till att USA:s försvarsminister James Mattis skrev brev till regeringen och hotade att om Sverige skriver under avtalet så skulle det få konsekvenser för vårt samarbete med Nato och USA. USA:s krav indikerar att vi kan befara att kärnvapen inte kan uteslutas vid gemensamma övningar med Nato.
Initiativet i FN om kärnvapenförbud kom från civilsamhället – inte världens politiska ledare. Det humanitära perspektivet lyftes fram, vilket innebar att fokus flyttades från stater till människan. Det är människor som drabbas av kärnvapenkrig. Därför måste vi väljare i Sverige förmå våra svenskapolitiker att ansluta sig till detta kärnvapenförbud och engagera sig för en internationell nedrustning innan det är för sent.
Ingela Mårtensson
Kvinnor för fred
Titti Wahlberg
IKFF, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet, Göteborg
Tomas Magnusson
Svenska Freds