Slutreplik
Ekomaten, 5 & 8/12
Joar Forssell och Markus Nilsen från Liberala ungdomsförbundet skriver i en replik att det är genom ökad handel, minskad lokal produktion och ökad konkurrens som vi kan få bättre mat och mer välstånd i världen.
Jag arbetade under ett tiotal år med ett Sida-projekt i Uganda och Tanzania som gav mer en hundratusen bondehushåll en möjlighet att öka sina inkomster genom export av ekologiska produkter som kaffe, kakao och bomull. Så jag är väl medveten om att tillgång till köpstarka marknader kan vara en kommersiell möjlighet.
Men det är inte fattiga småbönder i Afrika som konkurrerar ut den svenska produktionen, i själva verket är det tvärtom. I takt med den ökande globaliseringen har de flesta av de fattigaste länderna gått ifrån att vara nettoexportörer av mat till nettoimportörer. Den svenska jordbruksproduktionen hotas inte alls av konkurrensen med dem utan med bönder i andra rika länder och av kapitalstarka jordbruksföretag i medelinkomstländer.
Förstår inte
Forsell och Nilsen verkar ovilliga att se att verkligheten inte uppför sig som deras teorier. Konkurrens tvingar oss till att vässa produktionen, bli effektivare och allt det där. Men det är precis lika sant att konkurrensen gynnar den som lyckas välta över sina kostnader på andra, på kommande generationer, på naturen, på arbetarna, på den som är underleverantör, eller på samhället.
De förstår heller inte att vår mat och vårt jordbruk inte kan hanteras som andra industriprodukter, eftersom de fyller så många andra funktioner än att ge jordbruksföretagare inkomster. Vi behöver ingen livsmedelsstrategi alls om den skall sjunga konkurrensens lov. Den strategin har redan körts i tjugo år med fortsatt utslagning, minskande självförsörjningsgrad och utebliven livsmedelsexport som resultat.
Gunnar Rundgren
bonde och författare