Bodil Valero (MP), Europaparlamentariker
Bodil Valero (MP), Europaparlamentariker

Jas-affärerna visar att industrin måste reformeras

I stället för att fortsätta hålla den nationella försvarsindustrin under armarna med dyra och ineffektiva subventioner som leder till korruption och oansvarig vapenexport, borde EU:s länder samarbeta och dela på utvecklingskostnaderna. En ofantlig summa pengar skulle då kunna göra god nytta på annat håll, skriver Bodil Valero (MP).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Nyligen kunde SVT:s Uppdrag Granskning avslöja att statsminister Stefan Löfven (S) är kallad som vittne i rättegången mot Saabs lobbyist i samband med den omtvistade Jas-affären. I flera år förhandlade den svenska regeringen, Saab och Brasilien innan Jas-affären blev verklighet. 36 plan skulle köpas för en kostnad av knappt 40 miljarder kronor. Tillverkningen skulle ske i Brasilien och affären kantades av löften om nya jobb. Brasilianska tidningar skriver dock att affären kan komma att rivas upp i ljuset av den korruptionshärva som nystats upp och en brasiliansk borgmästare hotar att stämma staten för löftesbrott på grund av de uteblivna fabriksjobben som lovades.

ANNONS

Muthärva i Brasilien

Även om inga svenskar, varken hos statsministern eller Saab står anklagade för brott finns många frågetecken kring Jas-affären i Brasilien. En av Saab anlitad lobbyist står åtalad för att ha mutat ex-presidenten Lula Da Silva genom miljonöverföringar till hans son som betalning för att Da Silva skulle ha övertalat den dåvarande presidenten och partikollegan Dilma Roussef att välja Jas.

Det är dock inte första gången Saab hamnat i blåsväder när de försökt sälja Jas-plan. I Sydafrika avslöjades en massiv korruptionshärva gentemot regeringspartiet ANC och i Tjeckien hamnade de mutade tjänstemännen på video med händerna i syltburken.

Att mutorna och fifflet fortsätter är på intet sätt en överraskning. Det är så vi lärt oss att försvarsindustrin fungerar. Köparlandets beslutsfattare förväntar sig mer än bara en bra produkt och bra villkor – de vill genom så kallade motköp kunna lova väljare nya jobb och gärna få en bit av kakan själv om det går. Svenska företag är inte unika, i princip alla konkurrenter erbjuder liknande upplägg. Attityden från industrin är att ”alla gör det, och om inte vi gör det så köper de av någon annan”. Det är inte ett hållbart argument för fiffel. För det är ju inte demokratin som ska anpassa sig till en enskild bransch, det måste vara branschen som ska anpassa sig till de demokratiskt fastslagna reglerna.

ANNONS

Borde skärpa reglerna

Sverige har, som ett litet exportberoende land, tyvärr sedan länge suddat ut gränserna mellan försvarsindustrin och staten i frågor om vapenexport. Regeringen har visserligen presenterat ett förslag för karenstid, så att avgående ministrar och statssekreterare måste vänta åtminstone ett år efter att de slutat innan de kan ta jobb hos försvarsindustrin, men regelverket borde omfatta betydligt fler och ha en längre avkylningsperiod än så.

Sanningen är att vi i Sverige i allra högsta grad lever med ett militärindustriellt komplex, en tyst förankrad överenskommelse om att staten ska hjälpa vapenindustrin att sälja mer. Den har sina rötter i efterkrigstidens alliansfrihet, då Sverige behövde sörja för egenproducerat försvarsmateriel för att stå oberoende från stormakterna och den är ett recept för både korruption och omoraliska affärer. Ordningen är dessutom omodern och ineffektiv. Miljarder av medborgarnas skattepengar försvinner i subventioner och uppblåsta materielprojekt. I ett försämrat säkerhetspolitiskt läge när nu försvarsutgifterna återigen ökar finns det därför anledning att vara restriktiv.

Måste reformera upplägget

Vi gröna vill reformera upplägget för industrin. I stället för att fortsätta bära den nationella försvarsindustrin under armarna med dyra och ineffektiva subventioner som leder till korruption och oansvarig vapenexport, borde EU:s länder samarbeta och dela på utvecklingskostnaderna. En ofantlig summa pengar skulle då kunna göra god nytta på annat håll.

ANNONS

Bodil Valero (MP)

Europaparlamentariker

ANNONS