Jag har sett partiapparaten inifrån, och har själv medverkat till att sprida lögner om politiska motståndare. Under finanskrisen utbildade jag, genom ABF och LO, hundratals aktiva i Dalarna. Jag höll i facklig grundkurs och arbetsmiljökurser men såg också till att deltagarna i alla moment fick veta hur Moderaterna ville förstöra Sverige.
På ett ”sakligt” sätt berättade jag om hur Moderaterna planerade att rasera välfärden och bygga upp ett privat sjukförsäkringssystem, slå sönder facken och sänka lönerna. Jag kunde aldrig belägga det med några konkreta förslag, men det behövdes inte heller. Jag utgick helt från de tolkningar som passade mina ideologiska glasögon och som jag själv fått lära mig i rörelsen.
Trodde vartenda ord
Sett i backspegeln skulle man kunna säga att jag hade betalt för att ljuga. Fast riktigt så enkelt var det ändå inte. Jag trodde nämligen på vartenda ord jag sa, trots att det jag i själva verket spred, var politisk propaganda. Och precis så tror jag också att det ligger till med LO:s osmakliga kampanj.
LO vet förstås mycket väl att det inte finns ett enda politiskt förslag som stödjer påståendet att Moderaterna skulle vilja driva sjuka till självmord. Undantagsreglerna för cancersjuka är glasklara i rehabiliteringskedjan; om detta finns noll politisk konflikt. Men eftersom det borde vara Moderaternas avsikt, skriver man det ändå. LO tror på sin kampanj. De är övertygade om att påhoppen på Ulf Kristersson kan skapa ett bättre samhälle, och på att Moderaterna på riktigt, vill människor ont.
Sådan är den ideologiska sprängkraften inom arbetarrörelsen. Om den socialdemokratiska politiken ska ha ett existensberättigande måste det finnas ljus och mörker: ett livsfarligt M mot ett heroiskt S. Kampanjen bekräftar bara att arbetarrörelsen fortfarande matar och matas med en bild av samhället som helt enkelt inte är sann.
LO:s kampanj bekräftar bara bilden av en arbetarrörelse som bara har skrämselpropaganda kvar att erbjud
Men någonstans måste en gräns ändå dras. Att sprida bilden av Ulf Kristersson som en person som vill driva människor till självmord borde få åtminstone några varningsklockor att ringa i det verkställande utskott där LO har en plats. Vill Magdalena Andersson verkligen låna sig till det här? Vill LO:s egna medlemmar? Inte ens hälften sympatiserar ju idag med Socialdemokraterna.
Jag vet att många LO-medlemmar tycker att politiken i dag ägnar för mycket tid åt tjafs och smutskastning, och för lite åt att konkret lösa riktiga problem som drabbar dem: skenande elpriser, ökande kostnader för mat och boende, skjutningar och otrygghet. LO:s kampanj bekräftar bara bilden av en arbetarrörelse som bara har skrämselpropaganda kvar att erbjuda.
Till er vill jag bara säga: det måste inte vara så här. Det finns alternativ.
Våga rösta på Moderaterna. Vi har kraften, styrkan och modet att leda Sverige in i framtiden. Och vi har till skillnad från Socialdemokraterna, en idé om hur det ska gå till. En konkret färdplan för förändring.
Sofie Wiklund, projektledare för Låna ut din röst under valrörelsen, Moderaternas Riksorganisation. Tidigare ledarskribent Dala-Demokraten, rektor vid Brunnsviks Folkhögskola och politisk sekreterare åt Socialdemokraterna i Borlänge.