Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) kommer inom kort att gå vidare med utredningen om att lärare ska anmäla papperslösa elever till myndigheterna. I ett uttalande i TT säger hon att det kan finnas målgrupper som anser att förslaget strider mot deras yrkesetik.
Det är ett anmärkningsvärt uttalande. Lärares yrkesetik är nämligen mycket tydlig på denna punkt. Här finns inte utrymme för godtyckliga uppfattningar. Vår grundläggande yrkesetiska princip är att alltid handla med elevens bästa i centrum. Smaka på dessa ord. När vi lärare agerar ska vi göra det för elevens bästa. Alltid. Skolans främsta uppgift är sålunda att skapa en trygg plats för våra barn, en plats för utbildning, utveckling och värme. I detta ingår inte att fyrkantigt och utan pardon ange varje unge som vistas i Sverige utan tillstånd.
Hamnat snett
För att verkligen klargöra och förebygga missförstånd bör här poängteras att lärare redan har anmälningsplikt. Vi är skyldiga att rapportera till socialtjänsten om missförhållanden när vi misstänker att barn far illa. Likaså har jag i min profession mer än en gång initierat polisanmälningar när elever hamnat snett. Men återigen: detta görs för barnets bästa, för att samhället ska ta vid och lotsa eleven på rätt bana. Att ange barn för att de saknar uppehållstillstånd, till en framtid jag inte vet något om och med en bakgrund jag ej känner till, är en helt annan sak. Att ange barn som bara vill gå i skolan är inte mitt jobb. Det strider mot mitt uppdrag. Och det strider mot mitt hjärta.
Svensk skola vilar på en stolt humanistisk grund. I vårt land är Barnkonventionen lag. Sedan juli 2013 har papperslösa barn dessutom rätt att gå i skolan. De omfattas inte av skolplikten men har laglig rätt att delta i vår undervisning. I skolan ska de möta trygga vuxna som de kan anförtro sig till. Här ska de bygga band till omvärlden och utbildas. De ska som vilken unge som helst få lära sig om ordklasser, periodiska systemet, namngeografi och - de ska få lära sig om historiska skamfläckar - såsom angiverisamhället i gamla Östtyskland till exempel.
De ska som vilken unge som helst få lära sig om ordklasser, periodiska systemet, namngeografi och - de ska få lära sig om historiska skamfläckar - såsom angiverisamhället i gamla Östtyskland till exempel
Jag hör argument om att lärare ska hjälpa till att bekämpa skuggsamhället. Jag är rädd att det skulle bli tvärtom. Om läraren blir fienden kommer färre barn att komma till skolan. Fler kommer att tvingas under jorden. Vi kommer inte att kunna erbjuda dem en stabil vardag, med rutiner, vänner och välkomnande vuxna.
Jag skulle önska att Maria Malmer Stenergard och hennes vänner satte sig in i vad detta förslag på riktigt innebär. Vad gör det för mig i min yrkesroll att jag som lär barnen om deras rättigheter, jag som ska förkroppsliga Barnkonventionen, i samma andetag också ska agera spion åt staten? Vad gör det med min egen elevsyn? Och vad gör det för barnens syn på oss vuxna, på samhället och på världen i stort? Vad är det för samhälle vi vill ha? Vilken grund vill vi lägga? Vilka förebilder vill vi vara?
Detta lagförslag försätter lärare i en förtvivlad situation där vi antingen tvingas strida mot vår yrkesetik eller mot lagen. Utsätt oss inte för detta. Jag vill kunna se mig själv i ögonen om kvällarna. Jag vill kunna gå till mitt jobb varje dag och rakryggat fortsätta att göra vad jag är där för att göra, dvs att lära varje unge allt jag kan, alldeles oavsett bakgrund eller livshistoria.
Asylprocessen är inte en fråga för skolväsendet. Låt det vara glasklart. Jag är lärare. Inte springschas åt Migrationsverket.
Maria Wiman, lärare