Som läkare är jag etiskt bunden att försvara alla människors frihet från tvång att genomgå medicinska behandlingar, inklusive ett mycket säkert vaccin mot covid-19. Men frihet kan inte existera utan ansvar och dess gräns går där den inkräktar på andra medmänniskors frihet. Det är därför omöjligt att försvara en frihet att utsätta andra för fara.
Inte över
Pandemin är tyvärr inte över, även om regeringen tycks tro det. Fortfarande sjukhusvårdas och avlider medmänniskor i covid-19, om än i lägre grad än tidigare. Antalet intensivvårdsfall stiger just nu på samma olycksbådande sätt som alldeles före tidigare vågor när kritiskt sjuka patienter överrumplat oss inom vården. Det är tydligt att vaccinet haft god effekt på både smittspridning och sjukdomsgrad. De som vårdas i respirator på intensivvården just nu är i huvudsak ovaccinerade 80-talister. Det fåtal dubbelvaccinerade som intensivvårdas är äldre med flera kroniska sjukdomar, alltså en grupp där vaccinet tyvärr ger en generellt sämre skyddseffekt och där även en mild virusinfektion kan leda till ett livshotande tillstånd.
Den så kallade deltavarianten tycks ha en högre smittsamhet och i högre grad drabba yngre. Dödligheten hos yngre är förvisso betydligt lägre och intensivvården kommer sträcka sig till det yttersta för att inte tappa så unga patienter. Men man ska ha klart för sig att svår covid-19, även hos yngre, innebär ett betydande mått lidande och inkapacitering. Patienten blir ofta sövd och ansluten till en respirator eller en dialysapparat. Sjukdomen innebär ett potentiellt livslångt psykiskt trauma med nedsatt lung- och njurfunktion samt svårt lidande för anhöriga barn och föräldrar under långa sjukhusvistelser och rehabiliteringsförlopp.
Hätsk debatt
I vissa delar av västvärlden har en hätsk debatt uppstått angående vilka krav som skall ställas på medborgarna för att stävja pandemin. Situationen utgör tillsammans med växthuseffekten och desinformation på sociala medier en av vår generations värsta världskriser. Den har lett till en global nödsituation för sjukvården och ekonomin jämförbar med den civila situationen under ett världskrig, förutom att byggnader och infrastruktur står kvar. Vi som i början av pandemin utan skydd av vaccin gick in till svårt sjuka covid-patienter var högst medvetna om att minsta misstag eller ovarsamhet skulle kunna leda till smitta, svår sjukdom och död, eller risk att smitta våra närstående. Vi kände liknande oros- och olustkänslor som soldater på väg in i strid, men gjorde trots det vår plikt och tog hand om våra dödssjuka patienter. Som medborgare tycker jag därför att det är sorgligt att inte alla sluter upp för varandra, precis som under ett krig eller en naturkatastrof.
Vi har nu ett vaccin som ännu ger ett mycket gott skydd mot svår livshotande covid-19 och antalet vaccinerade individer kan räknas i miljarder. I en nyligen publicerad stor och noggrann studie framgår att vaccinet visserligen inte är helt fritt från biverkningar. Men de svåraste vaccinbiverkningarna, såsom svår blodproppssjukdom, hjärtmuskelinflammation och inflammatoriskt syndrom är så sällsynta att risken att drabbas av liknande komplikationer eller att avlida är flera gånger större om man låter bli att vaccinera sig och får covid-19. Utan att avfärda lidandet för de som har den osannolika oturen att drabbas av en biverkan, så blir det därför självklart för mig som läkare att varmt rekommendera vaccination.
Rätt att välja
I Sverige och västvärlden är patienten autonom. Man har efter vederbörlig information från sin läkare rätt att avstå en rekommenderad behandling, även vid uppenbar risk för liv och hälsa. Av etiska och historiska skäl är jag som läkare bunden att försvara varje människas rätt att avstå en behandling, så länge ingen psykisk sjukdom eller påverkan underminerar beslutskapaciteten. Tillfällig sinnesförvirring av desinformation på sociala medier räknas inte. Därför kan jag aldrig stödja ett allmänt krav på vaccination, trots vetskapen att det mycket effektivt skulle kväva pandemin och rädda många människors liv och hälsa. Däremot förväntar jag mig av mina medmänniskor att de genom sina ord och handlingar tar ansvar för att inte andra skall drabbas.
Tyvärr visar det sig att de som mest ivrigt argumenterar för friheten att avstå vaccination också är de som utan att skämmas tar minst ansvar för andra.
Tyvärr visar det sig att de som mest ivrigt argumenterar för friheten att avstå vaccination också är de som utan att skämmas tar minst ansvar för andra. Man har rätt att avstå vaccination, men då måste man faktiskt ta konsekvenserna av sitt beslut och inte utsätta andra för en potentiellt dödlig smittsam sjukdom.
Det är precis här skon klämmer. Att högljutt försvara inte bara sin frihet från att tvingas vaccineras, utan lika passionerat sin frihet från att behöva ta ansvar för andra medmänniskors liv och hälsa. Inget samhälle kan fungera på de premisserna.
Att vaccineras, provtas, sitta i självkarantän vid förkylningssymtom eller efter utlandsresa, hålla avstånd och använda mask är respektabla solidaritetshandlingar. Ett vaccinpass är inte auktoritärt och utgör heller inget absolut tvång att vaccinera sig så länge man tar konsekvenserna av sitt val och sitt ansvar för andra. Det är ytterst få som anser det kontroversiellt att det är brottsligt att köra bil utan körkort eller ha oskyddat sex om man har en smittsam könssjukdom.
Ett vaccinpass blir ett rörelseförbud bara för de som inte själva inser att de måste visa hänsyn till andra.
Att hindra en medborgare att smitta andra under en pågående pandemi är principiellt inte ett större ingrepp i den individuella friheten än att stoppa en vårdslös bilförare för en körkortskontroll. Ett vaccinpass blir ett rörelseförbud bara för de som inte själva inser att de måste visa hänsyn till andra.
Magnus Snäckestrand, överläkare, Intensivvårdssektionen Sahlgrenska Universitetssjukhuset
LÄS MER:Trycket på iva har ökat – Anders Tegnell om läget
LÄS MER:120 000 fransmän i protest mot covidpass