Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

För många av de statliga myndigheterna har det blivit ett självändamål att kunna visa att de genom bruk av anbudsförfarande och entreprenörer kan pressa priser och bedriva verksamheten billigare. Följderna av det har synts tydligt inom järnvägstrafiken. Transportstyrelsens agerande följer samma mönster, skriver debattörerna. På bilden Maria Ågren, Transportstyrelsens sparkade GD, Anna Johansson (S) och Stefan Löfven (S).

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

IT-haveriet en följd av vinstjakt och privatiseringsiver

Haveriet på Transportstyrelsen kan nog fungera som politisk ögonöppnare för många beslutsfattare. Det som där nu uppdagats visar att det som passar företag som agerar på en marknad och med effektivisering för vinst som främsta drivkraft inte är lämpligt att bruka på välfärdstjänster och offentlig förvaltning. Regeringen har nu möjlighet att göra klart att den gemensamma sektorn måste styras av andra principer än kortsiktig ekonomi- och effektivitetsjakt, skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Vid den presskonferens Stefan Löfven (S) höll på måndagen tillsammans med cheferna för Transportstyrelsen, Säpo samt ÖB tryckte han hårt på behovet av att försäkra sig om att något motsvarande haveri, där hemliga uppgifter blir tillgänglig för inte säkerhetsklassad personal, aldrig får hända igen. Verksamheterna måste säkras så att de uppgifter som ska stanna inom en myndighet också stannar där.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Såväl säkerhetsläckan på Transportstyrelsen som skandalerna kring det rekorddyra bygget av Nya Karolinska Sjukhuset i Stockholm är i grunden resultatet av det marknadstänkande som sedan början av 1990-talet fått fotfäste inom såväl statlig som kommunal verksamhet. I samma takt som det som tidigare sköttes inom verk och myndigheter lagts ut på entreprenader och dyra konsulter – allt i jakten på billigare lösningar - har skadat tilliten och kvalitén på verksamheterna.

Privatisering och konkurrens

Den från i första hand Storbritannien och av den brittiska högern sedan Margret Thatchers dagar utformade nya styrmodellen för offentlig förvaltning – kallad ”New Public Management”, NPM – har haft företagsvärlden som modell för hur allt från myndigheter till välfärdssektorns kärna av skola, vård och omsorg ska organiseras och ledas. Kodorden är privatisering och konkurrensutsättning. I till exempel de svenska moderaternas politiska program uttrycks det med orden att allt som kan bedrivas av någon annan än det offentliga ska också privatiseras. Förändringen drevs även på från föregångaren till Svenskt Näringsliv – Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) – och en rad till det kopplade lobbyorganisationer. All offentlig verksamhet som kunde läggas ut på entreprenörer skulle "outsourcas" och överlämnas till marknaden. Kostnaden för den gemensamma sektorn skulle bantas. Jakten på ”vinst” blev då det primära målet. Att det sedan i praktiken oftast blev dyrare och sämre var man tystare om.

För många av de statliga myndigheterna har det blivit ett självändamål att kunna visa att de genom bruk av anbudsförfarande och entreprenörer kan pressa priser och bedriva verksamheten billigare. Följderna av det har synts tydligt inom järnvägstrafiken. Transportstyrelsens agerande följer samma mönster.

Kostnadsjakt motivet

När Transportstyrelsen i april 2015 sålde ut hela sin IT-hantering till multinationella IBM kallades den för en bra och för myndigheten utmärkt affär. Det avgörande för outsourcingen var jakten på minskade kostnader. Omkring 150 IT-tekniker anställda på myndigheten avskedades och billigare utländska på Balkan etcetera fick ta över. Att miljardkontraktet saknade viktiga detaljer som krav på beprövad och säkerhetsklassad personal att hantera det delvis hemligstämplade och för rikets säkerhet grundläggande materialet fick passera i den jakten. Att det finns en lagstiftning som reglerar hur sekretessbelagda uppgifter får spridas och hanteras ”rundades” som oviktigt i förhållande till möjligheten att kunna visa fram en billigare och mer kostnadseffektiv IT-lösning. Och nu är haveriet med upphandlingen med rätta föremål för säkerhetsutredningar och debatt.

Viktigast nu är att på ett tillfredsställande sätt reda ut och så långt möjligt täppa igen säkerhetshålen efter haveriet på Transportstyrelsen. Därutöver behöver bredare lärdomar dras vad gäller utformningen och förvaltningen av våra gemensamma skattefinansierade statliga och kommunala verksamheter. Inte minst då att privatiseringar och marknadslösningar passar illa som modell för såväl drift som för finansiering av investeringar.

Samma marknadstänkandets logik som format NPM har också drivit på idén om ”Offentlig-Privat Samverkan” (OPS-lösningar) för större byggprojekt och investeringar i offentlig infrastruktur. I stället för att använda skattemedel eller göra offentliga upplåningar lämnas projekten över till dyrare upplånat privat kapital som för själva byggandet sedan får betalt för detta i ett för skattebetalarna ofta svindyrt avtal för att även sköta driften i kanske 40 år.

Svindyr lösning

Att de lösningarna blir rejält dyra vittnar Nya Karolinska Sjukhuset om. Ett projekt som skulle kosta 14 miljarder men just i en sådan driftform färdigbetalt år 2040 har en rekordnota på 60 miljarder kronor. Skattebetalarna står för fiolerna medan vinsten, lågbeskattad och till hälften i skatteparadis, går rakt i fickorna på privata kapitalägare.

Så det finns goda skäl för såväl politiker som myndighetschefer att ta lärdom av både Nya Karolinska och haveriet i Transportstyrelsen och snabbt börja städa upp i regelverk och lämna marknadstänkandet med dess dyra efterräkningar.

Robert Björkenwall

frilansjournalist, utredare med erfarenhet från bland annat riksdag och regeringskansli

Jaan Ungerson

omvärldsanalytiker