Isabella Lövin, vi känner inte varandra.
Men vi är båda journalister. Vi har till och med jobbat på samma företag, Sveriges Radio, en tid.
Fast nu är du miljöpartistisk minister med ansvar för bistånd. Själv har jag i över tio års tid arbetat för Dawit Isaaks sak i Reportrar utan gränser.
Därför vill jag be dig förklara en sak.
Varför nämndes aldrig vår gemensamma kollega Dawit Isaak när EU för några månader sedan beslöt att ge Eritrea två miljarder kronor i bistånd?
Hans namn fanns inte ens med i instruktionerna från ditt departement inför förhandlingarna.
Det gjorde det inte heller vid det förra biståndsbeslutet, under den förra regeringen.
Varför är ni så tysta?
Jag vet att ni brukar säga att ni arbetar intensivt för honom på olika sätt. Det finns och har säkert funnits många engagerade UD-medarbetare genom alla dessa år. Men varför är ni så tysta?
Det verkar som att ni tycker att det är enda modellen.
Jag har svårt att förstå det. Fångarna i Eritrea dör. Vi vet inte hur länge till Dawit och hans kollegor klarar sig. Därför förstår jag inte tystnaden när EU och Sverige ger den regim som håller honom fången två miljarder kronor i bistånd för 2016-2020. Vad är ni så rädda för? Vilka andra intressen är det ni skyddar?
EU har bara en medborgare och journalist som Amnesty klassar som samvetsfånge. En person. Det är svenske medborgaren Dawit Isaak. Med tanke på att EU brukar beskrivas som ett fredsprojekt med mänskliga rättigheter som en kärna förstår jag inte varför inte denne ende person får ett starkt, tydligt och tufft stöd från EU.
Men sedan händer inget
Jag skrev om detta här i G-P 14 mars, men från er har det varit tyst. Därför frågar jag dig direkt nu.
Efter alla år jag har hållit på med detta har vi otaliga gånger fått höra om att det just nu – precis just nu – kan finnas en öppning. Men sen händer inget.
Och medan ni europeiska politiker, diplomater och tjänstemän byts ut då och då sitter Eritreas president och hans rådgivare kvar år efter år. De leker med er. Jag kan inte dra någon annan slutsats. För varje ny ambassadör, kommissionär eller minister på EU-sidan verkar det uppstå en tid av hopp och tro att just han eller hon skall kunna lösa problemet och få Dawit och hans kollegor fria. Men de lurar er.
Sverige ställer inga tydliga krav
När man ger bort pengar kan man ställa krav, ändå nämnde ni inte Dawit.
Det finns fler exempel på hur Sverige inte ställer tydliga krav.
Era UD-kollegor i Kanada lade för några år sedan ut en varningstext på sin hemsida. Alla eritreaner i exil där manades att inte betala de utpressningspengar eritreanska ambassader och konsulat tar upp världen runt. Den som vill ha hjälp med ett födelsebevis, eller ett betyg från sitt gamla hemland måste betala två procent av sin lön till ambassaden vid sidan om skatten man redan betalar i sitt nya hemland. Den som betalar riskerar att bryta mot FN-sanktionerna mot Eritrea sade Kanada.
Men inte ni.
Eller förra året. Då kunde det ha blivit en svensk förundersökning om brott mot mänskligheten i Dawits fall efter att en grupp jurister polisanmält både Eritreas president och hans närmaste. Ett par av dem kommer till Sverige ibland. Risken att kallas till förhör skulle ha stört dem. Då kanske varken försvarsministern eller presidentens rådgivare vågat komma till Europa. Men Riksåklagaren frågade er om råd och kom sedan fram till att det var bäst att inte inleda förundersökning. Han ville inte riskera att störa era förhandlingar – de som pågått i snart 15 år.
Jag förstår det inte.
Det är inte ert fel att Dawit, Seyoum Tsehaye och de andra sitter inspärrade utan åtal eller dom. Det är den eritreanska regimens. Det är inte lätt för er att få dem att lyssna. Men varför prövar ni inte att ställa hårda och tydliga krav som gör det besvärligt för landets ledning?
Sviker yttrandefriheten
På onsdag 6/4 börjar Afrikanska kommissionens för mänskliga och folkens rättigheter möte. Jag skall vara där. De behandlar Dawit Isaaks ärende. Det tar tid, men kommissionen ställer frågor till Eritrea och får svar.
Vid deras möten kan vi i Reportrar utan gränser och andra människorättsgrupper direkt inför Eritreas delegater tala om hur deras regering kränker de inspärrade journalisternas mänskliga rättigheter.
När Eritrea tar ifrån dem deras yttrandefrihet angriper själva grunden för ditt och mitt gemensamma yrke. Därför har jag svårt att förstå hur du kan låta Sverige och EU hålla tyst om Dawit när ni ger Eritrea två miljarder. Då sviker du yttrandefriheten. Och du sviker vårt yrke.
Björn Tunbäck
styrelseledamot Reportrar utan gränser