Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Offentligt anställda får utstå hot och kränkningar i sin yrkesutövning, skriver debattörerna.  Bild: Marko Saavala
Offentligt anställda får utstå hot och kränkningar i sin yrkesutövning, skriver debattörerna. Bild: Marko Saavala

Ingen ska behöva dö på grund av sitt ämbete

Mordet på Ing-Marie Wieselgren i Almedalen visar hur utsatta offentligt anställda är. Många känner rädsla och mordet på Ing-Marie visar att det finns fog för den. Det är dags att de får bättre skydd, skriver Christina Alvelin och Angela Aylward.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Ett tragiskt mord har ägt rum på en offentlig tjänsteperson. Ing-Marie Wieselgren arbetade på Sveriges kommuner och regioner, SKR och var samordnare för arbetet för psykisk hälsa, psykiatri och omsorg. Enligt uppgifter ska gärningsmannens mål varit främst Ing-Marie. Motivet antas bestå av ett missnöje mot den svenska psykiatrin. Ing-Marie föll offer för att hon var verksam inom en offentlig organisation och var en röst gällande psykisk ohälsa.

I eftermälet av dådet lyfts mordet fram som ett angrepp mot det öppna samtalet i Almedalen och nu även som en terrorattack. Det öppna, offentliga samtalet är viktigt men mordet handlar om än mer. Mordet visar att personer inom offentliga organisationer alltid riskerar att bli måltavla för missnöje och frustration, var de än befinner sig.

Vi menar att ingen människa ska behöva dö på grund av sitt ämbete. Ing-Marie var i Almedalen för hon representerade sin yrkesroll. Hon var inte ett slumpmässigt offer.

Våga prata om hot

När en offentligt anställd mördas för att någon vill visa sitt missnöje, i detta fall mot vården, behöver det lyftas i debatten. Händelsen får inte reduceras till att omfatta det fria samtalet i Almedalen eller enkom som ett terrorattentat. Mordet visar på offentliganställdas utsatthet. Hot riskerar att bli ursinniga handlingar mot enskilda tjänstepersoner. Det måste vi våga prata om.

Det är än så länge oklart hur mycket kännedom psykiatrin haft om personen som är häktad för mordet på Ing-Marie. Vilken hjälp han fått eller inte fått. Vi vet att i dag finns starka begränsningar för myndigheter att utbyta information på grund av rådande lagstiftning. Utan möjlighet av informationsutbyte kan vi aldrig få en helhetsbild kring individer som rör sig i samhället som tickande bomber. Vi har sett det förr och vi ser det nu igen. Det måste vi våga prata om.

Anställda känner rädsla och mordet på Ing-Marie visar att det finns fog för den, men man vågar inte alltid uttrycka denna rädsla och på så sätt skapas en tystnadskultur inom offentliga organisationer. Offentligt anställda får utstå hot och kränkningar i sin yrkesutövning. Inget annat land i världen har den öppenheten som Sverige när det gäller att få ta del av personlig information. Det måste vi våga prata om.

Vi föreslår att:

• Myndigheter får dela uppgifter i syfte att brottsförebygga, minska kriminalitet, skydda anställda och välfärdssystemet samt skydda våldsutsatta och brottsoffer. Lagstiftningen måste ändras.

• Myndighetspersoner ges möjlighet att få kvalificerad skyddsidentitet.

• Myndighetspersoner tillåts fatta beslut under ett identifikationsnummer i stället för sitt personliga namn.

• Lagstiftningen förändras så att det blir möjligt för den enskilde att välja vilken personlig information som ska finnas om dem offentligt på nätet.

Christina Alvelin, förvaltningsdirektör socialförvaltningen Hisingen

Angela Aylward, filosofie magister i sociologi och samhällsdebattör

LÄS OCKSÅ: Knivmordet i Visby rubriceras som terroristbrott

LÄS OCKSÅ: Så kan polisen bättre skydda oss mot extremister

LÄS OCKSÅ: Ing-Marie Wieselgren knivdödades i Almedalen