Idag den 8 mars, Internationella kvinnodagen, står ännu en kvinna inför rätta, åtalad av svenska staten för grovt förtal.
Hon var en av många som under #metoo berättade om ett övergrepp i en sluten grupp på Facebook. Hon varken namngav sin förövare eller läckte uppgifterna utanför gruppen. Men hennes berättelse spreds vidare och nådde mannen det handlade om. Åtal väcktes och i tingsrätten dömdes hon för grovt förtal. Domen är överklagad och målet tas upp idag av Svea hovrätt.
Tyvärr är hon inte den enda kvinna som under de senaste åren ställts inför rätta och dömts efter att i samband med #metoo berättat om övergrepp.
”Som en andra våldtäkt”
”Det kändes som en andra våldtäkt.” Så beskriver en annan kvinna som åtalats och dömts känslan när domen tillkännagavs. Att behöva sitta i en rättegång mitt emot den man som har förgripit sig på dig och inse att rättegången inte handlar om övergreppet han utsatte dig för, utan om det du skrev i en sluten FB-grupp på nätet i samband med #metoo - ”det kändes som en andra våldtäkt.”
De senaste årens domar visar en trend som vi ser på med stor oro eftersom det skickar starka signaler till alla kvinnor att vårt rättssystem dömer kvinnor som berättat om övergrepp hårdare än förövarna. Förtalsdomarna blir också en signal till kvinnor att fortsätta vara tysta. En tydlig reaktion mot #metoos uppdämda frustration, ilska och berättigade uppgörelser med det förflutna.
Utifrån de hundratusentals vittnesmål som framkom under #metoo vet vi att erfarenheten av sexuella övergrepp och trakasserier är ofattbart omfattande.
Mer än hälften av alla kvinnor har, eller kommer ha upplevt någon form av övergrepp under sin livstid enligt Världshälsoorganisationen. I Sverige visar statistiken att endast 10 procent av alla våldtäkter anmäls och av dessa leder endast en av tio till åtal. Av dessa resulterar endast hälften i fällande dom.
Nedslående statistik
Statistik som i sig ger en nedslående bild av vårt samhälles och rättssystems brister och prioriteringar när det gäller sexualbrott mot kvinnor. Hur kunde det bli så här? Hur kan detta få fortgå?
Förtalskassan vill se en framtid där sexuella trakasserier och sexualbrott hanteras rättvist av samhället, där tillit byggs istället för att raseras utifrån förlegade synsätt om moral eller hur kvinnor som fallit offer för övergrepp bör agera eller respondera. Förtalskassan vill att polisen börjar följa sina egna riktlinjer för hur våldtäkter ska utredas och att domstolarna ser till att samtliga medarbetares kunskap om sexualbrott fördjupas.
Vi som stödjer initiativet Förtalskassan är en stor grupp människor i blandade åldrar, utspridda över hela landet. Gemensamt är att vi alla upprörs över den skevhet i rättssystemet som dessa rättsfall synliggjort; ingen kvinna ska behöva betala skadestånd till sin förövare. Förtalskassan har ingen specifik talesperson eller ledare utan kommer att representeras av olika personer vid olika tillfällen. Ett kollektiv som verkar i gränslandet till civil olydnad som situationens allvar kräver, så länge det behövs.
Civil olydnad
Lagar skrivs och omtolkas av människor i takt med att samhälle och normer förändras; det är inget som är hugget i sten eller objektivt ”rätt”. Därför har människor genom tiderna protesterat och med fredliga medel brutit mot lagar som av varierande anledningar varit diskriminerande eller blivit föråldrade. Det kallas civil olydnad och är en grundbult i ett demokratiskt samhälle och har en lång tradition med många föredömliga företrädare som Martin Luther King, Rosa Parks och Mahatma Gandhi. Civil olydnad handlar om att varje medborgare har rätt att ifrågasätta den rättsstat som man av etiska, moraliska skäl anser agerar orättfärdigt. Vi anser att de uppenbara brister som vårt samhälle och rättssystem lider av när det gäller hanteringen av sexualbrott behöver konfronteras till dess att vi har ett fullgott skydd mot sexuella övergrepp - och för våldsutsatta kvinnor.
Förtalskassans verksamhet kan jämföras med fackföreningarna och stridskassan som i början var olagliga i den industriella revolutionen, men som numera betraktas som självklara och som varit avgörande för att komma tillrätta med orättvisa förhållanden på arbetsmarknaden.
Det är av största vikt att kvinnor känner sig trygga och fria att våga berätta om övergrepp. Ingen kvinna ska därför personligen behöva betala skadestånd till sin förövare.
Förtalskassans ekonomi består av frivilliga donationer och allt som skänks går oavkortat till den som söker och beviljas stöd från kassan.
Den tystnadskultur som så länge skyddat förövare och som ett tag såg ut att brytas under #metoo får aldrig komma tillbaka. Det är av största vikt att kvinnor känner sig trygga och fria att våga berätta om övergrepp. Ingen kvinna ska därför personligen behöva betala skadestånd till sin förövare. Alltså hjälps vi åt tillsammans, i solidaritet.
Johanna Lindqvist, journalist
Maria Sveland, journalist och författare
Aygül Kabaca, sakkunnig mångfald & inkludering
Lo Kauppi, skådespelare och regissör
Anna Lensmar Friedman, entreprenör
Caroline Snellman, vd och affärsjurist
Merly Åsbogård, statsvetare
Anna-Klara Bratt, journalist
Fia-Stina Sandlund, konstnär och filmare
Maria Ahlsdotter, socionom och genusvetare