Enligt den statsvetenskapliga SOM-undersökningen för 2017 är miljöproblem och ”förändringar i jordens klimat” det som oroar flest svenskar. Och det av goda skäl. Temperaturökningen riskerar att slå ut den globala matproduktionen och leda till omfattande förluster av biologisk mångfald. En rapport från Världsbanken siar om nära 150 miljoner klimatflyktingar år 2050 om vi inte tar krafttag mot klimatförändringarna.
Samtidigt görs det för lite. I nuläget ser det mycket svårt ut att nå Paris-avtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader. I stället för att ta utmaningen på allvar försöker EU komma undan med att göra så lite som möjligt. Lika illa kan det efter riksdagsvalet bli i Sverige. Utifrån vad de lovat hittills är det tydligt att få svenska partier vill ta ansvar för de utsläpp Sverige orsakar, trots att vi här lever på ett sätt som är långt över vad jorden klarar av.
Förståelse för proportioner saknas
Det som saknas i debatten är förståelsen för proportioner. Fler laddstolpar i all ära, men problemet är akut och det krävs åtgärder i en helt annan viktklass. Om Sverige ska bli koldioxidneutralt och minska vårt ekologiska fotavtryck inom en rimlig tidshorisont behöver fossildrivna bilar fasas ut, industrin ställa om och, inte minst, vi behöver inse att ständigt ökad tillväxt och konsumtion inte är hållbart i ett land som Sverige. När det ekologiska utrymmet är slut behöver vi i stället fördela resurserna mer rättvist, både mellan människor och mellan stad och land. Den kvarvarande mängd koldioxid som kan släppas ut inom ramen för två graders temperaturökning, vår ”koldioxidbudget”, blir stadigt mindre. Endast för att göra vår del behöver Sveriges utsläpp minska radikalt inom bara ett par år.
Göra det som krävs
Sverige gör mycket i jämförelse med många andra länder, men det är dags att göra vad som faktiskt krävs. Vi behöver gå före och visa att det går att upprätthålla god livskvalitet och ett gott samhälle där alla räknas, samtidigt som vi lever på ett sätt som är hållbart. Vi har inte tid att vänta längre.
Att vara bäst i klassen duger inte när alla andra skolkar.
Max Andersson (MP)
EU-parlamentariker