När elever tillbringar sin tid i skolan ska de vara trygga. Det står i skollagen, vilken rent juridiskt står över kommunallagen. Men är våra barn trygga i skolan? Lärare och skolpersonal kan säga att så är inte fallet i dag. I mer än hälften av Sveriges 290 kommuner kan förskole- och skolbarn titta på nätporr via skolans digitala utrustning och wifi-nätverk. Det är raka motsatsen till att skolan har skapat en trygg miljö för sina elever.
Porren i dag är inte som porren var förr. Den är övergripande rå, våldsam och förnedrande, framför allt för kvinnorna i filmerna. Många av dagens ungdomar har via dator och mobilen tillgång till porr, många gånger gratis.
Något som blivit vanligare är att bli utsatt av en klasskamrat som visar vad hen har på sin skärm, alternativt trycker igång en porrfilm på bänk- grannens dator
Något som blivit vanligare är att bli utsatt av en klasskamrat som visar vad hen har på sin skärm, alternativt trycker igång en porrfilm på bänkgrannens dator.
Våld normaliseras
I dag är det vanligt med strypning i de porrfilmer som produceras och ligger gratis på nätet. I en ny undersökning från Storbritannien dör en kvinna varannan vecka på grund av strypning i samband med samvaro med partner. Sker strypningar utanför hemmet kallas det mord eller dråp, i Sverige benämns dylikt med ordet strypsex.
Strypning eller annat våld inom relationer har föga med sex att göra. Det är våld, oavsett om det sker i vågrät eller lodrät ställning. BDSM har genom könsstereotypa normer via porr och media, vilken också blivit porrifierad, blivit något som våra barn och unga tror sig veta hör ihop med en kärleksakt, med närhet i relationer. Inget kunde vara mer fel.
Skev bild av sexualitet
Vi har nu sedan några år tillbaka, via en-dator-till-alla-reformen, en generation som växer upp och som inte själva får upptäcka sin sexualitet, i egen takt. Vi har nu pojkar, jo det är flest pojkar som kollar på porrfilm, som från cirka elva års ålder ser rå porr där kvinnor blir spottade, slagna, kissade och sprutade på. Allt för att tillfredsställa männen i filmerna. Samt den som tittar på filmen förstås.
Vi som undervisar i sex- och samlevnad får frågor av fjortonåriga tjejer om de behöver ställa upp på att bli penetrerade i analen. Pojkar i årskurs sju frågar om analinkontinens. Ord och saker de inte bör känna till, men de gör det. Och många är de, från alla samhällsklasser och stadier i skolan.
Undervisa barnen om pornografi
Ordet porr bör skrivas in i de nya riktlinjerna för just ämnet sex- och samlevnad. Skolverket bör kalla saker för vad de heter, inte ta beslut om att undvika ord, för att gömma det bakom fega ordval.
Många är de som sjunger datorns lov, och visst är den till mycket nytta och nöje
Porrindustrin växer och människohandel, knark och prostitution är sammankopplat med denna industri. Det bidrar tittandet till. Allt via de digitala plattformarna, de som ska användas som verktyg i en så kallad modern skola. Det skolan gör är att främja normativa könsmönster genom att inte förhindra barnens tillgång till pornografi på skoltid. Det är inte värdigt en skola i tiden. Många är de som sjunger datorns lov, och visst är den till mycket nytta och nöje. Dock bör det inte tillstå en skola i tiden att förvägra en uppväxande generation en skolgång fri från tillgång till det våld och förnedring som pornografin säljer.
Många är de som säger att om vi talar med barnen om det, ja då blir allting bra.
Frågan är om vi tänker likadant när det gäller trafiksäkerhet. Där har vi en nollvision. Där talar vi med våra fyraåringar som får sin första cykel. Vi berättar om hur de ska uppföra sig, att bilar är hårda och barn är mjuka. Vi sätter även på dem en hjälm. Tänk om vi bara talade om alla faror och sedan släppte lös fyraåringen i trafiken. Nej, tänkte väl det.
Men så gör vi när vi släpper våra barn i skolan på datorer utan porrfilter. Då struntar mer än 50 procent av skolans huvudmän i barnens trygghet och säkerhet, trots att eleverna fortfarande är mjuka och formbara och världen i porrindustrin är hård och skoningslös. Så kan vi inte ha det.
Rickard Hellgren, fritidsledare, Göteborgs stad
Moa Fredriksson, skolkurator, Kungälvs kommun
Lillemor Svensson, lärare, Göteborgs stad
Louise Lindblom, lärare, Göteborgs stad