Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Om Cookies

abort collage
Det är tydligt att vi inte kan ta våra rättigheter för givna i ett Europa som alltmer domineras av högernationalistiska krafter vars ena paradgren är viljan att inskränka kvinnors rättigheter, skriver Malin Björk (V).

I dag har Irlands kvinnor chansen att få bestämma själva

I dag kan Irland ta ett stort steg framåt för kvinnors rättigheter. Inget kan tas för givet, men det mesta pekar på att en majoritet av irländarna vill tillåta abort. Vinner vi aborträttskampen på den gröna ön innebär det ett gigantiskt kliv för aborträttskampen i hela Europa. Det skriver EU-parlamentariker Malin Björk (V).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den 25 maj är det dags för Irlands befolkning att gå till valurnorna för att rösta ja eller nej till att ta bort det åttonde tillägget i landets grundlag. Tillägget där en kvinnas liv likställs med ett fosters liv las till så sent som 1983 för att säkerställa att abort skulle förbjudas helt och hållet. Det irländska abortförbudet innebär att kvinnor systematiskt utsatts för tvångsgraviditeter och att flera kvinnor dött i sviterna av sin oönskade graviditet.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Om tillägget i grundlagen nu tas bort öppnar det för att kvinnor i Irland äntligen ska få bestämma själv om, när och med vem de vill skaffa barn. Enligt olika opinionsundersökningar ser det ut som att jasidan kommer vinna. Blir det så är det tack vare enträget och outtröttligt arbete från feminister och andra progressiva rörelser på Irland och runtom i Europa.

Starkt fäste

Irland har länge varit ett av de starkaste fästena för katolska kyrkans abortmotstånd. Varje försök till liberalisering av abortlagarna möts av massivt kampanjande från konservativa och kvinnofientliga krafter. Så också denna gång. Abortmotståndet finansieras i stor utsträckning av utländska religiösa aktörer, flera av dem baserade i USA. Facebook valde till slut att stänga ner kampanjreklam från utländska aktörer för att inte ge nejsidan oproportionerligt stort utrymme.

Precis som i Italien är aborträtten i många länder fastslagen i lag, medan verkligheten ser annorlunda ut.

För som vi ser runtom i Europa är abortmotståndarna välorganiserade och resursstarka. De finansieras av olika religiösa och konservativa stiftelser och organisationer som till exempel amerikanska Alliance Defending Freedom (ADF). Kampanjerna anpassas till de särskilda förutsättningar som råder i olika länder. I Irland, Italien och Polen lierar de sig med den katolska kyrkan som går i bräschen mot aborträtten. Precis som i Irland råder det i Polen i princip totalt abortförbud. I Italien är abort visserligen tillåtet, iallafall på pappret. Men i praktiken vägrar 70 procent av alla landets gynekologer att utföra abort, vilket har lett till att kvinnor de facto saknar tillgång till abortvård. Läkarna hänvisar till så kallade samvetsklausuler som ger dem rätt att vägra utföra abortvård.

Samvetsklausuler

Att försöka införa så kallade samvetsklausuler via domstolsbeslut är också taktiken som abortmotståndare i Sverige valt. Barnmorskan Ellinor Grimmark, som även hon fått finansiellt stöd från amerikanska ADF, fick för drygt ett år sedan avslag i Arbetsdomstolen när hon krävde att få vägra utföra abortvård. Nu driver ADF och hennes juridiska ombud Grimmarks ärende till Europadomstolen. Vi vet ännu inte om domstolen ens kommer ta upp hennes ”fall”, men klart är att vinner hon kan det få oerhört allvarliga konsekvenser för aborträtten i Sverige.

Precis som i Italien är aborträtten i många länder fastslagen i lag, medan verkligheten ser annorlunda ut. Det handlar bland annat om alltför långa väntetider, alltför höga kostnader, en statligt sanktionerad stigma kring abortvård, en strypt tillgång till "dagen-efter-piller" och krav på obligatorisk rådgivning för den som vill göra abort.

Den europeiska och globala verkligheten innebär att vi måste stå upp tillsammans för att kräva rätten till våra kroppar.

En repressiv abortpolitik är naturligtvis också en klassfråga, eftersom den slår extra hårt mot kvinnor med begränsade resurser. Irländskor med ekonomisk möjlighet har i decennier åkt till Storbritannien för att få abortvård. Svenska kvinnor åkte tidigare till Polen när abort var förbjudet i Sverige. I dag åker polskor ofta till Slovakien och ungerska kvinnor till Österrike för att göra abort. Men många kvinnor har varken råd eller möjlighet att resa och betala för abortvård.

Högljudda motståndare

Sedan jag tog plats i EU-parlamentet har jag, tillsammans med andra progressiva kollegor, arbetat systematiskt med att försvara och förstärka aborträtten och andra områden inom SRHR (sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter), som rätten till preventivmedel och sexualundervisning. Våra motståndare är högljudda, inte minst under plenumdebatterna i parlamentet. Det är tydligt att vi inte kan ta våra rättigheter för givna i ett Europa som alltmer domineras av högernationalistiska krafter vars ena paradgren är viljan att inskränka kvinnors rättigheter.

Den europeiska och globala verkligheten innebär att vi måste stå upp tillsammans för att kräva rätten till våra kroppar. Det är detta som är internationell, feministisk solidaritet. En seger för aborträtten på Irland skulle därför vara otroligt mäktig för kvinnor i hela Europa. Vi kommer att fira, känna styrka och försvara aborträtten mot alla dess angripare. Kan vi vinna kampen om rätten till våra kroppar på den gröna ön, så kan vi vinna den överallt!

Malin Björk (V)

EU-parlamentariker

 

Läs mer om Debatt: EU
Mest läst