Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Hyresgästföreningen skräms med marknadshyror

Hyresgästföreningen påstår att tre miljoner hyresgäster kommer drabbas av stora hyreshöjningar. Det är inte sant! Vad som sker är att fler hyresrätter frigörs med en ökad rörlighet, skriver Ola Johansson (C).

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Replik

Stora hyreshöjningar runt knuten, 30/7

Hyresgästföreningen fortsätter skrämma sina medlemmar med de reformer för bostadsmarknad och byggande som har överenskommits mellan S, MP, C och L. Kristofer Lundberg och Christina Abrahamsson tar till grova överdrifter och påstår att tre miljoner hyresgäster kommer drabbas av stora hyreshöjningar. Det är inte sant! Vad som sker är att fler hyresrätter frigörs med en ökad rörlighet. De ekonomiska drivkrafterna att bygga hyresrätter, jämfört med andra upplåtelseformer, ökar. Januariavtalet är, precis som det låter, något som ska uppfyllas, där parterna har ett lika stort ansvar att uttolka och genomföra vad man kommit överens om.

De, som annars varnar för marknadshyrornas gissel, inleder sitt inlägg med att vi i dag har just detta i dagens nyproduktion. Det finns inget stöd i hyreslagen för den tolkningen. Presumtionshyran som är kostnadsbaserad och förhandlad med hyresgästorganisationen gäller enbart de första femton åren, sedan måste en bruksvärdeshyra sättas. Annars hade man ju kunnat fråga sig vad det är som är så farligt med att införa mer marknadsanpassade hyror, om det redan finns? Den fria hyressättning i nyproduktion som utreds för att sedan genomföras, är således inte särskilt revolutionerande. Den största förändringen är att utbudet ökar och att fler kan skaffa sig en bostad.

En bostadsmarknad där det råder balans mellan tillgång och efterfrågan är vad vi strävar efter, medan Hyresgästföreningen bygger sin argumentation på att det är en utopi. Det beskrivs som ett problem att det står bostäder tomma, när det enklaste sättet att få dem uthyrda vore att sänka hyran. En marknad där det finns låga hyror och höga på de platser där efterfrågan motiverar det är inget som Hyresgästföreningen eftersträvar och där är vi djupt oense. Centerpartiet menar att den större variationen i nivåer skulle öka rörligheten, sänka trösklarna och korta bostadsköerna.

Boverket släppte 2013 en rapport som bland annat visar att det fattas 40 000 lägenheter och att orsaken till det är bruksvärdessystemet. De goda exemplen på väl fungerande hyresmarknader i andra länder är många.

En annan felaktighet är att det saknas forskning som stöder att en avreglering och fri hyressättning i nyproduktion är bra för utbudet. Bland dem som förespråkat detta är nationalekonomen Assar Lindbeck den främste. Utöver honom finns Fredrik Kopsch och Ingemar Bengtsson på Lunds Universitet och Hans Lind, KTH. Ekonomisk forskning beskriver problemen med dagens reglering – Finanspolitiska rådet så sent som i våras. Boverket släppte 2013 en rapport som bland annat visar att det fattas 40 000 lägenheter och att orsaken till det är bruksvärdessystemet. De goda exemplen på väl fungerande hyresmarknader i andra länder är många.

Det är inte min sak att bemöta Hyresgästföreningen då frågorna ställts till Per Bolund (MP) och regeringen. Från Centerpartiets sida välkomnar vi fri hyressättning i nyproduktion. Vi delar uppfattningen att lägesfaktorn ska ha ett större genomslag i hyressättningen, även inom det befintliga beståndet och att det behövs ett oberoende skiljeförfarande vid långvariga och svårlösta tvister mellan hyresgästorganisationer och fastighetsägare. Utöver det kommer planprocesserna att förenklas, liksom byggreglerna. Strandskyddet förändras. Bostadsföretag i småkommuner kommer att ges undantag från avskrivningsregler, vilket gör att utbudet ökar på platser där det annars inte hade nyproducerats några hyresrätter. Det förändrade investeringsstödet kommer ytterligare stödja en sådan utveckling.

Vad Hyresgästföreningen egentligen oroar sig över är att den vetorätt i hyressättningen de besitter försvinner och att 200 miljoner kronor som hyresgäster årligen måste avstå i förhandlingsavgifter inte längre medverkar till att finansiera deras opinionsbildande.

Ola Johansson

riksdagsledamot och bostadspolitisk talesperson (C)