Slutreplik
Allmännyttan, 21/6
Niklas Derunger från Familjebostäder menar att ”många vill att renoveringen genomförs”, som om det är själva renoveringen vi vänder oss emot. Det bör ha framgått av inlägget att vi också ser behovet av renovering. Det vi däremot inte ser behovet av är godtyckliga hyreshöjningar.
Man verkar också illa informerad om antalet hyresgäster som skrivit under den protest som lämnats in. Av 96 lägenheter är 30 tomma, eller används som evakueringsboende. Återstår 66. Uppropet täcker 65 namn, och representerar över 53 lägenheter, det vill säga 84 procent av de hyresgäster som är stadigvarande boende i huset. Det är alltså på intet sätt så att Aktionsgruppen består av ett fåtal hyresgäster som satt sig på tvären, tvärtom är vi i överväldigande majoritet.
Inget fritt val
Man säger att Familjebostäder inte tvingar någon att flytta. Om man menar rent handgripligt, så stämmer det. Men om man under inga omständigheter har råd med dessa hyreshöjningar, vad är det om inte ett tvång? Det är knappast ett fritt val.
Att hyreshöjningen fasas in under sju års tid låter ju överkomligt. Men den blir inte mindre för det. Många av de boende är, eller blir snart, pensionärer. Höjs pensioner i samma utsträckning som hyran? Självklart inte.
Niklas Derunger undviker också hela frågan om underhåll vs standardhöjning, med att hänvisa till bruksvärdesbegreppet. Det är inget annat än en modern omskrivning för marknadshyror. Det sägs att likvärdiga lägenheter ska ha jämförbara hyror. Men man jämför med de dyraste hyrorna i området, inte de lägre, och det är ett oskäligt sätt att beräkna kostnad för en lägenhet.
Vinstintresset styr
Boendekostnaden borde motsvara drifts- och underhållskostnader för huset, inget annat. Familjebostäder går redan nu med vinst på varje lägenhet. Frågan är: Varför vill man inte längre förvalta fastigheter, utan profitera? Tillgång och efterfrågan i all ära, men boende är en grundläggande rättighet. Slutsatsen av Familjebostäders agerande kan bara bli att den som har pengar kan känna sig trygg i sitt hem, medan vi andra ska förpassas till periferin.
Lotta Klemensson
Aktionsgruppen Spannlandsgatan