Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Patrik Finn, utvecklingsledare.

Hyfsa debatten – skolan är sällan svart eller vit

Den polemik som kännetecknar dagens offentliga diskussion syftar till att skapa vinnare och förlorare, inte djupare förståelse. I ett sådant klimat är vi alla förlorare, skriver Patrik Finn.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

När den förre ledaren för Kristdemokraterna Alf Svensson gick i pension efter ett långt liv i politiken, frågade en reporter honom om vad som var den viktigaste lärdom han dragit under alla dessa år? ”Att tillvaron mycket sällan är vare sig svart eller vit”, svarade Alf; en visdom som det vore önskvärt att fler politiker och proffstyckare kunde tillägna sig.

Problemet med den typ av polemik som kännetecknar dagens offentliga diskussion är att den syftar till att skapa vinnare och förlorare, inte att skapa en djupare förståelse och ett bättre lärande. I ett sådant klimat är vi alla förlorare.

Inte minst gäller detta debatten om skola och förskola och jag påstår på inga sätt att jag är utan skuld här och syftet med denna text är inte att kasta den första stenen. Jag har till exempel i några artiklar argumenterat för att ett återförstatligande av skolan skulle vara botemedlet för en rad problem som den svenska skolan har; till exempel konkurrensen om utbildad personal och den totala avsaknad av en fungerande nationell styrkedja. Jag är fortfarande övertygad om detta och kommer att fortsätta att argumentera för min sak, men helt säker är jag naturligtvis inte. Tillvaron är sällan svart eller vit.

Frågan är oerhört komplex, med så många påverkansfaktorer att den är svår att överblicka.

Frågan är oerhört komplex, med så många påverkansfaktorer att den är svår att överblicka. Hade vi till exempel en effektiv styrning av skolan innan den kommunaliserades 1991?

Man kan hävda att svenska elevers resultat var bättre när skolan styrdes av staten, men berodde det verkligen på huvudmannaskapet, eller hänger det samman med andra faktorer i den svenska skolan, eller i det svenska samhället i stort?

Om den svenska skolan fungerade bättre, vad man nu menar med det begreppet, under exempelvis 1960 och -70-talet, vad är det i så fall som säger att den modellen skulle fungera år 2019?

Så kan man hålla på gällande de flesta av de frågor som många politiker och så kallade sakkunniga i skolfrågor utmålar som frågor som har ett korrekt svar och ett felaktigt svar.

I själva verket har de flesta av dessa frågor en mängd olika svar som var och en för sig kan vara mer eller mindre sannolika, men som tillsammans inbjuder till en stor ödmjukhet gällande en dogmatisk polemik om vad som är rätt och fel i skolan.

”Grått passar till allt”, sa min salig far alltid när han skulle köpa kläder. En princip som i allra högsta grad också gäller debatter.

Patrik Finn

utvecklingsledare