Det sker ungefär 1500 självmord per år i Sverige. Det betyder 4 självmord per dag. De ungas självmord har ökat i antal de senaste åren. Hur länge ska vi fortsätta låta detta ske?
Jag arbetar som allmänläkare och mitt engagemang för den här livsviktiga frågan väcktes när jag hörde Ludmila Rosengren föreläsa utifrån sina egna erfarenheter av att ha förlorat sin 14-åriga dotter genom självmord. Hennes berättelse gick rakt in i hjärtat på mig. Jag kände starkt att en förändring är möjlig. Genom möten i mitt yrke vet jag att många av dessa individer hade kunnat få hjälp att ta en annan väg, med hjälp av andra människor. Varje människas bemötande har betydelse och är en möjlighet till att påverka.
Varje självmord är ett misslyckande av samhället att nå fram med den hjälp som finns att få. Ingen människa väljer att ta sitt liv. När en människa fullföljer ett självmord har denna inte sett någon annan utväg och ingen har nått fram innan det varit försent. Detta går att ändra på. Om förutsättningarna ges på många plan. En viktig sak som politikerna kan göra är att besluta om att införa livskunskap på schemat i skolan. Lektioner som ska hållas av kuratorer. Kunskap om vad som påverkar hur vi mår, hur man kan hjälpa sig själv och kompisar runt omkring. Var hjälp finns att få när det inte räcker med att vara en vän.
Ny kultur
Genom livskunskap på schemat kan man skapa en ny kultur i skola och samhället. En kultur som skulle kunna genomsyra våra relationer till oss själva, till varandra i skola, arbetsliv och i familjen. Vi måste förstå att det är vi tillsammans som kan ge varandra förutsättningar att tro på oss själva. Vi kan lära oss självmedkänsla. Varje möte med en annan människa är en möjlighet att bekräfta och uppmärksamma denna individs möjliga framtidspotential.
Vi måste förstå att orden vi säger till varandra stannar kvar i hjärtat. Det är därför så viktigt att orden vi säger till varandra är schyssta och inte hånfulla, nedvärderande eller nedbrytande. Även i skolan, på sociala medier, på fritiden och i familjen. Det finns utarbetade koncept på det här området. Ett exempel är Preventos koncept för skolor, ett program som kan lära barnen att vara rädda om varandra i stället för att vara rädda för varandra. Som kan rusta dem att hantera svåra känslor och normalisera alla känslor. Att lära dem att livet förändras och att man inte måste agera på starka känslor. Att smärtan man upplever kommer gå över. Unga är överrepresenterade när det gäller impulssjälvmord. Det behöver inte fortsätta se ut så om vi lär dem livshantering.
Jag bär i hjärtat med mig synen av människorna som begått självmord
När jag jobbade som distriktsläkare var en av mina arbetsuppgifter att konstatera dödsfall. Jag bär i hjärtat med mig synen av människorna som begått självmord. Sällan mötte jag de anhöriga men jag förstår att de stod ensamma kvar med outgrundlig sorg när allt var försent. Efter sig lämnar människan som dött sår som ibland tar ett liv att läka.
Mest sorgsenhet i bröstet ger mig de människor som tagit sitt liv eller dött i ensamhet utan att någon saknat dem. Varje år tar 1000 män sitt liv och högst självmordsfrekvens har gruppen över 85 år. Hur kan vi motverka ensamhet och psykisk ohälsa hos både yngre och äldre? Genom att ge tillbaka de äldre en plats i vårt samhälle. Respekt för äldres kunskap och vishet. Hitta sätt att göra livet meningsfullt på äldre dar. Ett underbart exempel var TV4:as serie ”4-åringarna på äldreboendet”. Där illustrerades vilken nytta barn och gamla kan ha av varandra. Vi behöver utforma tillvaron utifrån de äldres behov och önskemål.
Saknas handlingsplaner
I många kommuner saknas handlingsplaner för att förebygga självmord. Trots att stödmaterial finns i form av ett dokument framtaget i samarbete av Suicide Zero, Nationellt Centrum för Suicidforskning Prevention(NASP) och Suicidprevention i Väst (SPIV).
Regeringen antog 2008 en nollvision för att sänka självmordstalen. För att nå detta mål krävs ett gemensamt och långsiktigt arbete med att förebygga självmord på såväl nationell, regional och lokal nivå. Kommunernas arbete är mycket viktigt och det behövs en kommunövergripande ansats med tydliga uppdrag till kommunens samtliga förvaltningar. Det är hög tid att kommuner beslutar sig för en förändring genom att ta fram en handlingsplan för att förebygga självmord och ser till att handlingsplanen sedan fullföljs.
Köerna till BUP ringlar långa. Tillgängligheten till sjukvården är ett stort problem i hela Sverige. Sjukvården behöver bli välkomnande istället för som i dag bestå av stängda dörrar och höga murar. Vi måste nå fram till varje människa som mår psykiskt dåligt och hjälpa dem hitta en annan väg. Bort från döden. Till livet med alla möjligheter det erbjuder. Vi är skyldiga att lära de unga livshantering. Det är bokstavligen livsviktigt.
Maria Ingström, läkare och volontär för Suicide Zero