Hotet mot fri forskning allt grövre i Turkiet

Akademisk frihet handlar om forskares rätt att utan yttre inblandning fritt bedriva undervisning och forskning. Sådan frihet är central för att universiteten ska kunna fylla sin roll som kunskapsproducenter: nyskapande idéer förutsätter fritt meningsutbyte. Men akademisk frihet spelar också en bredare demokratisk roll, bland annat eftersom nya forskningsresultat stimulerar offentlig debatt. Mot den bakgrunden är det inte så förvånande att akademisk frihet ofta blir det första offret för auktoritära politikers försök att begränsa yttrandefriheten. Situationen är i dag särskilt allvarlig i Turkiet.

Överhängande hot

Hotet mot akademisk frihet har alltid satt sin prägel på högre utbildning i det moderna Turkiet. I dag har dock hotet mot akademisk frihet blivit överhängande, framför allt sedan den misslyckade militärkuppen den 15 juli år 2016, och tusentals akademiker har avskedats från sina tjänster.

Avskedandena gäller på livstid och yrkesförbudet omfattar, utöver tjänster vid universiteten, alla offentliga tjänster

I en nyligen publicerad studie (British Journal of Educational Studies) undersöker vi situationen för samhällsforskare på sex turkiska universitetsorter. Samhällsforskarna, som i sin forskning ofta berör politiskt känsliga frågor, har drabbats hårdare än andra akademiker av utrensningarna vid universiteten. Avskedandena gäller på livstid och yrkesförbudet omfattar, utöver tjänster vid universiteten, alla offentliga tjänster. Beslut om avsked är dessutom kopplade till reserestriktioner vilket bland annat betyder att avskedade forskare förhindras att söka utländska anställningar. Våra intervjupersoner berättar dessutom om vad som förefaller vara ett system av informella statliga påtryckningar mot privata arbetsgivare som gör det svårt att få arbete också inom den privata sektorn. De avskedade forskarna förhindras vidare inte bara att bedriva forskning som en del av tjänsten. Av rädsla för att regimen ska ingripa mot verksamheterna tvekar i dag turkiska vetenskapliga förslag och tidskrifter att publicera manus som sänts in av avskedade akademiker.

Lyckas inte tysta de avskedade

Ett intressant resultat från vår studie är att regimen, trots alla bemödanden, inte lyckats tysta de avskedade samhällsforskarna. De akademiska diskussionerna har i viss utsträckning flyttat från universiteten till underjordiska akademier. I dessa så kallade gatuakademier eller solidaritetsakademier ges föreläsningar och seminarier och nya fora för publicering – såväl alternativa bokförlag som tidskrifter – är under uppbyggnad.

I våra intervjuer med akademiker som lever under hotet att avskedas understryks svårigheterna att bedriva forskning. Möjligheterna till internationellt utbyte, till exempel vid vetenskapliga konferenser, har inskränkts liksom möjligheterna att få anslag till forskning som kan misstänkas röra för regimen känsliga frågor. Flera intervjupersoner berättar om hur en tidigare öppen och kritisk diskussion ersatts av självcensur och rädsla för angiveri. Oppositionella akademiker, menar de, måste vara försiktiga med vad de säger, såväl vid forskningsseminarier som i umgänget med studenter i klassrummen.

Inte ge upp stödet

De undantagslagar som möjliggjorde massingripanden mot obekväma turkiska akademiker har nyligen upphävts. Tyvärr tyder inget på att detta skulle kunna innebära någon skillnad för den akademiska friheten. För samtidigt som undantagslagarna upphört förbereds nya lagar som av oppositionen i landet beskrivs som ett permanentat undantagstillstånd. Det internationella forskarsamhället, och andra som vill försvara den akademiska friheten i Turkiet, får därför inte ge upp sitt stöd till Turkiets akademiker.

Klas Borell

professor i sociologi och socialt arbete

Vezir Aktas

universitetslektor i socialpsykologi

Marco Nilsson

docent i statsvetenskap

Alla verksamma vid Högskolan i Jönköping