Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Med nedmonteringarna av sjukhusen i Göteborg och Mölndal, vilket så småningom resulterade i bildandet av Sahlgrenska universitetssjukhuset, försvann mycket av själen i verksamheterna, skriver Anders Norström, fd överläkare. Bild: Privat, Måns Langhjelm/Arkivbild

Historien upprepar sig när sjukhusen ska få gemensam ledning

När Sjukhusen i Väster nu vill slå ihop sjukhusledningarna för fyra av regionens sjukhus, kan jag inte låta bli att dra paralleller till en liknande omstrukturering för över 20 år sedan. Den omorganisationen resulterade bland annat i att medarbetare sade upp sig och många kliniker dränerades på kompetens, skriver Anders Norström, fd överläkare.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Som pensionär sedan tio år är jag egentligen frånkopplad frågor som berör sjukvård, men efter att ha läst debattartikeln av Lars Bohlin och hans kollegor i GP den 2 januari, kan jag inte motstå att ge en kommentar. Osökt drar jag paralleller till den process som föregick Göteborgs och Mölndals sjukhus omstrukturering för mer än 20 år sedan.

Politikerna skapade 1995 ett samordningsorgan, Sjukvård i samverkan i Storgöteborg (SISIS), och gav aningslöst den nyanställde direktören så långtgående delegationsmakt att han fick bestämma organisationen för sjukvården.

Kvinnosjukvårdens nedmontering var startskottet i denna process, när klinikens verksamhetschef, akademins preses och berörda politiker efter månader av diskussioner i en nattlig konferens slog in en kil in i kvinnosjukvårdens struktur i och med att gynekologi och obstetrik separerades. Detta blev den första grundstenen för bildandet av Sahlgrenska universitetssjukhuset (SU) 1997.

Resulterade i bristfällig kontroll

Lokalt inom sjukhusen protesterades och uttrycktes farhågor inför framtiden, men tyvärr kom föga av det som internt debatterades ut i offentlighetens ljus. Efter ett år med SU konstaterades att tre bra sjukhus i stället blivit ett sjukhus.

Lokalt inom sjukhusen protesterades och uttrycktes farhågor inför framtiden, men tyvärr kom föga av det som internt debatterades ut i offentlighetens ljus

Så småningom började en och annan politiker att inse vartåt det barkade och fick klart för sig att sjukhusledningen hade bristfällig kontroll. Man hade gjort en ekonomisk kalkyl att 500 miljoner kronor skulle sparas det första verksamhetsåret. I stället gick man 490 miljoner kronor back, men detta nedtonades.

Mycket av detta är historia i dag, bortglömd kanske av dem som inte vill kännas vid det och antagligen okänd för många yngre sjukvårdsarbetande. När nu regionens politiker skapat en ny organisation, Sjukhusen i Väster (SIV), med ett likartat syfte att genom en sammanslagning av fyra självständiga sjukhus under en gemensam ledning försöka minska kostnaderna är det välmotiverat att kollegorna vid medicinkliniken i Kungälv med sin artikel informerar såväl allmänheten som oinvigda politiker om de förändringar som redan uppenbarligen startats upp.

Ett häpnadsväckande förslag

Jag häpnar, när jag läser:

• Att den så kallade SIV bildats genom en administrativ manöver utan inkluderande av de i frågorna sakkunniga, det vill säga de lokala medicinska yrkesföreträdarna.

• Att denna samma SIV beslutat att klumpa samman fyra självgående klinker till en enhet med den helt kryptiska motiveringen att ”stärka det nära ledarskapet”.

• Att en gemensam styrelse konstituerats med tre förvaltningsdirektörer, kringgärdade sannolikt av en stab av underchefer.

Hur kan detta vara möjligt?

Riskerar att förlora verksamhetens själ

Såsom skrives i artikeln kan betydelsen av lokala traditioner och korta beslutsvägar ej nog värderas. Det är ju detta som är fundamentala komponenter i en kliniks anda där alla medarbetare är identifierade och relationer otvunget kan skapas mellan egna och andra lokala kliniska företrädare. Jag vill mena att Kungälvs sjukhus kan ha särskilda skäl till en berättigad självkänsla och stolthet, då sjukhuset genom åren, icke minst genom ett gott chefskap, kunnat stå emot propåer om neddragningar och omorganisationer och kunnat utvecklas till ett välfungerande sjukhus med högkvalitativ vård och produktivitet.

Många medarbetare sade upp sig och många kliniker dränerades på kompetens

Med nedmonteringarna av sjukhusen i Göteborg och Mölndal försvann mycket av just själen i verksamheterna med påföljden att många medarbetare sade upp sig och många kliniker dränerades på kompetens. Och konsekvenserna blev tydliga med tungroddhet i storsjukhusets organisation, tyngande jourverksamhet, en ur flera aspekter försvårad utbildningssituation, vårdplatsbrist, försämrad produktivitet, växande köer, kostsam upphandling av externa tjänster, årliga besparingsbeting och icke minst förluster i arbetsglädje och engagemang.

Vad jag kan förstå av slutkommentaren i debattartikeln, har sammanslagningarna inom SIV inte slutgiltigt genomförts än. Förhoppningsvis kan nu den allmänna opinionen väckas och en fortsatt debatt utvecklas därhän att klinikfrånvända administratörer förmås att tänka om och ta avstånd från ännu en skrivbordsprodukt.

Anders Norström, fd överläkare, fd KK/SS