chefredaktör gatutidningen Faktum
En kartong enkäter från Socialstyrelsen står på kontorsgolvet här i Faktums lokaler. Vi är en av de hundratals verksamheter i Sverige som nu ska hjälpa till med den nationella hemlöshetsmätningen.
Mätningen pågick mellan den tredje och nionde april. Den senaste undersökningen är från 2011, dessförinnan från 2005.
Men redan nu vet vi – de hemlösa ökar i antal. Det visar undersökningar som enskilda kommuner redan gjort.
För detta betalar vi ett högt pris – både i form av social exkludering, mänskligt lidande och i rena skattepengar.
En granskning som Faktum gjort (januari 2017) visar att det i Göteborg finns nästan 1 500 personer i akut hemlöshet (de bor på jourboenden, härbärgen, akutboenden).
En tredjedel är barn.
För att lösa dessa människors boendesituation betalar Göteborgs kommun nästan en miljard för köpta boenden.
För inte upphandlade boenden i Göteborg var kostanden år 2000 trettio miljoner kronor – 2015 uppe i hundra miljoner.
Färre sover utomhus, men fler saknar fast bostad.
Den sekundära hemlösheten ökar dramatiskt – här finns de med andra- och tredjehandskontrakt och de söker hjälp av socialtjänsten. Men socialtjänsten har ingen skyldighet att hjälpa till med bostad. Nya grupper finns bland de bostadslösa: Unga som har jobb – men som inte har lön som matchar hyresnivåerna. I storstäderna finns jobben, men få hem.
Nya grupper marginaliseras
Nya grupper marginaliseras – nyanlända utan social problematik, barnfamiljer utan sociala problem men som inte kan bo på grund av den struktur som skapats av bostadsbristen, där det finns för få billiga hyreslägenheter och där renoveringar är lika med hyreshöjningar som blir svåra att klara av.
Bakom varje siffra finns en människa. 2011 var det 34 000 hemlösa i Sverige, enligt Socialstyrelsens definition. I dessa siffror var inte EU/EES och tredjelandsmedborgare medräknade. Men i år ska man, för första gången, uppskatta hur stor den gruppen är.
I övriga Europa är läget mycket allvarligt.
I dagarna släppte EU-organet Feansta sin rapport. ”Trenden är alarmerande, läs rapporten som en varning”, skriver de och slår fast att hemlösheten ökar i stort sett i alla europeiska länder. Den extrema fattigdomen – och hemlösheten – ökar snabbt. ”Detta är en nödsituation och det krävs handling” skriver Feanstas ordförande Freek Spinnewijn.
Mest utsatta är unga och migranter.
I november i år vet vi hur det står till i Sverige. Men jag vet att det inte blivit bättre sedan 2011.
Att inte ha någonstans att bo påverkar hela livssituationen. Barn som inte kan läsa läxor, eller leka med kompisar. Sämre hälsa, sämre tänder, stress och missbruk är resultat av att inte ha tak över huvudet. Fattigdomen som inte alltid syns, men finns där.
Om inte kommun och stat löser bostadsbristen och hemlösheten får vi ett samhälle som faller än mer isär. De socialt exkluderade har ingen hög röst – ingen stark folkrörelse bakom sig. Men konsekvenserna av att stora grupper barn och unga växer upp i hemlöshet och socialt utanförskap kommer att smärta i framtiden.
Både för den enskilde och för den som står bredvid.
Socialstyrelsens definition av hemlöshet
1. Akut hemlöshet: Person hänvisad till akutboende, härbärge, jourboende eller är uteliggare.
2. Institutionsvistelse eller stödboende: Person inskriven på exempelvis kriminalvårdsanstalt, behandlingshem, HVB-hem som kan skrivas ut inom tre månader men som inte har egen bostad ordnad. Hit räknas även de som inte skrivs ut för att de saknar bostad.
3. Långsiktig lösning: Person som bor i av kommunen ordnat boende. Exempelvis försökslägenhet, socialt kontrakt, kommunalt kontrakt. Ej tillgång till den ordinarie bostadsmarknaden. Förenat med tillsyn.
4. Egen kortsiktig lösning: Bor tillfälligt och kontraktslöst hos kompisar/bekanta, familj/släkt, inneboende.
Sarah Britz
chefredaktör gatutidningen Faktum