Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Så länge bostadsrätterna är i minoritet kan Majorna förhoppningsvis fortfarande behålla sin särprägel, skriver debattören.
Så länge bostadsrätterna är i minoritet kan Majorna förhoppningsvis fortfarande behålla sin särprägel, skriver debattören.

Hela Majornas identitet bygger på hyresrätter

Atmosfären i Majorna är otvungen och man har lätt för att känna sig hemma. En förklaring är att hyresrätten dominerar över bostadsrätten som boendeform, skriver frilansjournalisten Christer Wigerfelt.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

För några decennier sedan började Stockholm stad att sälja ut allmännyttan till nybildade bostadsrättsföreningar. Moderaterna i Göteborg hängde på om förslag med samma inriktning men motståndet var alldeles för stort. 2021 tyckte man att det var dags för ett nytt försök och nu fick de SD med sig fast de egentligen är motståndare till en sådan omvandling.

Arkitekterna bakom Moderaternas förslag, Axel Josefson och Hampus Magnusson, försökte i GP (1/12) övertyga oss som bor i allmännyttan att nappa på förslaget. En omvandling av allmännyttan till bostadsrätter kommer att bryta utanförskapet och hålla ihop staden, heter det inledningsvis. Vidare får vi läsa att det privata ägandet i förening, tillsammans med fast jobb, är det bästa sättet att öka integrationen och minska klassklyftorna.

Om man vill minska segregationen i Göteborg borde man väl i stället argumentera för ett blandat boende i alla stadsdelar?

Argumentationen är väl tänkt att tilltala hyresgästerna i allmännyttan, för det är väl inte troligt att skribenterna själva tror på dessa magiska påståenden? Om man vill minska segregationen i Göteborg borde man väl i stället argumentera för ett blandat boende i alla stadsdelar?

Enögd debatt

Men här finns inget förslag om att bygga hyresrätter i de sydvästra stadsdelarna. I stället avslöjar argumentationen att det är hyresrätterna som är huvudproblemet för Josefson och Magnusson. Det griper tillbaka på den moderata drömmen om att alla ska äga sin bostad. Eller för att uttrycka det alternativt: Alla ska fångas in av det ekonomiska systemet som till slut eliminerar alla tankar på kollektiva samhällsformer i sann nyliberal anda.

Bostadspolitiska debatter har en tendens att bli enögda. När man diskuterar byggnation av lägenheter i staden argumenterar planerare och beslutsfattare att hyresrätt och bostadsrätt är likvärdiga. Fokus hamnar därför ofta på husens utseenden. Men dessa bägge boendeformer skapar olika synsätt på boendetillvaron. För en ägare av en bostadsrätt blir lägenheten till stor del en privatekonomisk relation. Man ser socialt inåt mer än utåt. Får bostadens omgivning dåligt rykte påverkar det priset på bostaden negativt, vilket förstås engagerar Josefson och Magnusson. Därför blir det viktigt att bygga vad som kan bidra till högre värden på bostaden i stadsdelen.

Majorna är en stadsdel där många gärna skulle vilja köpa en bostadsrätt. Atmosfären är fortfarande otvungen och man har lätt för att känna sig hemma. En förklaring är att hyresrätten dominerar över bostadsrätten som boendeform. I hyresrätten har många ideella krafter slagit sig samman och bidragit till skapa arrangemang som varit öppna för alla majbor. Så länge bostadsrätterna är i minoritet kan Majorna förhoppningsvis fortfarande behålla sin särprägel.

Privatekonomisk storhet

Den som bor i en bostadsrätt styrs över till att tydligare tänka på boendet som en privatekonomisk storhet, med hopp om det stora ekonomiska lyftet, som Josefson och Magnusson tydligt ger uttryck för i sin text. Samtidigt blir det självklart att se sin roll i samhället som en integrerad del av den tilltagande konsumtionen.

Som inbäddad i konsumtionssamhället utvecklar man lätt perspektivet att man är kund i samhällets mosaik av utbud medan medborgarperspektivet försvagas. Denna privatiseringsprocess får understöd av en ekonomiskt stark medelklass som blivit influensers i samhället och som påverkar alla oss andra utan att vi kanske tänker på den.

Vi som bor i hyreshus behöver normalt inte bli lika starkt inbäddade i förtingligandet av boendeformen utan tycks vara mer beredda att förbättra livet i det egna närområdet och betrakta oss som medborgare.

Vi som bor i hyreshus behöver normalt inte bli lika starkt inbäddade i förtingligandet av boendeformen utan tycks vara mer beredda att förbättra livet i det egna närområdet och betrakta oss som medborgare. Vid sidan om de maktförskjutningar som har lett till privatiseringar av olika slag i samhället, exempelvis inom vård, skola och omsorg, växer frågan om hur vi ska hantera den klimatkris som vi befinner oss mitt inne i.

Själv är jag övertygad om att klimatkampen måste bedrivas med stärkt demokrati. Det är också därför det är helt fel tänkt att slakta allmännyttan, som fortfarande befinner sig i ett demokratiskt kraftfält och därför är något som vi medborgare delvis kan agera inom. Ökat inflytande ger ökat ansvar i en positiv spiral. Klimatkampen kräver att vi medborgare utvecklar en öppenhet för kollektiva strukturer. I stället för att motarbeta hyresrätten, främst allmännyttan, bör vi satsa ekonomiska resurser som stärker gemensamma aktiviteter och som stärker vår anpassning till de villkor som klimatet ger oss.

Trettio år efter påbörjad utförsäljning i Stockholm visar sig deras marknadsexperiment sig nu vara ett misslyckande. Många som har för staden strategiska yrken har svårt att hänga med i de stigande boendekostnaderna (DN 8/12), för yrkesgrupper som undersköterskor och poliser. Om de flyttar till mindre kommuner för att få en vettig vardag kan det sluta med att Stockholm blir marknadsexperimentets stora förlorare.

Christer Wigerfelt, frilansjournalist