Frågar vi regionens tjänstemän och politiker så kommer många förmodligen säga att det hände massor under 2018. Att vi tog stora kliv i omställningens anda och att man arbetar hårt för att ställa om och flytta resurserna från vår i dag sjukhustunga sjukvård till ökad tyngd på primärvården.
Allt sedan den statliga utredningen Effektiv vård (Göran Stiernstedt et al) kom 2016 har den genomsyrat det mesta inom hälso- och sjukvårdens ledning och administration. Det innebär att lägger man resurser som tid och pengar på något som landar inom omställningens ramar så är det bara att köra. Här hör vi ord som uppgiftsväxling, nära vård, koncentration av sällanvård och digitalisering. Vi hör dem så ofta att de nu har blivit en sanning, både för politiken i regionen och våra sjukhusstyrelser och ledningar.
Det som inte är bra för personalen, blir aldrig bra för patienterna
Vad betyder då allt detta? Upplevelsen är att man ofta använder dessa begrepp för att beskriva en framgång men effekterna av de insatser som sker är få. Hur många uppgifter är på riktigt växlade så att effekt uppnåtts för den enskilde yrkesutövaren? Hur många närakuter har vi och hur många mobila team är igång? Hur många patientbesök/tillfällen har minskats från sjukhusen tack vare de mobila teamen? Har sedan denna minskning gett effekt för arbetsbelastningen på de enheter dit patienterna inte längre måste komma?
Redovisa konkreta resultat
Hur många ingrepp har man lyckats koncentrera, på riktigt? Hur många nya datasystem har i verkligheten hjälpt oss i vår vardag på sjukhusgolven? Vilka ekonomiska resurser har man på riktigt flyttat ut från sjukhusen? Så vitt vi vet går alla med miljonunderskott, så vilka resurser är det man tänker flytta ut?
Nu kan man ju tro att vi är emot denna omställning, inte alls! Vi vill bara ställa en enkel fråga: Funkar det? Hur ser resultaten ut i förhållanden till de resurser som läggs på omställningen?
Vi vill skicka med en uppmaning till alla nya och gamla politiker i regionen, hälso- och sjukvårdsstyrelsen, nämnderna och sjukhusstyrelser. Dyk ner under siffrorna, fråga er vad de står för, begär redovisningar av resultatens påverkan där vården bedrivs, kräv konsekvensanalyser inför beslut och utvärderingar efter beslut. För sker ingen lättnad snart för Vårdförbundets medlemmar vad gäller arbetsbelastning så är konsekvenserna större än vad som går att vända. Det som inte är bra för personalen, blir aldrig bra för patienterna.
Anne Karin Höglund
ordförande Vårdförbundet, avdelning Västra Götaland
Lene Lorentzen
styrelseledamot Vårdförbundet, avdelning Västra Götaland