Det kan skada hälsan att ägna sommaren åt att sitta och läsa drivor av yttranden över den av folkhälsominister Gabriel Wikström (S) beställda utredningen om ny tobakslagstiftning. Men någon måste göra det, annars får socialdepartementet monopol på sin syn om hur den svenska snustraditionen bör behandlas av regeringen. Utredningen och dess efterspel är hittills ett haveri för det offentliga Sverige.
Utredningen gör till sitt huvudnummer att det inte ska göras någon skillnad på cigaretter – som tveklöst skadar din kropp när du inandas giftig rök – och på snus. Varken Socialstyrelsen eller Folkhälsomyndigheten kopplar ett enda dödsfall till snus. Den tobakspolitiska utgångspunkten är alltså inte att minska skadorna, utan att minska allt bruk.
De som ogillar människors fria val att använda snus behöver därför inga vetenskapliga bevis eftersom de i stället kan luta sig åt sina gamla dogmer. Kommuner och länsstyrelser bryr sig inte heller.
Om utredningen helt bortser från att Sverige utan konkurrens har lägst andel rökare i Europa lär det inte noteras i Uddevalla kommuns remissyttrande.
Medborgarna kan inte heller förvänta sig att Länsstyrelsen i Kronoberg känner till att Sverige har världens strängaste kvalitetsreglering för tillverkning av rökfri tobak.
Tobaksrelaterade skadorna sjunker
Om inte statens utredare tar sig tiden att skriva en enda rad om att de tobaksrelaterade skadorna sjunker i takt med att rökningen minskar och att Sverige har EU:s lägsta förekomst av den extremt ovanliga bukspottskörtelcancern som en del framhärdar kan följa av snusning – trots att svensken snusar mest i världen – är det inte konstigt att tjänstemännen i Sävsjö kommun inte ser sambandet mellan attraktiva alternativ och att allt färre väljer cigaretten.
I centrum för den offentliga sektorns misslyckande står Folkhälsomyndigheten, som har till uppgift att ta fram och sprida vetenskapligt grundad kunskap som främjar hälsa och förebygger sjukdomar och skador. Denna myndighet accepterar den statliga utredningens vetenskapliga analys av snuset, vilket består av en enda vetenskaplig referens som är över tio år gammal.
Inte heller kommenterar myndigheten att tusentals svenska och internationella studier har publicerats sedan dess, som i stora delar likställer riskerna med svenskt snus med bruk av nikotinläkemedel.
Expertmyndigheten själv anger att: ”storleken på riskökningarna går inte att uppskatta baserat på nuvarande underlag. För svenskt snus enbart finns för få studier av god kvalitet för att kunna dra några säkra slutsatser.” Ändå tillstyrker den myndighet som förväntas stå för vetenskap oförblommerat utredarens förslag om att likställa snus med cigaretter.
Försummar sitt uppdrag
Som bäst får Folkhälsomyndigheten anses ha försummat sitt uppdrag att ge ett korrekt faktaunderlag, eller åtminstone klargöra det hälsopolitiskt orimliga i att vetenskapligt likställa snus med rökning.
Som värst anpassar myndigheten sig till vad de tror folkhälsoministern förväntar sig, vilket svårligen kan anses förenligt med att agera som en oberoende myndighet. En generaldirektör som inte har mer integritet i sitt ämbete har ingen trovärdighet.
Det förefaller rimligt att ansvarig myndighet åtminstone hade problematiserat kring vilka konsekvenser ett likställande mellan rökning och snusning kan få för befolkningen. Om den miljon som i dag snusar hade rökt i stället hade tobaksskadorna i Sverige sett helt annorlunda ut. Den enkla slutsatsen blir därmed att snuset gynnat folkhälsan i en fenomenal omfattning.
Styrs av sin privatmoral
Respekten för vad som är vetenskapligt klarlagt kan inte upphöra bara för att det finns ministrar som vill stifta lag efter sin privatmoral eller för att vi vet att rökning av tobak är skadligt för brukaren. Är Folkhälsomyndigheten faktaresistent när det gäller snus? Eller står orsaken att finna inom politiken?
Den första industriella snustillverkningen startade i Sverige år 1822. Samma år öppnades Göta kanal, det svenska kaffeförbudet upphävdes och vi var i union med Norge.
Om inte ansvarig myndighet förmår att självständigt hävda sig mot ogenomtänkta politiska förslag, så måste regeringen ta ett större ansvar och helt ignorera de utredningsförslag som nu finns för svenskt snus.
Patrik Strömer
generalsekreterare Svenska Snus- tillverkarföreningen