Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: JESSICA GOW / TT

Den här artikeln ingår för dig som är kund.

Hanteringen av kränkningar slår mot lärarkåren

Anmälningar om hot, våld och kränkningar i skolan fortsätter att öka, något som kommit att få mycket medial uppmärksamhet. Det är både bra och viktigt, skriver lärarna Helena Forsman Lund och Anna Musikka.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Såväl elever som lärare utsätts dagligen för hot och kränkningar, arbetsmiljön är i vissa skolor helt oacceptabel och detta behöver synliggöras.

Du läser nu en av dina fria artiklar på GP.se

Vid utebliven trygghet och trivsel minskar förutsättningarna för lärande och ingen ska behöva känna sig osäker eller utsatt i skolan. Men hanteringen av dessa anmälningar får allvarliga konsekvenser för Sveriges lärarkår.

I skollagen (6 kap 14 §) står att om en elev anser sig ha blivit utsatt för kränkande behandling och visar omständigheter som ger anledning att anta att denne blivit utsatt för sådan, ska huvudmannen för verksamheten visa att kränkande behandling eller repressalier inte förekommit.

Juridiskt sett är det i sin ordning, men vad sänder det för signaler?

En elev som blivit utvisad från klassrummet under en lektion kan uppleva det som en kränkande behandling. Men är det eleven som ska avgöra om så är fallet? Enligt skollagen (5 kap 7 §) får en lärare visa ut en elev från klassrummet om eleven stör undervisningen eller uppträder olämpligt och inte ändrar sitt uppförande efter lärarens uppmaning. Utifrån detta har läraren kanske agerat helt enligt regelverket när denne visat ut eleven, i syfte att säkerställa ordning och arbetsro. Vad som skett är huvudmannens uppgift att utreda och sedan klargöra för barn- och elevombudsmannen, BEO.

När en skola anmäls ska huvudmannen bevisa att en påstådd kränkande behandling inte har förekommit. Men huvudmannen gör inte alltid en fullständig utredning, den lärare som har blivit anmäld får inte alltid komma till tals och ge sin version av händelseförloppet (se artikel i Skolvärlden där BEO besvarar en anmäld lärares öppna brev). Detta kan medföra att huvudmannen i stället betalar ett skadestånd till anmälaren, varpå ärendet avslutas. Juridiskt sett är det i sin ordning, men vad sänder det för signaler?

När huvudmannen betalar ut skadestånd blir det indirekt sagt att en kränkning har skett, något som får förödande konsekvenser inte bara för den enskilda läraren utan för hela lärarkåren. Paradoxen blir total när en lärare som försöker avbryta stök och stoppa kränkningar i klassrummet, helt i linje med skollagen, själv blir anmäld för kränkande behandling.

Ett ökat antal anmälningar om hot, våld och kränkningar i skolan är således problematiskt på mer än ett sätt.

Ett ökat antal anmälningar om hot, våld och kränkningar i skolan är således problematiskt på mer än ett sätt – kommunernas hantering av anmälningar måste ses över. Dagens förfarande må vara juridiskt korrekt men det bidrar till ett minskat förtroende för skolan och dess lärarkår. Även om det inte är avsikten, leder det till en ökad misstro gentemot lärare och deras förmåga att agera professionellt utifrån rådande lagar.

Tisdagen 12/3 skrev utbildningsminister Anna Ekström (S) att när lärare utför sina arbetsuppgifter och vidtar disciplinära åtgärder för att stärka trygghet och studiero, ska de ha samhällets fulla stöd. Vi håller med och ser fram emot politiska beslut som faktiskt bidrar till att stärka lärarna i deras profession.

Helena Forsman Lund

lärare i SO-ämnena

Anna Musikka

lärare i Ma- och NO-ämnena