Sedan i går, tisdag, strejkar Svenska Hamnarbetarförbundet. I det första läget ska strejken pågå under fyra dagar, totalt 28 timmar.
Självklart är de 28 timmarna lagda så att de orsakar arbetsgivarens kunder så stor skada som möjligt, samtidigt som det kostar förbundet så lite som möjligt i konfliktersättning. Vi förstår logiken utifrån ett fackligt perspektiv, men hur ser det ut ur ett svenskt perspektiv?
Finns det verkligen inget alternativ till strejk i det här läget? undrar vi i Sveriges Skeppsmäklareförening som representerar nästintill alla containerrederier som är viktiga för svensk industri. Det vill säga både de som trafikerar Göteborg direkt och de vars fartyg vänder på kontinenten. I det senare fallet transporteras containrarna från kontinenten till Sverige med tåg, lastbil eller feederfartyg.
Helst ska godset korsa den svenska gränsen i ett fartyg; inget annat transportmedel är så klimatsmart som fartyget och minst 80 procent av Sveriges utrikeshandel går också via en svensk hamn, där godset hanteras av en hamnarbetare.
Den som har makten att stoppa eller försinka 80 procent av Sveriges utrikeshandel får också en stor makt så snart strejkhotet framförs. Och allra mest makt har de hamnarbetare som arbetar i Göteborg; hamnen där ungefär hälften av all svensk containerhantering sker.
Självklart måste sådan makt hanteras med varsamhet!
Förändringar för alla
Med det sagt vill vi dock backa bandet. För tre år sedan var vi som förening ute i spalterna och krävde att APMT Gothenburg (som driver containerterminalen) skulle se över sin prispolitik då de, enligt vårt synsätt, höjde priserna för hamnterminaltjänsterna på ett orättfärdigt sätt. Vi krävde att Göteborg skulle likna hamnarna ute på kontinenten; de skulle i alla fall inte vara hutlöst dyrare än alla andra jämförbara hamnar. Då hade APMT nyligen fått leasa containerterminalen på 25 år och självklart hade vi, och våra internationella containerrederier, förväntat oss bättre och rationellare service efter övertagandet, inte sämre och dyrare.
Därefter har vi blivit lovade förbättringar… bara alla investeringar gjorts och nya truckar och datasystem körts in och …
Det var ganska naturligt att detta skulle innebära förändringar även för hamnarbetarna.
I våras blev det skarpt läge då Hamn 4:an utlyste diverse olika stridsåtgärder som skadade svensk industri, och gynnade andra svenska hamnar. I bästa fall. I värsta fall omlastades bara godset på kontinenten och kördes till slutkund på lastbil. För det behövs inga hamnarbetare alls.
Vi ansåg redan då att konflikten var för viktig för att inte försöka bidra till en lösning. Samtidigt är det känsligt att lägga sig i en konflikt mellan två parter.
Oroligheterna avtog så småningom; det har varit lugnt i hamnen fram tills nu. Men nu är det alltså strejk.
Därmed måste alla krafter som vill se ett konkurrenskraftigt Sverige mobiliseras; vi har inte råd med en utdragen konflikt i Nordens största hamn!
Tvångsmedling ett alternativ
Om inte APMT och Hamnarbetarförbundet lyckas komma överens måste tvångsmedling tillsättas där Sveriges allra bästa och kreativaste krafter involveras. För den här konflikten, som de flesta av oss inte ens förstår, måste lösas!
Kampen för rätten till kollektivavtal är lagstadgad, men om det redan finns ett kollektivavtal måste man då inte inse att hängavtal är det enda som återstår? På samma sätt har arbetsgivaren rätt att leda och fördela arbetet, men självklart måste det ske enligt svensk lagstiftning.
Det måste väl gå att få samsyn i detta?
Hamnarbetarförbundets ordförande sa själv i tisdagens GP att konflikten egentligen handlar om ”många små skitsaker”. För oss och våra medlemsrederier är det här ingen skitsak, utan en utveckling som kommer att få oerhört stora konsekvenser. Både små och stora rederier och linjeagenter drabbas hårt av detta. Ska vi som står utanför själva grundkonflikten verkligen behöva ta upp notan för en konflikt om ”små skitsaker”?
Dags ta sig samman
Vi i Sveriges Skeppsmäklareförening kräver att:
• Båda parter tar sig samman och att samtliga stridsåtgärder upphör.
• Medlingsinstitutet, eller annan objektiv part, kopplas in för lösa konflikten.
• Alternativet är att hamnens alla kunder, både rederier och lastägare, ser sig om efter andra lösningar på det här problemet.
Berit Blomqvist
vd för Sveriges Skeppsmäklareförening
Johan Ehn
ordförande i Sveriges Skeppsmäklareförening och vd för Georg Hansen Shipping
Fredrik Hermansson
ordförande i Göteborgs Skeppsmäklareförening och vd för Greencarrier Liner Agency Sweden