I höstas presenterade regeringen ett förslag om höjd ränta på studielån. Förslaget som föreslås börja gälla från 2023 berör alla som tagit studielån sedan 1989 eller som planerar att ta studielån i framtiden.
Räntehöjningen är tänkt att finansiera ett omställningsstudiestöd som ska riktas till de som vill vidareutbilda sig eller byta yrkesbana senare i karriären, en satsning som Akavia välkomnar. Men att finansiera omställningsstudiestödet genom att höja räntan på studielån riskerar att höja trösklarna till högre utbildning. Inte minst gäller det socioekonomiskt svaga grupper, till exempel från studieovana hem.
Ekonomin ska inte avgöra
En viktig och utmärkande del i det svenska utbildningssystemet är att tillgången till högre utbildning inte kopplas till individens ekonomiska resurser. Det är med andra ord inte storleken på plånboken eller sparkontot som avgör vem som har tillträde till en akademisk utbildning.
Redan 1919 betalades studiestöd ut första gången, då i form av ett ”räntefritt lån för underlättande av studiemöjligheter för begåvade men fattiga lärjungar vid offentliga läroanstalter”. Drygt hundra år senare har mycket hänt men konstruktionen bakom dagens studiestöd är på många sätt densamma. Ett lån med låg ränta sänker trösklarna till högre utbildning, särskilt för studenter från studieovana hem.
Forskning visar att studiemedelssystemets utformning påverkar hur olika grupper prioriterar mellan studier och arbete. Om villkoren försämras finns en risk att personer från studieovana hem väljer bort högre utbildning. Förslaget skulle dessutom innebära att studier blir mindre lönsamt, främst för de som väljer att läsa långa utbildningar.
Många påverkas
I Västra Götaland studerade under år 2020 hela 95 345 personer med studiemedel. Om regeringen går vidare med förslaget om en höjd ränta på studielånet riskerar en stor del av dessa samt tidigare och framtida låntagare att påverkas.
Drygt hälften av de som studerar i dag hade avstått att studera om möjligheten till studiemedel inte hade funnits, enligt en undersökning av CSN. Detta understryker den stora betydelsen av ett fungerande studiemedelssystem som tillgodoser studenternas behov.
Valet av finansieringsmetod för omställningsreformen sätter även exempel för framtiden. Den föreslagna chockhöjningen av räntan är ett unikt avsteg från gällande ordning där räntan på CSN-lånet är tänkt att täcka administrativa kostnader kopplade till lånet. Detta öppnar för att även framtida arbetsmarknadsreformer finansieras med en ännu högre ränta.
Vi menar därför att:
• Tillgången till högre utbildning inte ska ställas mot yrkesverksammas möjligheter till kompetensväxling. Satsningar på omställning för yrkesverksamma är bra men det finns andra sätt att finansiera omställningsstödet än att låta redan skuldsatta studenter stå för notan.
• Regeringens förslag riskerar att öka den sociala snedrekryteringen till högre studier. Det minskar viljan till att utbilda sig, i ett läge där Sverige behöver mer utbildad arbetskraft.
• Trösklarna till högre utbildning bör sänkas – inte höjas. Högre utbildning får aldrig bli en klassfråga. Alla ska ha samma möjligheter att gå den akademiska vägen.
Socialdemokraternas vision om att Sverige ska vara ett modernt välfärdsland som bygger på sammanhållning och kunskap ställer krav på ett välfungerande utbildningssystem som är tillgängligt för alla.
Socialdemokraternas vision om att Sverige ska vara ett modernt välfärdsland som bygger på sammanhållning och kunskap ställer krav på ett välfungerande utbildningssystem som är tillgängligt för alla. Därför uppmanar vi utbildningsminister Anna Ekström att ompröva beslutet och hitta en alternativ finansiering för omställningsstudiestödet.
Patrik Nilsson, samhällspolitisk chef, Akavia
Marcus Karlén, ordförande för Akavias studerandesektion