Berlinmurens fall gör sig bra på bild. Men allt började på varven. Det är Lech Walesa, det post-kommunistiska Polens första president som står för citatet. Det är viktigt att minnas att kampen för frihet i Öst- och Centraleuropa var lång, sårig och hård efter decennier av kommunistiska och socialistiska diktaturers förtryck i klorna på Sovjetunionens envälde.
Nio år innan Berlinmuren till slut föll startade fackföreningsprotester vid Gdanskvarvet. När jag var liten syntes i TV-rutorna hur man klättrade upp i lyftkranar. Lech Walesa förändrade tillsammans med andra Europas historia.
Många och allvarliga övertramp
Polen har sedan dess varit ett av de mest hoppfulla exemplen på länder som lyckats ta sig ur kommunismens grepp. Ekonomin växte fort och människor fick det bättre. Friheten ökade kolossalt. Polen gick med i både Nato och EU.
Men på bara drygt ett år har landets högernationalistiska regering hunnit köra landet rakt mot ett vulgärnationalistiskt, populistiskt och antieuropeiskt dike.
Sedan Lag och Rättvisa (PiS) tog över makten hösten 2015 har Polen drabbats av de mest kraftfulla protesterna sedan landet var en kommunistdiktatur. Förslag om än strängare abortförbud, antisemitiska uttalanden, inskränkning av mötesfriheten och kringskärning av public service oberoende är bara några av regeringens många auktoritära felsteg. Regeringen har under året hindrat de tre domare som den förra regeringen lagligt utsedde från att ta plats i författningsdomstolen. En annan lag från i juli 2016 hindrar domstolens funktionssätt. PiS-partiets maktcentrering är en farlig nedmontering av rättsstaten.
Journalister portas
Senast var förslaget om att journalister inte längre ska släppas in i parlamentet. Medier skulle enligt förslaget förbjudas att rapportera från den plats där politiska beslut fattas. Detta utlöste stora protester kring julen från oppositionen och folket. Trots att rätten att uttrycka en annan åsikt än regeringen, och att protestera mot dess förslag är självklarheter i alla demokratier, fördömdes oppositionen av presidenten och det styrande partiet.
Den polska regeringen har redan tidigare vid upprepade tillfällen fått kritik av Europarådet. Venedigkommissionen, ett rådgivande organ inom rådet, publicerade i våras en granskning av de rättsliga förändringar som Polens regering på kort tid gjort i landets författningsdomstol. Reformerna, som godkändes i parlamentet innan årsskiftet, innebär att det blir svårare för domstolen att stoppa nya lagar. Förändringarna underminerar tre grundläggande principer: demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.
Det är bra att också EU-kommissionen har granskat och riktat kritik mot landet. Den tuffa kamp som Lech Walesa och andra modiga demokrater fört under decennier får inte vara förgäves. Det som sker är en skam för Polen, och Europa. Och faktis
kt, för Sverige. Polen är med sina 40 miljoner medborgare, och vår gemensamma historia, ett av våra viktigaste grannländer.
Indragna EU-bidrag
Nu måste Sveriges rödgröna regering markera kraftigare mot den alltmer auktoritära polska regeringen. Statsminister Stefan Löfven bör när EU:s statsministrar möts driva på hårdare för en skarp rättighetsmekanism inom Europeiska Unionen. Att trampa på grundläggande mänskliga rättigheter är ovärdigt EU-länder. Ska Sverige dessutom profilera sig globalt som en moralisk stormakt kan det vara klokt att inte glömma närområdet. Det ska kosta för EU-länder att bryta mot mänskliga rättigheter. Politiskt genom att landet kan förlora inflytande och ekonomiskt genom indragna EU-bidrag. Det ska kosta skjortan att diskriminera sina medborgare och svida i plånboken att urholka mänskliga rättigheter. EU måste syna, granska och straffa EU-länder som attackerar frihet på hemmaplan
Den polska frihetskamp som började på varven får inte gå förlorad genom att en högerregering kör landet rakt ner i det populistiska diket och rakt bort från den europeiska demokratiska väg landets medborgare en gång valt.
Birgitta Ohlsson (L)
utrikespolitisk talesperson och riksdagsledamot
Cecilia Wikström (L)
Europaparlamentariker