Hållbara städer är vår tids största myt

De negativa sidorna av storstadsutvecklingen är dåligt belysta. Och när det gäller de sociala och ekonomiska aspekterna av städernas utveckling, med kriminalitet, utanförskap och gängbildning, blir bilden av den hållbara staden alltmer ihålig, skriver civilekonom Ulf Svensson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Replik

Billiga bostäder, 28/6

I en replik till Christer Harrysson och Glenn Welander artikel om energieffektiva småhus skriver Alvar Palm och Patrik Höstmad, Yimby, att villaområden är en dålig affär för både individ och samhälle. Flerfamiljshus, stadsutveckling och täthet framhålls som centrala byggstenar för hållbarhet och värdeskapande. Gles villabebyggelse målas i artikeln ut som ett av hoten mot klimatet och därmed mot det hållbara samhället. Argument för denna ståndpunkt hämtas från FN:s klimatpanel IPCC senaste samställning av forskningsläget.

Tyvärr framgår inte av IPCC:s rapporter sårbarheten respektive beroendet av ett allt större omland i våra växande storstäder. Utan ett ständigt inflöde av livsmedel, energi, rent vatten och material slutar storstäderna att fungera. Köpkraften i städerna används dessutom till ökat antal resor, företrädesvis med flyg till andra storstäder, vilket gör storstäder till magneter för ett livs- och konsumtionsmönster som är allt annat än hållbart. Genom att bo mitt i centrala Stockholm kan jag också konstatera att eftertraktat värdeskapande har sina baksidor. När varje kvadratmeter blir alltmer värdefull blir servicen hotad, som exempelvis vår förskola, vilket nu resulterat i en flytt och därmed alstras fler lokala resor. Täthet blandas ihop med närhet.

ANNONS

Okontrollerade utsläpp är legio

En annan problematik är att växtnäringen från våra storstäder inte återförs till landet och jordbruket. I stället exporteras slam till vår åkermark och våra vattendrag får ta emot allt större mängder orenat vatten. Okontrollerade utsläpp från reningsverken är numera legio. Överhuvudtaget är de sammantagna negativa baksidorna av storstadsutvecklingen dåligt belysta. När det gäller de sociala och ekonomiska aspekterna av städernas utveckling, med kriminalitet, utanförskap och gängbildning, blir bilden av den hållbara staden alltmer ihålig.

I Skåne – som jag lärt känna under senare tid – finns cirka 600 tätorter och småorter (enligt SCB:s statistik) och där finns det stora utrymmen för att bygga nytt och komplettera orterna med nya invånare och ny service.

Kanske är det så att Sverige måste byggas ut på det sätt att både storstäderna och de mindre tätorterna ska fungera för att vi ska kunna tala om det hållbara samhället.

I detta samhälle finns definitivt plats för en ny typ av villabebyggelse.

Ulf Svensson

civilekonom och tidigare forskningsassistent

på Chalmers, Stadsbyggnad

ANNONS