Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Inger Enkvist, författare och språkprofessor vid Lunds universitet.

Grundskolans läroplan otydlig och del i Pisa-raset

Det behövs en realistisk och tydlig läroplan för grundskolan inriktad på vad eleverna tänks lära, om Sverige ska åstadkomma någon uppryckning av skolorna, skriver skoldebattör Inger Enkvist.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

I diskussionen om varför svensk skola har tappat kvalitet har det inte talats om hur våra läroplaner är utformade, det vill säga de lagar som reglerar innehåll och arbetssätt i skolan. Läroplan för grundskolan 2011 reviderad 2015, Lgr 11, borde ses över. Den infördes av alliansregeringen, och många tror nog att den är mer ”uppstramad” än vad fallet är. Egendomligt nog betonar läroplanen exempelvis inte att skolans övergripande mål är inlärning. De långa uppräkningarna av olika krav på lärare och skolledare betonar samarbete och stöd snarare än god undervisning, och ett stickprov på kursplaner för naturvetenskapliga ämnen ger en fingervisning om varför Sverige sjunker i naturvetenskap i Pisa-undersökningarna.

Kursmålen för biologi, kemi, fysik, teknik och geografi är nämligen så uttryckta att fokus inte är inlärning av grundläggande kunskaper i ämnena utan diskussion i anknytning till ämnet och ett slags förlängning av lektionerna i samhällskunskap. Några exempel från kursplanerna i biologi:

”Undervisningen i ämnet biologi ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om biologiska sammanhang och nyfikenhet på och intresse för att veta mer om sig själva och naturen. Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att ställa frågor om naturen och människan utifrån egna upplevelser och aktuella händelser (148).”

Inget krav ställs på eleverna

Målet är inte eleverna ska ha skaffat sig kunskaper utan att de ska ”utveckla” kunskaper. Vilken sorts kunskaper avses, när dessa ses som jämbördiga med nyfikenhet och intresse? Inget krav ställs här på eleverna men däremot ställs ett krav på undervisningen, nämligen att eleverna ska ges möjlighet att ställa frågor.

”Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att använda och utveckla kunskaper och redskap för att formulera egna och granska andras argument i sammanhang där kunskaper i biologi har betydelse (148).”

Det står inte att eleverna ska lära sig biologiska begrepp utan att de ska ges ”möjlighet att använda och utveckla” kunskaper. Det framgår inte vad eleverna ska kunna, innan de ska börja formulera egna argument och granska andras.

”Vidare ska undervisningen bidra till att eleverna utvecklar förmågan att samtala om, tolka och framställa texter och olika estetiska utryck med naturvetenskapligt innehåll (148).”

Eleverna ska skaffa sig en förmåga att samtala om och skriva texter med naturvetenskapligt innehåll, men det sägs som sagt inte vad de ska ha lärt sig, innan de börjar tolka och skriva texter om ämnet. Ämnet biologi blir ett diskussionsämne, och man kan undra om det egentliga målet är att grundskoleelever ska bli aktivister i olika frågor i anknytning till biologi, eftersom eleverna ska:

”... använda kunskaper i biologi för att granska information, kommunicera och ta ställning i frågor som rör hälsa, naturbruk och ekologisk hållbarhet (148).”

Mer ideologi än vetenskap

De områden som räknas upp är som bekant mycket komplicerade. Formuleringen tyder på att läroplanen menar att mycket unga elever ska vänja sig vid att ta ställning till företeelser som de inte vet speciellt mycket om. Det är ovetenskapligt att glida över inlärningsfasen och gå direkt till bedömning. Kanske menar man att skolan ska förmedla viss inställning till de här frågorna utan att eleverna når någon djupare förståelse för problemet? Det vore en mer ideologisk än vetenskaplig attityd.

Eleverna ska dessutom studera ”de biologiska modellernas och teoriernas användbarhet, begränsningar, giltighet och föränderlighet” (152), dvs. de ska ifrågasätta ämnet innan de lärt sig knappt något om det. Att ifrågasätta ämnet på det här sättet är möjligen något som universitetsstuderande på högre nivå är kompetenta att göra men knappast grundskoleelever.

I den allmänna delen av läroplanen understryks det ytterligare att eleverna ska uppmuntras att framföra sina åsikter:

”Skolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram. Den ska framhålla betydelsen av personliga ställningstaganden och ge möjligheter till sådana. Undervisningen ska vara saklig och allsidig (8).”

Det står inte att eleverna först ska ta del av en ”saklig och allsidig” undervisning och sedan utforma ”personliga ställningstaganden” utan det verkar som om skolan ska uppmuntra ”skilda uppfattningar” oavsett de är välgrundade eller inte.

Realistisk och tydlig läroplan krävs

Spelar det någon roll vad som står i läroplaner? Ja, därför att den skola som inte kan bevisa att man följer läroplanens målsättningar riskerar att kritiseras av Skolinspektionen. Det behövs en realistisk och tydlig läroplan för grundskolan inriktad på vad eleverna tänks lära, om Sverige ska åstadkomma någon uppryckning av skolorna.

Inger Enkvist

författare och språkprofessor vid Lunds universitet, aktuell med boken ”Svenska skolreformer 1962-1985 och personerna bakom dem” (Gidlunds förlag).