Rapporten ”Finns det en tystnadskultur i Göteborgs stad?” har lett till en berättigad och nödvändig debatt. I rapporten beskrivs bland annat hur anställda inte vågar uttala sig om sin arbetssituation, hur de håller tyst om situationer eller felaktigheter de bevittnar. Orsaken uppges vara att kriminella strukturer har fått stor påverkan på delar av stadens verksamheter.
Allvarliga problem
Detta är mycket allvarliga problem som på sikt riskerar att erodera tilliten till myndigheter och till samhället i stort. De största förlorarna riskerar att bli de som är i störst behov av stöd av en välfungerande kommunal förvaltning. I längden är det en ödesfråga för demokratin och det öppna samhället.
Arbetet börjar här och nu.
Stadsledningskontoret och berörda förvaltningar arbetar nu med att komplettera och fördjupa den bild som ges i rapporten. Deras arbete kommer att vara klart inom några veckor. Det är en del av den granskning som kommunstyrelsen tidigare beslutat om.
Parallellt med detta uppmuntrar vi förvaltningar och bolag att gå vidare med egna kartläggningar för att kunna komma fram till verkningsfulla åtgärder. Vi har redan lagt sådana förslag i Grundskolenämnden och Higabs styrelse.
Oacceptabelt
Utan att föregå dessa processer vill vi slå fast att vi aldrig kommer acceptera att kriminella gäng tystar medarbetare i vår stad genom hot eller våld. För att lyckas med det måste vi arbeta på flera fronter:
1. Nolltolerans mot hot och andra försök till tystnad.
Vi ska självklart ha nolltolerans mot hot och andra brott som syftar till att tysta offentliga tjänstepersoner. Varenda incident ska rapporteras och varje misstänkt brott ska polisanmälas. Här måste både de interna systemen och hur vi arbetar med polisanmälningar ses över och skärpas. Den som försöker tysta en medarbetare i Göteborgs stad ska veta att vi kommer att prata.
2. Utvecklat ledarskap och stöd till medarbetare i utsatta positioner.
För att lyckas med detta måste också våra medarbetare känna sig trygga. Det är en fråga om ett utvecklat ledarskap och nya rutiner. Ansvaret för polisanmälan ligger redan i dag på chefsnivå, men efterlevnaden av dessa rutiner måste ses över. Den enskilde medarbetaren som hanterar ärenden som berör gängkriminella och deras anhöriga ska naturligtvis inte behöva stå med sitt namn på anmälan.
Utsätts man för hot eller andra försök till tystnad ska staden finnas där och backa upp. Snabbt och med alla till buds stående medel. Det ska vara tydligt vilken hjälp man kan få som medarbetare och vem man ska vända sig till.
3. Ökade insatser för att döma de skyldiga.
Även om vi kan göra mycket i Göteborg, så måste vi samarbeta med och ha stöd av polis och rättsväsende. Då måste dessa också ha de förutsättningar som krävs för att utreda brott samt gripa och döma de skyldiga. Här vilar ansvaret främst på regeringen som måste kliva fram och vidta de åtgärder som krävs. Det som gjorts hittills är uppenbarligen långt ifrån tillräckligt.
4. Långsiktigt arbete mot segregation och utanförskap.
Tystnadskulturen har inte kommit över en natt utan har vuxit fram under decennier, och det var anledningen till att utredningen beställdes. I mångt och mycket är tystnadskulturen symptom på länge kända problem: segregation, utanförskap och i spåren av detta, en utbredd gängkriminalitet. Det är frågor som stått högt på Alliansens dagordning sedan vi tillträdde. Under de gångna dryga två åren har vi bland annat inrättat ett trygghetsråd, upprättat ett stödcentrum för människor som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck samt byggt ut kamerabevakning och infört ordningsvakter på brottsutsatta och otrygga platser i staden.
Välfärdens kärna
Vi har koncentrerat stadens resurser till välfärdens kärna – till skola, trygghet och omsorg. Att staden kan sköta sina allra mest centrala uppgifter är den viktigaste brottsförebyggande insatsen.
Det är bra att rapporten har gett värdefulla exempel i det fortsatta arbetet för att komma tillrätta med problemen.
Det är bra att rapporten har gett värdefulla exempel i det fortsatta arbetet för att komma tillrätta med problemen. Det är ett arbete där vi politiker måste arbeta tillsammans med medarbetarna inom staden, men också med andra aktörer – lokalt och nationellt. Vi i Alliansen kommer inte att nöja oss förrän vi brutit tystnadskulturen. Göteborg ska vara en trygg, men inte tyst, stad.
Axel Josefson (M), kommunstyrelsens ordförande
Axel Darvik (L), kommunalråd
Emmyly Bönfors Jansson (C), kommunalråd
Elisabet Lann (KD), kommunalråd
LÄS MER:Kriminella vinner när vi håller tyst om deras hot
LÄS MER:Hon larmade om tystnadskulturen – fick rätt efter ett år