Vi lever inte i ett jämställt samhälle i Sverige, även om det är lätt att tro det. Det faktum att kvinnor fortfarande bara tjänar i genomsnitt 90 procent av männens inkomster får konsekvenser för mer än bara konsumtionen – lönegapet cementerar könsklyftan på en mer strukturell nivå.
Bostadsmarknaden är utformad för gifta par med stabila inkomster. Men så ser inte verkligheten ut. Under 2021 ansökte 28 000 par om skilsmässa och därutöver tillkommer sambos som separerar. Det innebär ett stort antal hushåll med en bostad som ska eller åtminstone vill bli två hushåll med två bostäder.
I en Kantar Sifo undersökning på Fredrika Bremer-förbundet svarar 4 av 10 tillfrågade att de inte har råd att bo kvar i sin bostad vid en skilsmässa. Andelen män som anger att de troligtvis kan bo kvar vi en eventuell separation är 66 procent. Bland kvinnorna är det bara 52 procent som uppger att de troligtvis kan bo kvar i sin nuvarande bostad.
Omöjligt för en kvinna
Krav på kontantinsats, amorteringar och en het bostadsmarknad försvårar att köpa en ny bostad. Enligt en av SBAB nyligen genomförd undersökning, hade en nyseparerad man med genomsnittlig inkomst möjlighet att köpa en ny trerummare i 7 av 25 kartlagda kommuner. För en kvinna? Omöjligt. Med en kvinnlig genomsnittslön går det inte att köpa motsvarande lägenhet i någon av de 25 kommunerna. Problemet är i synnerhet stort i våra storstäder.
I storstäderna kan det dessutom vara svårt, för att inte säga omöjligt, att utan kötid få ett förstahandskontrakt på en hyresrätt. Kombinationen av kreditrestriktioner och effekterna av hyresregleringen blir ett dubbellås för hushåll utan kontakter, kötid eller kapital i behov av en bostad. Det utelämnar nyseparerade till den kortsiktiga och i allt för många fall såväl otrygga som trångbodda och dyra andrahandsmarknaden.
Lägre löner
Att få bostadslån med en enda inkomst är heller inte det enklaste. Kvinnor har många gånger lägre löner än män och kan varken köpa ut sin partner från det tidigare boendet eller få nytt lån på banken. Bara en av tio kvinnor har tillräckligt stor inkomst för att slippa det skärpta amorteringskravet. Bolånetaket minskar också möjligheterna för kvinnor att ta sig in på bostadsmarknaden efter en skilsmässa.
Det här är djupt problematiskt och bidrar till en olycklig inlåsningseffekt – många kvinnor saknar helt enkelt ekonomiska förutsättningar för att separera från en dålig relation. Det skapar också en osäkerhet för barnen.
Äga sitt boende
Det behövs reformer som öppnar upp bostadsmarknaden för fler, och som sänker trösklarna för kvinnor som separerar att kunna äga sitt eget boende. Regeringen bör ta fram åtgärder för att underlätta etablering på bostadsmarknaden.
– Anpassa amorteringskravet för att hantera separationer. Amorteringskravet slår hårdast mot dem med lägre inkomster som unga vuxna och kvinnor. Se över amorteringskravet och den effekt som skuldkvotsbromsen får, det vill säga att om du lånar mer än 4,5 gånger hushållets totala bruttoårsinkomst måste du amortera ytterligare 1 procent. Kravet gäller även om belåningsgraden är under 50 procent av bostadens värde och slår hårt mot både de som vill ta över gemensamma krediter, ensamstående, unga och de med låga inkomster.
– Se över utformningen av bolånetaket. Sedan 2010 finns det ett så kallat bolånetak i Sverige. Bolånetaket innebär att du numera får ta ett bolån som motsvarar högst 85 procent av köpesumman. Detta gör att du i princip måste finansiera resterande 15 procent med egna pengar – den så kallade kontantinsatsen. Se över möjligheten för individanpassade krav på kontantinsats. I dagsläget är kravet på kontantinsats ett stort hinder för både kvinnor och män främst i storstäderna. Men män med en genomsnittslön kan snabbare spara ihop till en kontantinsats.
Kvinnor har många gånger lägre löner än män och kan varken köpa ut sin partner från det tidigare boendet eller få nytt lån på banken
– Öka tillgängligheten och samtidigt utbudet på bostadsmarknaden. Ta ett helhetsgrepp i bostadspolitiken så att reformer för den ägda och hyrda marknaden kan bli mer sammanhängande. Olika boendeformer behövs inte minst för olika skeden i livet.
– Förmedla hyresbostäder efter behov. Kommuner skulle i större uträckning kunna tillämpa andra tilldelningsprinciper än längst kötid till hyresbostäder, då kötiden ur ett rättviseperspektiv sällan speglar för vem behovet är störst, för att vid separationer och när det finns barn i hushållet istället behovspröva rätten till förtur.
Johan Danielsson har varit Sveriges bostadsminister i tre månader och har i sin roll en möjlighet att lägga fram förslag för att göra bostadsmarknaden mer jämlik. Det är nu upp till bevis för regeringens jämställdhetspolitik.
Shoka Åhrman, sparekonom på pensionsbolaget SPP
Christina Heikel, näringspolitisk expert på Fastighetsägarna GFR