Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Wehrmacht och Röda armén samarbetade i det slutliga krossandet av Polen. Precis som Hitler och Stalin kommit överens om i ett hemligt tilläggsprotokoll till den så kallade Motolov- och Ribbentroppakten, skriver Artur Szulc.

Glöm inte den 17 september

I år är det 80 år sedan Tyskland invaderade Polen och vår nutids största krig bröt ut. Men det finns i sammanhanget ett annat datum som är minst lika dramatiskt. Det då sovjetiska trupper marscherade in i östra Polen och en våg av terror svepte över landet, skriver Artur Szulc.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

För åttio år sen, den 1 september 1939, anfölls Polen av Tyskland. Angreppet satte igång en kedjereaktion som fick ödesdigra följder, inte bara för Polen utan även för många andra länder i och utanför Europa. I dagarna har svenska medier uppmärksammat årsdagen av krigsutbrottet, och rapporterat om olika minneshögtidligheter i Polen med ledare från ett 40-tal länder inbjudna.

Onekligen är 1 september 1939 ett viktigt datum att minnas, och det har en särskild betydelse, inte bara i Polen. Men det finns i sammanhanget ett annat datum som är minst lika dramatiskt, fast allt för ofta förbisett.

Ett sönderslitet Polen

Drygt två veckor efter det tyska anfallet invaderades Polen också av sovjetiska trupper. Den 17 september 1939 ryckte hundratusentals soldater ur Röda armén in i östra Polen, samtidigt som polackerna kämpade med förtvivlans mod mot tyskarna. Den sovjetiska inmarschen omintetgjorde polska planer att upprätta nya försvarslinjer längre österut.

Wehrmacht och Röda armén samarbetade alltså i det slutliga krossandet av Polen. En gemensam tysk-sovjetisk segerparad genomfördes i staden Brest den 22 september. Precis som Hitler och Stalin kommit överens om i ett hemligt tilläggsprotokoll till den så kallade Motolov- och Ribbentroppakten, som undertecknats den 23 augusti, delades Polen mellan Berlin och Moskva.

Sovjetisk ockupation i radioskugga

Till skillnad från vad som hände i polska områden under nazitysk ockupation har före detta östra Polens öde från hösten 1939 till sommaren 1941 hamnat i skymundan. Sovjetiseringen av östra Polen antog omedelbart en brutal karaktär när NKVD – den sovjetiska säkerhetstjänsten – började skapa kommunistiskt livsrum.

År av terror

Omgående svepte en våg av massarresteringar genom bygderna och tusentals samhällsföreträdare, som betraktades som hot mot den nya ordningen, hamnade i fängelse. Vissa torterades, andra avrättades. Särskilt drabbade var polska tjänstemän, lärare, präster och medlemmar i diverse sociala och politiska organisationer. Men alla, oavsett samhällsställning och yrke, kunde stämplas som ”folkets fiender” på godtyckliga grunder.

Sovjetmakten slog sönder föreningslivet, utbildningsväsendet och de religiösa samfunden. Jordbruket kollektiviserades och planekonomi infördes

Sovjetmakten slog sönder föreningslivet, utbildningsväsendet och de religiösa samfunden. Jordbruket kollektiviserades och planekonomi infördes. Under åren 1940-1941 deporterades minst en halv miljon polska medborgare till Sovjetunionens inre delar. På så vis ville man undanröja individer, och deras familjer, som kunde tänkas opponera sig mot den pågående sovjetiseringen. Tiotusentals av dem skulle dö av sjukdomar, undernäring och hårt arbete.

Ett av de värsta brotten drabbade polska officerare, reservofficerare och polisbefäl som hamnat i sovjetiska interneringsläger. Våren 1940 avrättade bödlar från NKVD merparten av dem, cirka 15 000, med nackskott i vad som kallas för Katynmassakern. Detta kommunistiska massmord på uniformerad personal förblev oöverträffat under andra världskriget.

Den terror som sovjetiska myndigheter tillämpade i polska områden hade till syfte att utplåna alla spår efter den polska statsbildningen, polskt samhällsliv och polsk identitet

Den terror som sovjetiska myndigheter tillämpade i polska områden hade till syfte att utplåna alla spår efter den polska statsbildningen, polskt samhällsliv och polsk identitet. Denna ambition delade man med nazisterna som ockuperat västra och centrala Polen. Med andra ord är det värt att påminna om att Polen inte enbart hamnade under den nazityska svastikan 1939, utan också under den kommunistiska hammaren och skäran.

Artur Szulc, facklitterär författare och skribent, som skrivit flera böcker om Polen under andra världskriget