verksamhetschef Reningsborg
Det är nämligen så här: Sverige har inte resurser att utvisa dem som ska utvisas. Inte heller har vi ett rimligt återvändandeavtal med Afghanistan, vilket innebär att de frivilligt återvändande är få. I dag har gränspolisen 17 000 ärenden på sitt bord. 12 000 har gått under jorden och 5 000 har de något sånär koll på, men inga resurser att hantera.
Det betyder att vi snart kan ha så många som 35 000 människor i vårt land utan rättigheter. Och ni vet ju hur det blir när man inga rättigheter har … Då börjar man snart att tumma på skyldigheterna. Desperation och utanförskap är tuffa saker att leva med och i. Det är vår lagstiftning som skapar problemet, och det är genom ny lagstiftning det kan lösas.
Gör om och gör rätt
Det går nämligen att göra om och rätt. Det är varken pinsamt eller dumt. Tvärtom är det modigt och klokt. När man vågar stå för sina misstag brukar det gå bra. Riktigt bra till och med. Jag vet, jag har personlig erfarenhet av det. Agape är ett resultat av en omprövning jag gjorde i mitt liv. Även om just Agape nu vuxit till något det från början inte var tänkt att vara.
Agape startades som en konsekvens av ett kommunalt beslut. En specifik grupp ungdomar diskvalificerades genom att man mixtrade med vem i vårt land som har rätt att omfattas av socialtjänstlagstiftningen. Trots att jag och många med mig skrikit oss hesa om vad ett sådant beslut skulle kunna leda till i form av gatubarn och såväl fysisk som psykisk ohälsa hos gruppen ungdomar.
Tanken med Agape var aldrig att bli en organisation. Vi skulle stötta upp, kompensera, där stat och kommun inte tog sitt ansvar. Vi förutsatte att misstaget skulle rättas till, att de skulle se, förstå, lyssna och agera. Vi stod redo att hjälpa dem att lösa situationen tills ansvarsfrågan fördelades lika igen. Men de har fortfarande inte agerat. Och vi har blivit en organisation.
Tar inte sitt ansvar
Det finns massor av saker kommunen hade kunnat göra annorlunda. De hade kunnat samordna insatser, rikta placeringar på närliggande anläggningsboenden. De hade kunnat undvika att blanda ungdomar med vuxna asylsökande, de hade kunnat ta och få vår hjälp. De tog inte sitt ansvar. De tar det fortfarande inte. Varken kommun eller stat.
Därför står vi i dag med en pågående och växande gatubarnsproblematik. Därför skickar vi i dag ensamma ungdomar till farliga platser. En direkt konsekvens av stat och kommuners agerande som försätter vårt samhälle i en allvarlig problematik och den här gruppen ungdomar för en extrem risk. Konsekvenserna blir ungdomarnas att bära. Och civilsamhällets. Hur kan det få gå till så?
Ingen fungerande plan
I dagsläget finns ingen samordning kring, eller plan för att göra plats för de här unga människorna i vårt land. Det finns inte heller någon rimlig kravställning på staten Afghanistan kring mottagandet vid återvändande. Varför skapar vi inte förutsättningar för ungdomarna här? Varför avkräver vi inte den Afghanska staten en handlingsplan för återintegrering av de unga medborgare som tvingas återvända; och de som tvingas återvända utan att växt upp i Afghanistan?
Rösterna som höjs i protest blir fler och fler. Det är kunnigt folk som skriker. Folk som jobbar i och omkring de här ungdomarna. Folk som jobbar i och omkring det här samhället. Ändå väljer man att inte agera. Man pumpar in lite pengar för att få tyst på mobben. Men pengar löser inga problem på lång sikt. De underhåller bara dödläget.
Sverige behöver vakna
Staten Sverige behöver vakna. Det är dags att ta riskanalyser och en hel professions kompetens, kunskap och varningsrop på allvar. Göra om och rätt. Stifta nya lagar som inkluderar människor i stället för att exkludera dem. Hitta vägar, ta konsekvenser. Det är inte försent än och det är inte farligt att erkänna sina misstag. Det är dags för amnesti, Sverige.
Agape har funnits i tio månader nu. Lika länge som en fullgången graviditet. Och det är staten Sverige som är pappa till våra barn. Nu är det dags att ta sitt föräldraansvar. Vi har burit dem, men vi var två om att skapa situationen. Vi behöver fördela ansvarsfrågan här, det handlar inte bara om ekonomi. Dags att skriva på födelseattesten och börja planera för ungdomarnas framtid. För vår gemensamma framtid.
Matilda Brinck-Larsen
huvudansvarig Lag C,
verksamhetsansvarig Agape
samt verksamhetschef Reningsborg