Jag är så trött. Trött på att kämpa i motvind. Trött på att bli kritiserad för det jag gör och hur jag gör det. Från ena hållet heter det att jag är för mjäkig, från andra hållet att jag är för hård. Och hård är jag. Hårda är vi i Agape. Det är vad situationen kräver. Av många skäl. Och i ärlighetens namn, om inte vi arbetade med de här ungdomarna, vem skulle då göra det? Du?
Vi har frivilligt tagit på oss en uppgift, där stad och stat svikit och vägrar ta sitt ansvar. Vi har ordnat sammanhang, stöd och boende för en grupp unga människor som stod hjälp- och rättslösa i en vidrig situation. Vi har inget annat val än att vara hårda. Det hjälper nämligen inte att dalta med och vara blödig. Ett brutet ben läks inte av mjuka ord och en ung människa på flykt lär sig inte att klara sig i den krassa verkligheten genom medömkan. Det krävs fostran, tydliga ramar, krav och vägledning.
Stad och stat avsvär sig ansvar, vägrar ge oss resurser och fortsätter att försvåra genom lagstiftning och rättsosäkra metoder.
Självklart ska människor i svåra situationer bemötas med empati, missförstå mig rätt. Det är empati som ligger till grund för allt vårt arbete. Vi väljer att lägga kraft på detta eftersom vi ser att ungdomarna behöver hjälp, vi känner med dem och ser deras svåra situation. Men empati kommer inte att hjälpa en endaste ung människa på flykt att ändra sitt läge. Det krävs mer och annat för det.
Stad och stat har sparat stora summor på vårt engagemang. Vi har gjort det vi (genom att vara empatiska) sett behövdes på frivillig basis. Vi fortsätter att göra det. Vi har följt och följer de här ungdomarna in i det unga vuxenlivet. Vi fostrar och hjälper. Det är ett tufft jobb. Ungdomarna är i en tuff situation. Vi har tuffa villkor att förhålla oss till och att hjälpa dem att förhålla sig till. Stad och stat avsvär sig ansvar, vägrar ge oss resurser och fortsätter att försvåra genom lagstiftning och rättsosäkra metoder. Vilket gör läget ännu tuffare.
Vi förklarar Sverige för dem. Samhällsstrukturen. Kulturen. Systemen. Och så ställer vi krav på dem. Hårda krav. Om allt från skolgång till kulturell anpassning.
Tuffa lägen och förhållanden kräver handfast och stark hantering. Så vi gör det som samhället bör göra. Vi tar emot de här ungdomarna, ser till att de har tak över huvudet, kläder på kroppen och mat i magen. Vi förklarar Sverige för dem. Samhällsstrukturen. Kulturen. Systemen. Och så ställer vi krav på dem. Hårda krav. Om allt från skolgång till kulturell anpassning. Vi hjälper dem att förstå att det krävs saker av dem för att de ska få tillgång till de välfärdssystem vi har.
De här ungdomarna bär med sig spår av sitt förflutna. Konstigt vore det väl annars. De har fötts in i strukturer och kulturer med starka destruktiva drag. De har flytt. De har separerats från sina familjer och den trygghet de innebar. Vi jobbar dag och natt för att hjälpa dem att hitta konstruktiva förhållningssätt till detta och till nuläget. Med empati. Men också med en stark fokus på att hjälpa dem att bli självständiga.
Samtidigt lockar den undre världen med snabba cash och verklighetsflykt genom droganvändande. Och vi ser hur den vinner mark. Snabbt.
Samtidigt lockar den undre världen med snabba cash och verklighetsflykt genom droganvändande. Och vi ser hur den vinner mark. Snabbt. De här ungdomarna är lätt byte för sådana krafter. Rotlösa och i glappet mellan kulturer och strukturer. Hur ska vi bemöta det? Vi gör det på samma sätt som vi hade gjort om det var våra egna barn – vi ställer krav. Men om du väljer den världen, så väljer du bort oss och den hjälp du kan få här. Du har ingen som älskar dig här, bara signifikanta ställföreträdande föräldrar.
En del ungdomar vill hellre skicka hem pengar till sin familj än att lägga dem på hyra. Förståeligt, men oacceptabelt. Om man ska klara sig i det här landet och bli en fungerande medborgare, så måste man förhålla sig till de system vi har. Gå i skolan för att få CSN. Betala hyra för att få bo. Väljer du bort de systemen, så väljer du bort oss och den hjälp du kan få här.
Någon menar att deras familj fortsatt bestämmer över deras framtid, vem de ska gifta sig med, vad de ska göra. Vi förklarar att så fungerar det inte här.
Någon menar att deras familj fortsatt bestämmer över deras framtid, vem de ska gifta sig med, vad de ska göra. Vi förklarar att så fungerar det inte här, att när man bor här lyder man under våra lagar och förhåller sig till vår kultur och våra system. När man blir vuxen här har man eget ansvar för att hålla sig till dessa. Väljer du bort det, så väljer du bort oss och den hjälp du kan få här.
Hårt? Ja kanske. Men innan du skriker om hur hårda vi är – gör något konstruktivt själv. Jag är trött på gapandet. Vi gör åtminstone något. Som enda stad i landet kan vi erbjuda någon form av organiserat sammanhang och försök till fostran av de här unga människorna. Vi lägger vår tid och kraft på att försöka hjälpa på riktigt. På att möjliggöra integration. Det är inget som händer av sig självt.
Så till er som tycker att vi daltar med ungdomarna – öppna ögonen. Vi gör det livsviktiga integrationsarbete som ingen annan tar tag i. Särskilt inte ni.
Nu börjar vi lägga ner boenden. Delvis beroende på att en del av ungdomarna har fått en tillfällig, villkorad rättighet och måste pressas att ta eget ansvar för sin vardag, men också beroende på att stad och stat vägrar skjuta till resurser. Vi fortsätter att stötta dem som föll utanför den orimliga lagen om studier, vi erbjuder stöd i väntan på beslut, i att förhålla sig till papperslöshet, vi hjälper till att hitta vägar ur det till synes hopplösa.
Så till er som tycker att vi daltar med ungdomarna – öppna ögonen. Vi gör det livsviktiga integrationsarbete som ingen annan tar tag i. Särskilt inte ni.
Och till er som anser oss för hårda – gapa inte förrän ni själva hjälper till att skapa reella förutsättningar och möjligheter för ungdomarna.
Vi är hårda. Och stolta över det. Stolta över det arbete vi gör och har gjort. För ungdomarnas bästa. För vår stad och vårt samhälles bästa. Varsågod.
Matilda Brinck-Larsen
huvudansvarig Lag C- ett fotbollslag utan gränser; verksamhetsansvarig Frivilligorganisationen Agape Göteborg