Hundratals mor- och farföräldrar i Sverige hindras att träffa sina barnbarn i vårdnadskonflikter, ofta utan att någon orsak anges. Socialnämnderna borde uppmuntra parterna i konflikterna, som ansvarstagande vuxna, till ett klargörande samtal för att lösa problemet. Med tanke på att barn är inblandade vore det ett tidigt försök till försoning värt en hel del. Socialnämnderna bara konstaterar att: ”Hen är vuxen. Det går inte att tvinga hen att prata”. Däremot går det för sig att tvinga mor- och farföräldrarna att avstå från barnbarnen.
Hur mår barnen?
Hur mår barnen när nära släktingar plötsligt försvinner ur deras liv? Att peta bort blodsläktingar ur bilden vid konflikter, är det detta vi lär barnen?
Om den låsta parten behöver mer tid för att reda ut situationen, bör det per automatik innebära att barnbarnen inte får träffa sina mor- och farföräldrar längre?
Det är kostsamt för samhället att låta människor vandra vidare med olösta konflikter inombords. Se Barbro Westerholms (L) motion 2016/17:650.
Föreningen saknade barnbarn startades 1996 av barnpsykologen Lilian Gottfarb. I sitt arbete märkte hon vilken skada som kunde drabba barn när vuxna var inbegripna i olika typer av olösta konflikter.
Lagstadgad rätt i USA
I USA har barn en lagstadgad rätt till umgänge med sina mor- och farföräldrar. Så icke i Sverige.
Föreningen saknade barnbarn vill få till stånd ändringar av de orimliga reglerna i Föräldrabalken när det gäller boende och umgänge. För att kunna föra sin egen talan i domstol om umgänge med sina barnbarn, måste mor- farföräldrar be att socialnämnden ska ta deras sak till tingsrätten. Nekar socialnämnden detta, går beslutet inte att överklaga.
Vi vill uppmuntra alla inblandade parter att tänka till, ta ansvar för sin del i konflikten, helst vara del av lösningen och agera för barnets bästa i ordets riktiga bemärkelse.
Beatriz Larsson
Föreningen saknade barnbarn, arbetsgruppen Göteborg