Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Logiskt. Man bör se på den spirande nationalismen som ett fullt begripligt uttryck för ett djupt allmänmänskligt behov av att försöka knyta an till något man känner igen. Otrygga väljare söker tröst i auktoritära ledare och partier som erbjuder enkla lösningar på komplexa problem, skriver Poul Perris och Christer Mattsson.

Ge oss en vision om en trygg framtid – befriad från populism

Auktoritära ledare kliver fram i USA och Europa. Pekar med hela handen. Kapitaliserar på medborgarnas frustration genom att sälja enkla lösningar på komplexa problem. Det utlovas alltifrån att backa bandet, riva ingångna avtal, lämna EU till att bygga murar. Budskapet är: stäng dörren, slut samman och känn på värmen! Är någon förundrad att det säljer? skriver Poul Perris och Christer Mattsson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Den spirande auktoritära nationalismen är fullt begriplig ur ett samhällspsykologiskt perspektiv. Globaliseringen har slagit till med full kraft och svallvågorna ruckar den kollektiva världsbildens grundvalar. Den liberala demokratin, så som vi känner den, lyckas inte hålla i rodret. Frihetsgudinnan står ensam där ute vid Manhattanbukten. Vem tar ansvar för den fria demokratin när hela havet stormar, var finns motvikten?

Den marknadsliberala fritt flytande globaliseringen har kullkastat gamla konfliktlinjer och skapat en kollektiv otrygghet. Tillvaron för alltfler upplevs fragmenterad, oavsett klasstillhörighet. En guldklocka för 25 år i tjänsten? Nej, inte längre. Och välfärden hostar. Inget synes bestå annat än ovisshet inför morgondagen.

Är det så fel med liberalism? Nej, individuell frihet är inte bara en värdering. Det är ett grundläggande känslomässigt behov som alltjämt bör skyddas. Men människan är även biologiskt präglad att knyta an till varandra och till sitt sammanhang för att överhuvudtaget överleva. Hållbart psykologiskt välbefinnande främjas om man från vaggan till graven bereds förutsättningar för ett tryggt ”jag” och ett tryggt ”vi”.

Allmänmänskliga skyddsprinciper

I den bästa av världar växer vi upp och ges möjlighet att leva och utvecklas i ett överblickbart och ömsesidigt omhändertagande sammanhang. Ett sammanhang inom vilket vi uppmuntras att utforska, strukturera och planera. Med en omgivning som är inkännande, bekräftande och respektfull. En omgivning som uppmuntrar oss att uttrycka våra individuella resurser med bibehållen hänsyn till andra.

Alla som minns sin egen barndom vet hur ont det gör om något av dessa grundläggande behov allvarligt frustreras eller kränks. Som barn är man ständigt fast i sitt sammanhang. Man får en klump i magen. Man gör vad som helst för att döva smärtan. Man lägger sig platt och försöker passa in, man flyr och stoppar huvudet i sanden eller så tar man strid och slåss mot vuxenvärlden och hela etablissemanget.

Det är allmänmänskliga skyddsprinciper. Men funkar inget är risken stor att man till slut viker ner sig. Att man vadar med böjt huvud i hopplöshet och vanmakt. I de mörkaste vatten hjälper ingen mindfulness-acceptans eller självhjälpsbok. Det finns grader i helvetet av hur mycket behovsfrustration en människa mäktar att acceptera. Därför bör man se på den spirande nationalismen som ett fullt begripligt uttryck för ett djupt allmänmänskligt behov av att försöka knyta an till något man känner igen. Ett ärligt och genuint försök att få känna sig trygg i en upplevt otrygg tid.

Kraftigt förenklat

Nationalism som idé och politisk kraft har en lång och ofta blodig historia. Men att utmåla alla som lockas av nationalismens locktoner som enbart främlingsfientliga arga, vita, medelålders män är en återvändsgränd. Det är helt enkelt inte sant. De finns såklart där också.

Men när Sverigedemokraterna, och deras motsvarigheter runt om i Europa, i allt fler mätningar närmar sig 20 procent av väljarsympatierna så bör man inse att det är en heterogen grupp. Deras väljarbas består av individer från alla samhällsskikt, som från olika utgångspunkter upplever sig behovsmässigt frustrerade i globaliseringens kölvatten.

Även om detta på intet sätt är en komplett analys av den nuvarande politiska situationen anser vi att en politikers uppgift är att visa att han eller hon ser mig, förstår min situation och presenterar åtgärder som ger förutsättningar för en hållbar och meningsfull väg framåt.

Väljarna tappar tilltron

Ett debattklimat som präglas av ständiga personangrepp och käbbel leder endast till att allt fler tappar tilltron till politiken som det möjligas konst. Därför önskar vi att ni politiker med andra ideologiska preferenser än fosterlandet som bastion för kollektiv trygghet nu målar upp era visioner för ett hållbart ”vi”. Hjälp oss och andra att se hur behovet av en trygg sammanhållande gemenskap kan etableras i en globaliserad värld, utan att behöva polarisera grupper och svartmåla religioner. Använd konkreta bilder och tveka inte att tala högt om utmaningarna.

Vi tror att det är många med oss som har full förståelse för att även gynnsam utveckling och förändring kan göra ont. Uppträd respektfullt mot varandra i debatten, lyssna och leverera politik efter grundläggande behov. Visa att ni är kapabla att hålla i rodret. Så vinner ni både förtroende och röster!

Poul Perris

leg läkare och psykoterapeut

Christer Mattsson

doktorand i pedagogiskt arbete