Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Vi ber återigen Västarvet att omvärdera sitt beslut, detta i samförstånd med museets sakkunniga, skriver debattörerna. Bild: Per Wahlberg

Gallringen på Naturhistoriska saknar vetenskaplig grund

Mänskliga kvarlevor måste hanteras med respekt och omsorg. Västarvets gallringsbeslut brister i fråga om både etiska överväganden och forskningspotential. Vi ber återigen Västarvet att omvärdera sitt beslut, detta i samförstånd med museets sakkunniga, skriver bland andra Aaron Stutz, arkeolog Bohusläns museum.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

Slutreplik

Göteborgs naturhistoriska museum, 9/12

I vår debattartikel uttryckte vi oro över att Västarvet frångår etiska regler i sitt gallringsbeslut gällande mänskliga kvarlevor som ingår i Göteborgs naturhistoriska museums samlingar (GNM), samt problemet med att kremera dem. Västarvet ger i sin replik inga svar på dessa problem. De menar att beslutet är väl förankrat. Vi undrar hur gallringsbeslutet kan anses förankrat, när museets personal har JO-anmält Västarvet, och när etiska regler inte efterföljs. Museets sakkunniga identifierade att runt 20 procent av de mänskliga kvarlevorna som kom in efter 1800 borde gallras och repatrieras, men Västarvet beslutade att gallra 95 procent, enligt personal vid GNM.

Vetenskapligt grundlöst

Västarvets gallringsbeslut är inte bara moraliskt problematiskt, det är också vetenskapligt grundlöst. I beslutet framkommer att de mänskliga kvarlevorna "inte kan bidra till framtida forskning", vilket är fel. Västarvets beslutsfattare skriver i sin replik att "Västarvet har inget uppdrag att bedriva forskning; det överlåter vi åt universiteten." Samtidigt så fastslår Sveriges museilag att det allmänna museiväsendet "ska bidra till forskning". Vi befarar att Västarvets beslut motverkar museets plikt.

Varken kvarlevorna eller associerad dokumentation bör förstöras

Forskning som kombinerar arkivstudier och naturvetenskapliga tekniker kan möjligen identifiera de okända kvarlevornas identitet, och möjliggöra repatriering. Vetenskapliga analyser kan belysa historier om anonyma, svårt utsatta individer, som traditionell historieskrivning glömt bort. Historierna sträcker sig långt efter individernas död. Deras berättelser kan sättas i sammanhang med hur museets samlingar kom till. Varken kvarlevorna eller associerad dokumentation bör förstöras.

Bör stanna på Naturhistoriska

Lunds Universitets Historiska museum (LUHM) är redo att ta emot delar av samlingarna om det omfattande gallringsbeslutet kvarstår. När Västarvet kontaktat Evolutionsmuseet i Uppsala, LUHM och Biologiska museet i Lund har det endast handlat om att återlämna kvarlevor som en gång i tiden flyttats till GNM. Våtpreparat förvaras vanligtvis i glaskärl och kan innehålla miljöfarliga kemikalier, hantering av dessa föremål bör således minimeras och kvarlevorna bör stanna kvar på GNM. Gallringsbeslutet tycks vara ett försök att städa upp Göteborgs naturhistoriska museums historia.

Gallringsbeslutet tycks vara ett försök att städa upp Göteborgs naturhistoriska museums historia

Mänskliga kvarlevor måste hanteras med respekt och omsorg. Västarvets gallringsbeslut brister i fråga om både etiska överväganden och forskningspotential. Vi ber återigen Västarvet att omvärdera sitt beslut, detta i samförstånd med museets sakkunniga.

Aaron Stutz, arkeolog och osteolog, Bohusläns museum

Clara Alfsdotter, arkeolog och osteolog, Bohusläns museum. Doktorand i arkeologi, Linnéuniversitetet

Per Karsten, museichef, Historiska museet vid Lunds universitet

Anna Kjellström, docent i osteologi, Stockholms universitet

Liv Nilsson Stutz, fil Dr och lektor i arkeologi, Linnéuniversitetet

Sofia Prata, osteolog och forskningsassistent, Uppsala universitet

Sabine Sten, professor i osteoarkeologi, Uppsala universitet Campus Gotland

Torbjörn Ahlström, professor i osteologi, Lunds universitet

Petra Aldén Rudd, arkeolog, Rio Göteborg

Cathrine Andersson Färnström, osteolog och arkeolog, Rio Göteborg

Caroline Arcini, osteolog, Arkeologerna

Jenny Bergman, antikvarie, ansvarig anatomiska samlingen, Historiska museet vid Lunds universitet

Björn Billing, lektor idé- och lärdomshistoria, Göteborgs universitet

Ylva Bäckström, doktorand i historisk osteologi, Lunds universitet

Mats Eriksson, museichef, Evolutionsmuseet, Uppsala universitet

Ann Gustavsson, antikvarie, osteolog och arkivarie, enheten för medicinens historia och kulturarv, Karolinska institutet

Rudolf Gustavsson, arkeolog och osteolog SAU, Uppsala

Elisabeth Iregren, professor emeritus osteologi, Lunds universitet

Anne Ingvarsson, arkeolog och osteolog, 1:e antikvarie Gustavianum, Uppsala universitetsmuseum

Leif Jonsson, osteolog

Astrid Lennblad, arkeolog och osteolog, Bohusläns museum

Olof Ljungström, docent idéhistoria, enheten för medicinens historia och kulturarv, Karolinska Institutet

Staffan Lundén, doktor i arkeologi, Göteborgs Universitet

Ola Magnell, osteolog, Arkeologerna

Emma Maltin, doktorand i arkeologi på Stockholms universitet, Bohusläns museum

Erica Mejlon, museiintendent ansvarig zoologi, FD, Evolutionsmuseet

Emma Sjöling, osteolog och arkeolog, SAU, Uppsala

Jan Storå, professor i osteoarkeologi, Stockholms universitet