Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Claes Caldenby och Einar Hansson.

Göteborg är i behov av en tydlig vision – inte fler vaga planer

Städer är fulla av intressekonflikter. Det är ingen nyhet att deras utveckling bör styras genom planering, inte minst för att tänka långsiktigt och värna de svaga. Den nya översiktsplanen för Göteborg, som av någon anledning forcerats fram, har dessvärre många luckor och frågor som lämnas obesvarade, skriver Claes Caldenby och Einar Hansson.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

1864 års plan för Göteborgs utvidgning utanför Vallgraven låg internationellt sett långt framme. Generalplanen 1959 bestämde ”rekordårens” utbyggnad, sanering och infrastruktur. Efter 1970-talskrisen har de översiktliga planerna blivit försiktigare, präglade av en allmän misstro mot planering.

Sedan 1987 kallas det Översiktsplan (ÖP) och är inte juridiskt bindande men ska enligt lag förnyas varje mandatperiod. En ny ÖP för Göteborg har precis varit ute på remiss. Den förra gjordes 2009.

Att ha en långsiktig idé om Göteborgs utveckling är självklart en nödvändighet, i dag mer än någonsin. Göteborg är en byggplats, det kan alla uppleva. Det är högt tryck på exploatering, särskilt i stadens centrala delar. Nya infrastrukturprojekt ska främja rörligheten. Samtidigt framstår behovet av en omställning till ett hållbarare sätt att leva som alltmer akut.

ÖP:s utgångspunkt är att detta låter sig förenas i en ”hållbar tillväxt”. En tämligen idyllisk framtidsbild av en jämlik, klimat- smart och konkurrenskraftig stad målas upp. Men också utmaningar i form av ”allvarlig” ojämlikhet, ohållbar resursförbrukning och tryck från en växande befolkning. Hur Göteborg ska ta sig från dagens läge till målbilden framgår inte. Inte heller vilka målkonflikter som finns.

Har forcerats fram

Arbetet med ÖP har av någon anledning forcerats fram. Det kan ha lett till att saker har glömts bort och det är bra att en remissomgång kan leda till att det åtgärdas. Men frågan är om det också finns mer grundläggande problem.

Förskolegårdar, skolgårdar och parker krymps och politiker är till och med beredda att sälja ut stadens torg. Det är uppseendeväckande att en stad som berömt sig om att ha ett barnkonsekvensperspektiv i planeringen så lättvindigt tummar på det.

Vi ser tre otydligheter i ÖP:

1. Hur bygger ÖP vidare på kunskap? Vilka är förändringarna i Göteborg och i omvärlden som förordet hänvisar till och hur påverkar de den nya ÖP? Vad behöver utvecklas och varför? Och vad blev det till exempel av rapporten Fossilfritt Göteborg från 2017 som tydligt pekade på nödvändigheten att agera ”nu och kraftfullt”?

2. Hur hanterar ÖP målkonflikter som finns överallt? Redan begreppet hållbar tillväxt är omstritt. Hur skapas tillit i ett samhälle präglat av allvarlig ojämlikhet? Hur värnas de mjuka värden som stadsbyggnadskontoret och park och natur hävdar mot trafikkontorets och fastighetskontorets hårda?

3. Hur förhåller sig ÖP till alla tecken på att vi befinner oss i en akut och avgörande situation för planetens framtid? Är Göteborgs politiker alls beredda att erkänna att denna ÖP inte bara är en i raden, utan att den står inför nödvändigheten att välja ny väg?

Flera otydligheter

Otydligheterna återfinns inom flera av ÖP:s ”tematiska inriktningar”. Det finns behov av radikala förbättringar av kollektivtrafiken, inte minst genom centrum, men sådant syns det mycket lite av. Huvudinriktningen av en norrut utvidgad innerstad, på Hisingen, motsvaras inte av satsningar som spårvägstunnel Centralen–Backaplan, Västlänksslinga till Hisingen eller tätt nät av älvbussar som i Venedig.

Gröna offentliga rum ska bidra till ett rikt och hälsosamt liv och naturens ”ekosystemtjänster” ska tas till vara. Samtidigt lyfter ÖP fram målet en ”robust” stad, där utgångspunkten är förmågan att tåla oförutsedda händelser. Balansen mellan att hantera källan till miljöproblemen och att möta ohejdbara skadeverkningar borde diskuteras. ÖP konstaterar att förtätning får gröna miljöer att ”bortprioriteras”. Förskolegårdar, skolgårdar och parker krymps och politiker är till och med beredda att sälja ut stadens torg. Det är uppseendeväckande att en stad som berömt sig om att ha ett barnkonsekvensperspektiv i planeringen så lättvindigt tummar på det. Här behövs ett tydligare ställningstagande.

Målkonflikterna får inte skjutas till detaljplanenivån där det är ”exploatörsdriven planering” som gäller.

En del av den kunskap ÖP kan bygga vidare på finns konkret åskådliggjord i äldre bebyggelse. ÖP lyfter fram kulturhistoriska värden i innerstaden, men av någon anledning inte alls i ”Mellanstaden”. De finns annars beskrivna i kulturmiljöprogrammet Moderna Göteborg från 2017. Mellanstaden rymmer kompletteringar men de kräver en lyhördhet för de speciella värdena. Att bortse från detta för att stadsbyggnadsidealen just nu är andra vore en ohållbar kortsiktighet. Stadsbyggandets mångfald behöver värnas, precis som den biologiska.

Flera målkonflikter

ÖP säger sig vilja spara ytterområdenas natur och jordbruksmark som ”potential för framtida utbyggnad”. Här finns en målkonflikt, illustrerad av att ÖP:s kartor slutar tvärt vid kommungränsen. Det skulle vara intressant att få belyst vad ÖP:s förtätning i centrala Göteborg och kraftigt ökade inpendling, parallellt med stort småhusbyggande i kranskommunerna, innebär för hela regionens hållbara utveckling. Men det letar man förgäves efter i ÖP. Regionen, där ”Göteborg är navet”, är bokstavligen en vit fläck.

I en sammanfattande ”Hållbarhetbedömning” sägs uttryckligen att ÖP innehåller motstående intressen som ska analyseras mer efter samrådet. Det hade behövt tydliggöras bättre redan nu. Målkonflikterna får inte skjutas till detaljplanenivån där det är ”exploatörsdriven planering” som gäller. ÖP är den nivå där politiken har en möjlighet att formulera en vision om hållbar stadsutveckling som inte bara är vackra ord utan anger tydliga ramar. Det är vad planering går ut på. Om Göteborgs ÖP lyckades med det skulle staden verkligen ”sättas på kartan”, genom att inte göra samma som alla andra.

Claes Caldenby

Einar Hansson

för Centrum för Byggnadskultur i Västra Sverige