För att på allvar mota fattigdomen och dess konsekvenser krävs ett närmare samarbete mellan kommunen och civilsamhället. Vi önskar därför en tätare dialog om de här frågorna. Inte minst vill vi att de offentliga institutionerna börjar ta det vi ser, och som Fattigdomsprojektet nu kunnat visa, på allvar, skriver debattörerna.
För att på allvar mota fattigdomen och dess konsekvenser krävs ett närmare samarbete mellan kommunen och civilsamhället. Vi önskar därför en tätare dialog om de här frågorna. Inte minst vill vi att de offentliga institutionerna börjar ta det vi ser, och som Fattigdomsprojektet nu kunnat visa, på allvar, skriver debattörerna.

Göteborg är en delad stad – och det blir bara värre

Allt fler människor lever i djup fattigdom i Göteborg. I ett land med ett av världens mest utvecklade välfärdssystem blir Stadsmissionen sista utposten för en växande skara människor. Det är ett stort misslyckande och bevis på ett regelrätt systemfel, skriver bland andra Ulrika Lindeson, enhetschef S:t Johanneskyrkan.

Det här är en debattartikel. Syftet med texten är att påverka och åsikterna är skribentens egna.

ANNONS
|

Vi ser dem. Klyftorna. Parallellsamhället som sakta växer fram i vår stad. Vi ser att antalet människor som lever i djup fattigdom ökar. Vi ser hur den akuta hemlöshetssiffran stiger. Hur de som har svårt att ha råd med mat och varma kläder blivit fler.

Samtidigt misslyckas kommunen i allt högre grad med att ta sitt lagstadgade ansvar för människors rätt att få sina grundläggande sociala och ekonomiska behov tillgodosedda. I ett land med ett av världens mest utvecklade välfärdssystem blir Stadsmissionen sista utposten för människor när nöden sätter in. Och civilsamhället har i vissa hänseenden tagit över det offentligas roll när det kommer till fattigdomsbekämpning.

ANNONS

Ny kartläggning

I dag, på Internationella fattigdomsdagen presenterar Sveriges stadsmissioner resultaten från det senaste årets kartläggning inom projektet Stadens fattiga, ett samarbete mellan landets stadsmissioner och Ersta Sköndal högskola. Fattigdomsprojektet har som syfte att på ett sätt som inte gjorts tidigare följa fattigdomsutvecklingen och ge en övergripande och därtill rättvisande bild av hur fattigdomen och utsattheten ser ut i Sverige. Det handlar inte bara om människor som av olika skäl inte har tillgång till de allmänna välfärdssystemen som EU medborgare och papperslösa. Bland de allra fattigaste i vår stad finns långvariga biståndsmottagare och människor som av olika anledningar ramlat igenom de allt grövre maskorna i de allmänna välfärdssystemen.

Det är de som kommer till oss för att be om en matkasse, hjälp med en räkning eller annan typ av stöd. Det är de som sover på bänkarna i S:t Johanneskyrkan och det är de familjerna som kommer till vår familjeenhet på Drottninggatan, sönderstressade av oro över att ekonomin inte går ihop. Och tyvärr kan vi bara konstatera att situationen har förvärrats. Människor får inte den hjälp de har rätt till. Att vi i Göteborg under förra året serverade 63 000 portioner mat och delade ut 250 000 bröd talar sitt tydliga språk. Det kan inte beskrivas som annat än ett systemfel.

ANNONS

Allt svårare för fattigpensionärer

Här i Göteborg märker vi hur fattigpensionärerna får det allt svårare. Pensionen är liten och hyran hög, det har av olika anledningar aldrig funnits mycket resurser för den gruppen men idag finns nästan ingenting. Vi ser hur de människor som halkat snett får allt tuffare att ta sig tillbaka in i samhället. Skulderna växer och när de betalat vad de har till kronofogden för att en dag bli skuldfria, har de har inga andra pengar kvar. Antalet besökare som varje dag kommer till Stadsmissionens öppna sociala verksamhet i S:t Johanneskyrkan växer månad för månad.

I Stadsmissionens verksamhet för människor som lever i hemlöshet upplever den personal som arbetar som ombud och hjälper människor i kontakten med myndigheter, att det blivit betydligt svårare att få ett så kallat socialt kontrakt. För den som inte själv kan skaffa en fullvärdig bostad på den öppna bostadsmarknaden till följd av exempelvis missbruk eller psykisk ohälsa kan socialtjänsten lämna bistånd genom att teckna kontraktet åt den enskilde, ett socialt kontrakt. Socialtjänsten hänvisar i stället många gånger dessa personer till att själva söka bostad via sidor som Blocket och påpekar att de inte är en bostadsförmedling. Människor som länge levt i utanförskap förväntas alltså ha förmåga, kraft och energi att lösa sin egen situation. Trots att det borde vara uppenbart för alla – inte minst för kommunen – att de inte gör det.

ANNONS

Utsatta familjer

Vi ser också hur familjer i Göteborg i socialt och ekonomiskt utanförskap har mycket svårt att klara sig och att utsattheten får långtgående konsekvenser. När man lever under ekonomisk stress skapas inte enbart en psykisk ohälsa utan de val man gör blir sällan varken förnuftiga eller strategiska. Relationerna inom familjerna sätts på prov och särskilt barnen drabbas när socialtjänsten skärper sin tillämpning av regelverken och bland annat ofta ger avslag på överskjutande hyresdel i förhållande till normen. Med allt mer restriktiva bedömningar faller socialtjänstlagens intentioner.

Som ansvariga inom Stadsmissionens sociala verksamheter upplever vi hur fattigdomen i vår stad breder ut sig och vi oroas över utvecklingen. Behoven och antalet människor som behöver Stadsmissionens hjälp ökar. Och vi kan göra mycket. Men för att på allvar mota fattigdomen och dess konsekvenser krävs ett närmare samarbete mellan kommunen och civilsamhället. Vi önskar därför en tätare dialog om de här frågorna. Inte minst vill vi att de offentliga institutionerna börjar ta det vi ser, och som Fattigdomsprojektet nu kunnat visa, på allvar. Annars kommer Göteborg för alltid att vara en delad stad.

Ulrika Lindeson

enhetschef S:t Johanneskyrkan

Åsa Vilu

enhetschef Gatljuset (verksamhet för hemlösa) och Crossroads (center för utsatta EU-medborgare)

ANNONS

Maria Bäcklund

enhetschef för Drottninggatan, Stadsmissionens verksamhet för barn, unga och familj

ANNONS